Färgat håret
Idag har jag lidit i skolan pga min träningsverk: tog mig fram genom korridorerna och uppför trapporna genom att anamma en pingvins gångstil. Ja, det var faktiskt så illa. För att ni ska förstå hur synd det är om mig ännu bättre så kan jag berätta att när Signe PETADE på mina lår skrek jag. Det gjorde fruktansvärt ont, och nästa gång någon petar på mig kommer jag göra tusen nålar på dem. Ungefär samma känsla.
Efter skolan gick jag och Signe för att klippa vårat hår och för mig även färga det. Josse hängde med som sällskap då hon hade slagit sin syster på ryggen med en stor isklump gjord av fryst bröd när hennes syster slått henne i huvudet för att hon fått Josse att tappa mjölken på golvet - därför ville inte Josse åka hem så hon kunde komma hem rödgråten och ge sin lillasyster skiten hon förtjänar. Om jag förstått allt rätt alltså.
Josse som ska vara så söt och oskyldig. Hon krossar ju hela min uppfattning, vad kommer hända med världen? Kanske är det bäst om man är på väl fot med henne. Om man inte vill få ryggskott.
Efter två timmar i frisörstolen var jag äntligen klar. Iklädd en uppklippt page i en brun färg som går i toner som guld och koppar gjorde jag entre i gymmet tillsammans med Frida och hennes blonda lockar. Detta måste ju erkännas var väldigt strongt gjort av mig då mina ben var i detta skick som transformerade mig till pingvin. Man kan ju tycka att jag borde få någon form av belöning från allmänheten för min heoriska insats, men nej. Tyvärr inte. Vilket jävla samhälle vi bor i.
Va? Tycker ni att jag borde sluta snacka och ge er en bild på resultatet? ... Då får ni vänta tills imorgon. När mitt hår är fint stylat igen och jag inte ser ut som något taget från en skräckfilm.
Vackra pussar
KÄRLEK FÖR MIG
Ja, vi är alltid såhär normala och ja, vi tycker faktiskt det här är kul. Kärlek på vår humor!
En annan konversation som var lika normal som den ovan, tillsammans med Anton handlade om hur mitt liv var så "intressant" att det skulle kunna göras om till film, vilket resulterade i att jag framställde mig själv såhär:
Blev lite mer likt min personlighet än mitt yttre... jag gissar att en sådan där liten göllig tjockis bor i oss alla!
Jag tror nog det kommer bli en succefilm, eller vad säger ni?
Hm. Hoppas ni andra har kvar er respekt för mig efter dessa avslöjanden från min alldeles för stora fritid.
Kärleksfulla pussar
Friends forever.. ?
Jag har funderat lite över det här med hur en bra vän ska vara.
En bra vän ska nog vara förstående, pålitlig, omtänksam, och aldrig begå misstag som skadar vänskapen. Denna slutsats känns väldigt sorglig, för jag passar liksom inte in.
Jag är inte förstående och jag begår misstag hela tiden.
Jag river inte allas gränser för att vara elak utan i brist på betänksamhet. Jag är nämligen en impulsiv människa som i det stora hela utgår från att alla har samma värderingar som mig och fungerar likadant. Jag antar alltså att bara för att J A G inte skulle bry mig om fall min kompis gjorde si och så eftersom J A G inte känner något/eller för att det inte betyder samma sak så kommer inte min kompis heller ta illa upp. Det var ju bara en liten smågrej.
Därför begår jag alla sorters misstag innan jag lär mig att naej, den här människan fungerar inte som jag och jag måste rätta mig efter det.
Det är bara mina nära vänner som märker av det här, eftersom de jag inte är riktigt lika nära helt enkelt bara får se min bästa sida - det blir ju så när man inte umgås mycket.
Men efter att jag gjort alla de här misstagen jag kan begå så är jag faktiskt rätt okej. När jag lärt mig.
De som står mig riktigt nära, vet om hur jag är och de är beredda på att arbeta och lösa det. Jag kan knappt beskriva hur mycket jag älskar dem för att de faktiskt står ut med mig och allt konstigt jag får för mig att göra utan att tänka efter det minsta - och de följer med, förlåter och vet att det aldrig kommer hända igen. Älskar er alla, ni borde alla få ett pris som älskar mig tillbaka no matter what.
OCH DET GÄLLER DIG MED (SPECIELLT) FRIDA, SOM LÄSTE IGENOM DET HÄR ÅT MIG FÖR ATT AVGÖRA OM DET FAKTISKT GICK ATT PUBLICERA ETT SÅNT HÄR PERSONLIGT INLÄGG UTAN ATT SKÄMMAS.
Frida i lurvig luva . :)
Tacksamma pussar
The party is in you (us) ...
Jag och Ajla, snygga as hell ? Mm jag tror det va ;)
Igårkväll var en lyckad kväll, skön stämning, skönt folk - det var definitivt en fest. Den hade allt man förväntar sig;
Strul
En som blir för full och spyr och måste dra hem tidigare
Drickspel
Dans
... och lite till.
Till min stora glädje fanns det t.o.m chips och chokladpudding som jag glatt skopa i mig tillsammans med de andra.
Galet. Kvällen alltså, inte chipsen. Jag och Ajla lyckades få några av killarna att tycka det var en bra ide att ta av sig byxorna framför alla och dra upp tröjorna för att visa upp sina magar. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vårt argument för varför de skulle göra så var - men det fungerade ju uppenbarligen så jag får väl klura lite på det, kan bli mitt partytrick eftersom jag för tillfället inte har något sådant att briljera med.
Vissa kan gå på händer, andra öppna flaskor med sina tänder och några kan blanda goda drinkar. Men jag, jag har varit utan någon sådan kunskap att tillföra världen, fast nu kanske jag hittat en. Egentligen är det väl kanske inte särskilt imponerande att kunna övertala fulla människor att ta av sig sina kläder några sekunder, men jag tycker att vi låter mig tro det.
Enda nackdelen med igårkväll är att jag har en sådan förskräcklig träningsvärk i benen. Jag har ju precis upptäckt hur jäkla bra jag är på att droppa när jag dansar att jag får för mig att göra det mest hela tiden. Ibland stannade jag t.o.m kvar där nere och dansade. Såhär i efterhand undrar jag hur det står till med hjärncellerna, fall de finns där överhuvud taget. Man tycker ju att jag ska lära mig, att jag inte besitter Hulkiens ben, men tyvärr tycks den kunskapen försvinna så fort jag hör musik. Illa.
Helt klart värd kväll! Och att sedan kunna få sin skönhetssömn hos mormor istället för på pendeltåget hem var lika värt det.. För att lugna mamma så kan jag avslöja att naej, jag var inte dyngrak. Jag gick på mina egna meterlånga ben för att sedan kasta mig på sängen och sova. Somnade direkt, och vaknade förvånansvärt nog ganska tidigt runt klockan 8. Då hasade jag och Ajla oss ner till köket för att dricka Cola (efter att Ajla bestämt sig för att erövra min säng, kändes som om jag var tvungen att fly ner då:P).
Tillslut, efter att ha proppat i oss kebab och Subway också, drog vi dock hem för att sitta hemma och vila upp oss och längta tills nästa gång.
Nöjda pussar
Taggataggataggataggatagga - utan kamera? :O
UTGÅÅÅÅÅÅNG igen. Denna gång blir det ner till Mjölby för att dansa med Ajla och alla andra hetingar tills man inte kan stå längre, och glida runt och mingla med allt som rör sig.
Natten kommer sedan spenderas hos min mormor som erbjudit oss sovplats. Är inte den kvinnan störtbra ? Nu gäller det bara att jag inte förbrukar den gästfriheten utan faktiskt är i presentabelt skick. Min mamma föreläste om vikten av att kunna stå på egen hand när jag vistas i deras hus - men jag tycker faktiskt jag alltid lyckas med det. Jag har aldrig stapplat in stupfull i mina föräldrars hus t.ex utan alltid varit så gott som nykter när jag väl är hemma. Brukar aldrig bli så full att jag ej kan stå för den delen heller.
Något som dock är ett problem är att min kamera lagt av, (därav alla gamla bilder), så jag har inte kunnat fotografera mina nya kläder, nagellack eller hur jag faktiskt sett ut de närmsta dagarna. Detta innebär att jag kommer tigga bilder av er från festerna sen.
Men jag är taggad ändå - svårt att inte vara när man lyssnar på musik. PARTY!
Vilda pussar
Det här med att sätta på Carl...
I början knöt jag och Frida fast dem för att göra fläkten fin så den skulle passa in i mitt gula rum, men sedan blev den ett internskämt och vi döpte den till Carl pga de guldiga lockarna.
Carl var en person i min skola som kallades för guldlock pga hans långa blonda lockiga hår (eller ... jag och Frida kallade honom för det).
Vi gjorde snabbt kopplingen mellan fläktens hår och hans hår, och i samma stund förvandlades den till ett enda stort perverst skämt - och det var lika roligt varje gång:
- Ska vi inte sätta på Carl?
- Jo fan, vi sätter på Carl!
- Sätter du också på Carl? :O
- Jag ändrar ju bara tempo ju!
I could go on forever.
Idag dock så blev jag besviken när jag satte på Carl. Fläkten snurrade inte alls lika fort som den brukade och lockarna stod inte ut på samma sätt längre utan darrade lite slött i luften.
Börjar Carl bli gammal? Känns faktiskt lite sorgligt.
Notalgiska pussar
Ingenting blir någonsin som man tänkt sig
Hamnade i en soffa där alla ville spela "Fire in the ring", men jag fick dem att spela "Jag har aldrig" då jag tyckte att det tidigare var alldeles för komplicerat (vem orkar dra kort och kolla på en lista?) . Musiken var ingenting man kunde dansa till utan det var mer en chillarfest.
Men det var inte dessa aspekter som fick oss att dra hem tidigt. Nej, en av våra kompisar blev alkoholförgiftad och höll på att kvävas av sina egna spyor. Jag har aldrig varit såhär rädd och jag tyckte faan inte om det, hon kunde ju dö. Hennes puls växlade mellan jättesnabb till nästan inte alls. Hon var helt borta, vi fick bära henne till min mammas bil, och hålla i henne så hon satt upprätt.
Väckte henne nog imorse, men jag var så orolig att jag var tvungen att kolla att hon levde... men nu är allting bra. Skäms lite över att jag inte stoppade henne när hon hävde, men jag såg inte när hon drack. Annars vet jag att det kan vara svårt att stanna när man väl börjat dricka, även om jag inte varit lika borta som hon så har jag själv däckat några gånger och en gång med diskutabel puls. Den senare gången fick mig att vakna upp och se vad jag höll på med, att dricka mindre mängder - även om jag tål ganska mycket nu - så dricker jag ändå lika lite som när jag inte tålde så mycket. Just för att behålla livet som jag älskar så mycket.
Därför, skäms jag. Att jag inte hindrade henne när hon faktiskt behövde någon som hindrade henne. Jag antar att huvudsaken är att hon mår bra nu, och det är jag oehört tacksam över. Att allting löste sig, tror hon också vaknat upp nu och insett att det kan vara farligt.
Och det är också det som är lite av min poäng. Man kan inte hönsa och skydda personer. Det bästa är att låta en göra sina egna misstag - leva sitt egna liv - och sedan, ta hand om dem när det behövs. Annars förloras tilliten.
Smarta pussar
Tonight I'll run this town
UTGÅNG!!
Ikväll beger sig jag och mina tjejor ner till Johannelund för att dansa på bord och vara allmänt snygga. Håller i detta nu på att riva bland mina kläder i desperat försök att hitta något som jag känner att jag kan tänka mig att ha på mig - men som går att dansa i. Inte det lättaste.
Lutar åt en vit kjol med hög midja och med dragkedja där bak, tights och en grå t-shirt till. Men om man har en dyr vit kjol vill man inte vara i närheten av fulla människor med vinglas - vilket jag antagligen kommer vara. Å andra sidan vill man inte vara för nedklädd heller med alla snobbar som planerar att dyka upp. Så det blir nog den vita kjolen... bara att hoppas på det bästa.
Nu ska jag dock fortsätta med att dansa runt här inne och förvandlas till übersnygg (om man nu får kalla sig själv det i Lagom-Sverige):
Taggade pussar
Are you kidding me?
Vi frågar, men får vi fel svar som inte är vad vi hoppats på blir vi jätte arga och ogillar personen starkt som levererade sanningen. Personligen, tycker jag det är bland det fjantigaste. And not in a good way.
Om du nu inte vill höra svaret, fråga inte. När man börjar bli äldre så ska man fan kunna ta kritik utan att bryta ihop, man ska kunna ta att man inte lever i en Disneyfilm och att man faktiskt inte är perfekt speciellt om man frågar.
Om en fet människa frågar om hon är tjock förväntar hon/han sig att man ska dalta och säga: naej du är perfekt gumman. Men tyvärr, är du fet, så kommer jag svara att du inte direkt borde följa med mig till Mcdonalds (fast jag tycker faktiskt att man kan vara snygg och tjock eller kurvig. Skulle gärna byta bort mina kycklingben mot lite rundare former - fast tjock skulle jag väl kanske inte vilja vara...). Om en människa undrar om ens ex fortfarande gillar en när han försöker få en att bli mördad så kommer jag definitivt be dig att ge upp och råda dig till att få in en välriktad spark där det gör som ondast.
Vill du inte höra svaret fråga inte. Eller säg att du helst inte vill ha ett ärligt svar.
Det senare, hände och jag gissar att personen blev sur på mig, för att jag sade att han verkade hata henne. Men, det är ju uppenbart. Killen står och häver ur sig hur han skulle vilja slå dig? Vad ska jag säga?
"Jo han älskar dig jättemycket, avgudar dig nog han är väl bara lite kinky"? Ledsen, men I won't do that. Jag säger det inte för att vara elak, jag säger det för att jag faktiskt bryr mig.
Något annat som börjat störa mig är alla jävla idiotiska kommentarer på min blogg. Jag har förståelse för stavfel - stava hur fel ni vill det är väl bara charmigt (jag menar jag stavar fel, och jag är ju hur bra som helst, höhö). Men kom inte och kommentera mina inlägg där jag beskriver hur min kompis kanske dör med "Tävla om presentkort!" eller "Hur mår du idag då? ;) " eller "Vad fint du skriver, man blir så glad av att läsa! " . Det är uppenbart att dessa människor inte läst överhuvud taget utan bara vill ha lite fler läsare.
Men, handen på hjärtat nu, jag driver en ganska liten blogg, jag försäkrar er att ni antagligen har större tur någon annanstans.
Jag vill att folk ska läsa min blogg för att de faktiskt tycker om den, för att de tycker den är bra inte för att de hoppas att de ska få lite fler personer i sin tävling. På samma sätt som jag vill att folk ska fråga mig om råd för att de vill höra det inte för att de vill rättfärdiga sig själva.
Sen kanske jag ger komplimanger för sällan, och kommenterar för stora bloggar. Kanske får skylla mig själv. Jag borde väl bli lite snällare antar jag.
Okej people, slutar ni fjanta runt i era såpbubblor om jag ger lite sanningsenliga komplimanger denna vecka? Do we have a deal? Härligt.
Irriterade pussar
Whatever it is in my life I will be okey ;)
Idag väcktes jag av att min mamma kom in i mitt rum och frågade fall jag mådde bra. Strax därefter dyker min pappa även han upp och frågar fall jag fortfarande mår bra. När jag kom hem från skolan frågade de samma sak, och de brukar aldrig fråga hur jag mår annars, de brukar anta att jag mår bra. Fast jag kan förstå att de varit oroliga, igår stängde jag in mig i rummet och grät i flera timmar och shasade iväg dem så fort de visade sig i mitt rum för att undra hur det egentligen stod på.
Men för att verkligen reda ut det här frågade jag ändå ikväll, om de var oroliga för mig. Hon sa det inte rätt ut, men atydde det.
- Du spelar jämt samma musik när du är upprörd, så jag visste direkt.
Detta värmde mitt hjärta otroligt mycket, även om jag inte sa det så kändes det verkligen underbart att veta att någon bryr sig och känner mig, även om det är min mamma så det hör ju liksom till... men ändå :)
I skolan inledde jag dagen med att hjärndöd träda in i klassrummet och stirra ut i tomma intet och tänka negativt. Det gick inte Alina, Josse och Signe med på, och ju längre in på dagen det gick desto gladare blev jag. Jag skrattade tills jag grät en gång (åt Josse dock, förlåt för det) och en till gång när jag tröstshoppade smink (skulle köpa en fondation, kom ut med ett puder också - är ju en forna shopoholic men jag blir liksom fortfarande lycklig av att spendera pengar) då jag trodde Signe sade något annat än vad hon gjorde...
Träffade Martin också, sådär i förbifarten. Han hade färgat håret sen sist jag såg honom och det var riktigt snyggt, kände först inte igen honom utan stod och blängde misstänksamt innan jag sken upp då jag insåg vem det var.
Nu är jag ännu mer taggad inför måndag, då jag ska färga håret och klippa mig. Äntligen! Har börjat bli irriterad på mitt hår, hur den övervuxna luggen hänger i mina ögon och hur resten förutom en hårslinga längst bak ligger platt och livlöst och vilar på mina axlar.
Men, det var ändå inte det som gjorde min dag. Nej, när jag kom hem, fick jag veta att min kompis levde, att allting med lite smarthet, blivit bra igen. Eller så bra det nu kan bli där denne person befinner sig. Jag är överlycklig över att höra det. Jag kan höra fåglarna igen, jag kan dansa till musiken igen, jag kan andas, jag LEVER, HON LEVER. Allt är underbart. Jag hoppar runt och skrattar och sjunger. Jag är på topp igen. Jag kan pusta ut. Snart kommer glädjetårarna...
Överlyckliga pussar
I'm loosing it
Känner mig helt inkompitent. Kan inte ens få det jävla telefonkortet att fungera så jag kan ringa henne.
Hon ringde, försökte guida mig. Men jag blev så förbannad på mig själv; arg och besviken på att jag inte kunde finnas där för min bästa vän att jag börja fräsa och morra till svar.
När hon lade på började jag gråta och jag gråter fortfarande. Kan inte sluta, allt känns så eländigt, så hopplöst.
Jag brukar inte gråta, jag brukar skratta, vara glad och skämta. Jag försökte skämta mig igenom det här. Men jag klarar det inte. Jag klarar inte av det, och det gör mig ännu argare.
Är så orolig. Jag vet att det inte löser sig för att man gråter, jag vet att det inte tjänar någonting till, men jag behöver gråta ut, få det ur mitt system så jag orkar visa mig bland folk imorgon, för just nu känns det som om jag vill ut, springa någonstans och aldrig stanna. Bara fortsätta springa och fly från verkligheten.
Men det går inte. Jag måste finnas där för min vän. Jag ska vara stark igen - imorgon. För ikväll klarar jag det inte.
Förtvivlade pussar
Historien upprepar sig..
Ibland önskar jag att jag vore psykopat så jag skulle slippa alla känslomässiga problem. Sen tänker jag på Nimrod och då ångrar jag mig och är nöjd med hur jag har det.
Min mobil ringde idag efter teckenspråkslektionen ( just det, jag har börjat på teckenspråk. Är bara en tidsfråga innan jag kan förolämpa er och komma undan med det, mwhaha!)
"- Johanna, jag kommer dö. " var de första orden som slog emot mig likt pistolskott.
När denna bästa vän, namn förblir osagt, öppnade telefonsamtalet på det viset kändes det som om jag fick knivar huggna i mig med otrolig kraft. Som om jag blev brutalt knuffad nerför ett stup, som om jag skulle falla sönder.
Fast istället för att bryta ihop och gråta och aldrig mer resa mig upp så var jag lugn, känslomässigt avskärmad, och resonerade.
Hur jag lyckas med det är egentligen naturligt för mig; en intränad försvarsmekanism av feghet. Om jag inte tänker på det och skämtar om det så känns det mindre verkligt, mindre allvarligt och jag kan tänka relativt klart på en lösning.
Alltså hanterar jag det precis som jag hanterar allt annat jobbig som i sin tur resulterade i att när jag gymmat klart med Frida i mitt första faktiskt hela pass så var jag som ett plåster för mina föräldrar, jag satt ner runt dem och pratade konstant, om ingenting egentligen, skrattar högt och ler så mycket jag kan. Lurar mig själv till lycka.
Allt det här betyder dock inte att jag inte gör något för min bästa vän, jag försöker bara hålla huvudet klart så jag kan hjälpa henne.
För något jag lärde mig för fyra år sedan när jag faktiskt förlorade någon, var att ibland måste man vara stark för att andra ska må bra. Och den här gången tänkte jag verkligen inte sitta och bli tröstad av den som egentligen mådde dåligt.
Därför, ska jag göra allt i min makt för att lösa det här . Jag ska fixa hem min bästa vän. It takes what it takes, jag vägrar att misslyckas, hon betyder för mycket.
Så därför, kommer kommer jag inte att gråta förrän hon är säker på planet hit. Och då ska det ta mig fan vara glädjetårar.
Starkare pussar
Utvärderingen
Allting gick bra den här gången också, vi satt lugnt och glodde på film och proppade i oss så mycket chips och läsk vi kunde innan vi blev för trötta för att orka sträcka fram handen... och däremellan agerade jag sovplats åt den gula kissen de kallar Tarzan (som råkar ha stulit mitt hjärta, nätt och jämnt att jag lyckades låta bli att knycka kattungen)
Enda gången det blev problem var när jag skulle skicka den yngsta och näst yngsta till sängen. Den yngsta lilla sessan protesterade högljutt och det är ju förståligt - jag skulle definitivt försöka tänja på gränserna så fort tillfälle gavs. Dock ändrade hon inställning när jag satte mig ner med henne och gjorde massa grimaser och förklarade för henne att om man inte fick sin skönhetssömn skulle ens öde vara att se ut så hela livet - då sprang hon i princip till badrummet. Var det fult sagt? Äsh. Alla har vi våra knep ;)
Sedan blev det film, brända köttbullar och slutligen kom moster och hennes man hem - fulla och glada. Fick veta att kareoke och blodigels fasoner förekommit MWHAHAHA . Och en och annan tvättbräda... mmhm. Verkar som om de haft en lyckad kväll, är nääästan avundsjuk. Men bara nästan.
På morgonen fick jag dock sova, till skillnad från förra gången.. när jag vaknade möttes jag av två chipsätande kusiner (och ett krossat glas), och mitt fadderbarn verkade ha fört en egen liten oneway communication för hon utbrast nämligen efter att jag fått äran att dammsuga upp glasbitarna; "Kan du prata igen nu? :D " . HAHA. Hon är alldeles för söt för sitt egna bästa :)
Med lite mer tillgångar än förut då jag trot eller ej faktiskt tjänar pengar på att snylta chips framför TV:n så kändes livet lättare än innan. Att sedan upptäcka att ens mobil fungerar (förutom spegel funktionen) fick livet att framstå relativt... härligt.
Nu har jag däremot planerat att ja.. kanske själv ta del av den där skönhetssömnen jag nämnde förut...
Slutkörda pussar
Barnvakten gör comeback!
Igår kväll skulle jag alltså vara med på nollornas nollning, den stora nollningen, den slutgiltiga, den som räknas. Men grejen var så att det kunde inte blivit sämre. Regnet öste ner, och någonstans i min naiva skalle fick jag för mig att en vit klänning och skinnjacka ändå var världens bästa idé. Lyckligtvis kunde jag dock tänka lite klart och drog på ett par tights under.
Tur det, för klänningen blev helt genomskinlig, och gick senare på kvällen över från vit till svart då min skinnjacka färgade av sig.
Man tycker ju att det vore nog, men nej, jag råkade ut för allt; Mina skor och snygga fötter blev alldeles mörkbruna pga all lera (även nederdelen av min förut så vackra klänning), min väska blev alldeles genomblöt och fick typ gräs (?) i hela sig, och därmed drabbades min mobil av en vattenskada... JIPPI! Kan det bli värre?
Ja, det kan det.
När jag hoppade runt bland alla och var lycklig till Maskinen åkte jag på en smäll från en annan hoppande groda, och bet mig hårt i tungan (ett under att den fortfarande sitter kvar) så den har därför fått för sig att det är okej för den att svullna upp och göra livet ännu mer surt för mig.
Tillslut fick jag nog, och det kvällen avslutades med att jag och Anton gick hem i ösregnet och kände oss eländiga.
Idag, får jag dock låtsas som om livet leker, bita ihop, och vara barnvakt åt min mosters göllungar (FYRA göllungar, FYRA, fast jag ska bara ha tre ikväll... och som den äldste just påpekade; mer godis åt oss ;) ). Fast de är alla väldigt söta och lugna, eller var förra gången, så det blir nog ändå ganska okej. Dessutom får jag ju sitta vid datorn (som ni märker). Härligt. Chips och godis har min moster också fixat åt mig... så ja, jag är up for en riktig mysig myskväll med mina kusiner.
Eländiga dock positiva pussar
Up and down and uuuUUP!
Mitt i all den här hjärndödheten så började min mage göra sig påmind, och väckte mig ett tag. Bara för att modet ska sjunka igen.
Visste ni att fängelser, där människor ska avtjäna sina straff (inte uppleva sitt livs ögonblick), har bättre mat än skolan? Det är sant. Och det märks.
Där satt jag då, och åt slem. Slemmet kallade de för köttfärssås, men jag lät mig inte luras!
D'art däremot har valt att satsa på större mackor, visserligen har priset höjts, men kvaliten är mycket, mycket bättre. Blir nog min frukost framöver då jag ligger och sover bort morgonarna i min säng och inte har tid att äta när jag mot förmodan kliver upp.
Trots allt det här, och det faktumet att vår engelska lärare tog fram piskan och tvingade oss att skriva prov första dagen när jag var mitt uppe i att studera insidan av mina ögonlock(med andra ord sova), fick jag slutligen en bra dag. För vet ni vad jag fick veta idag?
Mitt favoritband, In Flames, spelar i Stockholm i december. HELL YEAH! . Är redan taggad. I simply love them.
Och när man tror att inget kan bli bättre upptäckte jag att jag gått upp 5 kg. Detta, för mig som trots mitt i överlag lite för bra självförtroende (egoist, ja visst!) har komplex över att jag är underviktig, är bland det underbaraste som finns. Snart har jag nått idealvikten på 57 kg. Snart tror jag inte bara att jag är snyggast i världen, snart STÄMMER det också.
Men nu, innan ni inser att det mesta är tomt skryt, så ska jag förhoppningsvis få mamma att se en skräckfilm med mig. Om ingen annan vågar, alltså.
Alldeles för självsäkra pussar
Ta skydd ?
Mmm, såhär såg jag ut efter att jag besegrat min panikångest imorse... och spegeln är inte alls smutsig... inte alls.
Övertröja - H&M
Linne - Gina Tricot
Jeans - Diesel
Skor - Eurosko
Såg att mina vänner lagt upp bilder på sina outfits (som jag för övrigt lät Josse, Frida, Alina, Signe och Aron bestämma. I mitt sömniga tillstånd ansåg jag att jag inte skulle klara av det själv) skolstarten till ära, så då kände jag mig utanför och gjorde likadant. Vilket liv man har.
Mitt huvud håller på att explodera, jag har migrän. Loggade ut från msn (hör och häpna :O ) för ljudet när folk skrev was driving me crazy. Hela datorn drives me crazy. Ska därför snart stänga ner hela skiten och gå och lägga mig och sova. Riktigt länge. Fast jag hamnar nog mest troligt framför tv:n med en varm macka och chokladmousse till efterrätt istället. Jag och sömn klockan 10 på kvällen går liksom inte ihop, oturligt nog för mitt huvud.
Skolan har alltså redan givit mig migrän... vad är det för sadister som driver det där äckligt nödvändiga stället?
Jämrande pussar
Nya hösttrenden: Indian möter porrstjärna
Jag önskar att jag hade haft mod nog att ta en bild, för vad jag möttes av i aulan var hysteriskt. Hysteriskt roligt eller hysteriskt pinsamt är dock frågan som kvarstår.
För ärligt talat nu... what's up med estet-trean? Jag och Josse höll på att nästan sätta i halsen av skratt när de strapetserade in i aulan - och flera skämt drogs om deras outfit.
När man nollas brukar ettorna tvingas klä ut sig för att känna sig riktigt undernådande mot oss äldre och smartare (jag minns att jag fick klä ut mig till en clown), men estet-treorna verkar missuppfattat hela grejen och fått för sig att det är dem som ska stå för utklädnaden.
De var utstyrda i någon slags krigsmålning i ansiktet kombinerat med vanliga (i vissa fall tighta) svarta kläder... hm ? De såg ut som en blandning av indian och porrskådis (hur kan man INTE garva åt det?) . Vad de faktiskt försökte föreställa är det ingen som vet.
När vi mot förmodan lyckats överleva den synen hade vi "mys med Anki" (mys för henne skulle antagligen innebära något med motorsågar så vi var inte så taggade), som visade sig vara väldigt informativt och vi slapp ut runt kvart över 2.
Något jag dock inte hann med var att gratta *host* mobba *host* Frida som lyckats ta sig in på sam musik i min underbara skola, men det finns en dag i morgon... har hört att hon ska tassa runt i skolans korridorer som mus.
NU ska jag däremot göra så mycket som ingenting för imorgon ska jag upp runt halv sju... och inleda min rutin som lyder: komma försent på morgonen. Jag är en nattmänniska, inte en morgonmänniska. Feel the difference.
Hållbara pussar
Följ ditt hjärtas röst ... kanske inte?
Mitt hjärta säger: Skolka .
Tror jag kanske får slå dövörat till...
Trötta pussar
Så vare dags igen :C
Såhär känner jag för att börja skolan igen... bilden säger allting. Ajla som sminkat och stylat mig.
Idag har jag varit riktigt flitig; besökte nämligen gymmet tillsammans med Frida. Vi ska ju börja gymma varje måndag och onsdag, försöka få upp konditionen och allt det där.. vi får se hur det går!
Imorgon så börjar ju den förbaskade skolan igen. Jag trodde ju som de flesta roat sig åt, att skolan började på onsdag. Men nej, redan imorgon förväntas jag vara på plats... kunde inte ni låtit bli att informera mig om det så jag kunde utbli med gott samvete? Nu måste jag ju, som alla andra, dra dit.
Lyckligtvis börjar vi inte förrän klockan 13.00, så jag, Alina och Signe ska därför träffas på stan och äta och försöka förbereda oss för mardrömmen som väntar : "Mys med Anki och Sarah".
Anki. Mitt hatobjekt, allas hatobjekt. Hela klassen stod bokstavligen som stora frågetecken när hon stötte på en av sina vänner en lektion.
- Har hon vänner?!
Lyckligtvis är mitt schema älskvärt; jag har två sovmorgonar då jag är i språkblock 3:
Kanske så blir det här året uthärdligt ändå...
Jobbiga pussar
Bitches gotta eat!
Resultatet var *trumvirvel*....
... en bruten nagel.
I filmer är det jämt blåsta bimbos som narras för att deras naglar går av, sådana som är odugliga till vad som än blir deras uppgift, därför skäms man jämt att annonsera ut att "aj, jag bröt en nagel!" , men grejen är att det faktiskt gör ont som in i helvete.
Så efter att jag svurit lite och klippt alla mina naglar korta bar det av till Yogi med mamma, bror och kusin.
Yogi... går inte att beskriva Yogi. Himmelen. Fet stark mat och en mysig atmosfär.
Lade också förargligt märke till att en tjej i min egna ålder satt på dejt med en liten fjortiskille. Jag blir minsann aldrig utbjuden på "riktiga" dejter. Fast jag är inte så säker på att jag skulle klara av att gå på en "riktig" dejt. Ni vet en sådan där man går ut och äter, förväntas återge hela sin livshistoria och inte äta som en gris, gå på toa vid rätt tillfälle, och sedan skjutsas hem för en liten kyss... nje. Ingenting för mig. Än så länge i alla fall.
Något Yogi också hade verkan på, var min bror. När vi alla hade ätit klart satt han där och ... fortsatte äta. Eller prata snarare. Munnen gick i ett. Han hade blivit social. Vad har hänt med min bror? Han lämnade inga öppningar. Listen or leave var vad som gällde.
Det gigantiska chipset med den kryddstarka såsen
Jag beställde in kyckling i en krämig kryddig men inte för stark, sås
Eriks tydligen väldigt starka mat.
Jag tröttnade på att inte vara i centrum (höhö) så jag prövade mammas glasögon...
Min älskade generösa mamma som betalade allt! Hon var också den enda som ville vara med på kort...
Tillslut, mot alla förmodan, lyckades vi ändå ta oss hemåt efter en lyckad middag.
Blev att se på filmen jag gav min bror i födelsedagspresent med utökning av min kusins pojkvän. Det blev riktigt mysigt, och det var extra uppskattat då det var länge sen jag var hemma med familjen en kväll. Speciellt en lördagskväll.
Idag däremot, väcktes jag av att min pappa mmsade en bild av en shoppinggalleria. Den var gigantisk! Jag ville bara dit. Mmsa mig själv till Budapest. Varför har ingen kommit på den funktionen till mobilen, va?
Istället fick jag ännu ett mms av min kära pappa som undrade om jag tyckte om en t-shirt han sett ut. En t-shirt som sade att den som bar den var en bitch... hm... vad för budskap försöker min egna pappa skicka ut till mig?
När jag inte svarade fick jag ett till sms som undrade om det var för magstarkt.
Ja, det var det, svarade jag, och undrade om han inte kunde skippa trycken och go for en tunika istället. Så... vi får se vad det blir utav detta...
Spännande pussar
My favorite!
Har riktigt fastnat för en ny blogg, jag skrattar varje gång jag läser den: humor på högsta nivå. Underbart underhållande, störtskön. En sådan blogg där drickan sprutar ut från näsan när man börjar skratta mitt i när man tar en klunk.
Egoinas värld heter den.
Fast sen är det ju tveksamt om någon blogg kan vara bättre än min... men jag är faktiskt villig att erkänna att, ja, den här kan nog det.
Glada pussar
DÖD ÅT ICA MAXI
Jag är helt slut! Det här var det värsta, tråkigaste och hemskaste i mitt liv. Jag har dessutom fått men för livet; min mamma kom och viftade med olika sorters kött... RÅTT kött där man såg blodet skvalpa runt och undrade om jag ville äta detta till middag någon dag. Kräkimpulserna lyckades nätt och jämnt kontrolleras och jag lyckades säga: "Nej absolut inte, nu drar vi HEM! "
"Ica självscanning!" har ju varit den här matkedjans nyhet väldigt länge. Men ärligt talat nu, varför skulle man vilja scanna själv? Slippa köerna? Dagens människor vill ju faktiskt inte göra någonting själva.
Jag tycker att nästa steg är att hyra ut män, snygga, långa muskulösa män som bär kassarna åt en, och som väljer kött åt en utan att man ska behöva göra ett jävla skit. Färdiggrillat kött pratar vi om nu. Jag menar, då skulle det ju faktiskt vara kul att handla. Istället för att vara något man så desperat vill slippa undan att man erbjuder sin älskade tonårsdotter film om hon följer med... och hon var självklart så dum att hon nappade. Men.. jag fick mina filmer (även om jag förlorade min tankeförmåga på köpet)!
Slitna pussar
Känn en doft av kärleken...
Men led jag? Nej, jag drog ner till Trädgårn istället med Saga och Petra och socialiserade mig medan jag höll på att transformeras till en isbit. I slutet av kvällen var mina fingrar så stela att jag knappt ens kunde böja dem: då kände jag att det var dags att dra hem till min varma säng.
Idag ska jag däremot lägga festandet på hyllan och istället hjälpa min mamma här hemma. Pappa är ju som sagt i Budapest och jobbar arslet av sig (och förhoppningsvis spenderar han sina långlunchar i någon galleria med tankarna på sin dotter) så därför är mamma själv med oss. Mardröm eller privilegium?
I alla fall så är jag snäll nog och låter mig mutas med en film och hjälper henne handla, jag menar bara för att vara snäll, inte alls för att jag faktiskt så gärna vill ha en ny film att glo på. Fast jag skulle antagligen hjälpt henne i alla fall, så lite snäll är jag faktiskt.
Enligt facebook är jag till och med medparten snäll: "You are 46% evil" . Detta betyder ju att 54% av mig är snäll...Jag fick dock dålig respons från alla mina vänner som hävdade att jag måste fuskat och borde vara 110 % elak... höhö, känns som om dem riktigt älskar mig! :)
På kvällen ska vi däremot äta allt det där goda som min pappa inte kan äta, han är ju uppenbarligen allergisk. Så vi tillsammans med min kusin Lotta som tagit körkort (tror ni hon är pigg på att skjutsa runt mig nu? :) ) ska därför äta på restaurang Yogi, en indisk restaurang om serverar himmelsk mat. Det är mitt absoluta favoritställe i stan. Yogi.
Ingenting kan beskriva känslan när man går in där, känner alla orientaliska lukter (matlukter med andra ord) och sedan när de kommer in med tilltugget... ett enda gigantiskt chips. Himlen or what?
Maten är fet men kryddig, just the way I like it. Nej, Yogi is the place to be, where I will be. Fast sen så kanske jag tänker med magen vilket alla kanske inte gör - men borde göra.
Hungriga pussar
When you cried I'd wiped away all of your tears
Nu drar hon till Kurdistan igen, min bästa vän. Jag har fått något i ögat, så jag tjuter som ett litet barn. För att jag har något i ögat alltså. .. haha, nej självklart tjuter jag för att jag SAKNAR dig!
Midia du är den enda jag riktigt släppt inpå livet, den enda som faktiskt vet allting om mig, som jag berättat alla mina problem för, som jag kunnat gråta ut hos, som jag kunnat skratta med, som jag kunnat släppa ner murarna för. Du är så jävla underbar, utan dig känns allting så ensamt och tomt.
Jag fick ju precis tillbaka dig, och sedan ska du dra igen. "Jag kanske inte kommer tillbaka denna gång" sa du. Sedan när du såg hur förstörd jag blev lovade du att du skulle komma tillbaka ändå. Jag hoppas för din skull att det är sant :P .
Jag läser ditt brev om och om igen. Lyssnar på My imortal (haha) och tjuter. Faaan. Har så himla många minnen med dig.
Kommer du ihåg när vi skolkade tillsammans för att missa ett prov vi inte kunde? Kommer du ihåg när vi skulle till simhallen men att jag istället blev påkörd av en cyklist och klämde armen? Kommer du ihåg när vi utbytte detaljer om vad vi gjort med våra killar? Kommer du ihåg när vi båda var sjuka och därför sågs för att ta hand om varandra? Kommer du ihåg när vi hatade varandra i början? Kommer du ihåg när vi pratade hela natten i telefon och började viska för att ingen skulle höra oss? Kommer du ihåg när jag sov över hos dig och vi tog 100000 kort? Kommer du ihåg när vi festade tillsammans och dansade som idioter? Kommer du ihåg alla våra minnen?
Det gör jag. De ligger mig nära om hjärtat. Du ligger nära om hjärtat. Du är den bästa vän jag någonsin kommer ha. No one can replace you.
Fan nu får jag lägga av, orsakar ju översvämning här inne, haha. Om du var här skulle du antagligen smällt till mig och sagt åt mig att jag skulle lägga av. Haha.
Jag tänker inte säga farväl. Jag tänker säga: Ses snart :)
Och det gör vi va, ses snart alltså. Eller hur?
Tårdrypande pussar
På bättrings vägen!
Huvudet känns som om det håller på att explodera pga hur lite jag drack igår, så det första jag gjorde när jag vaknade nyttigt nog var att dricka upp en hel cola. När jag är sjuk känner jag inget sug mot juice eller vatten. Då är det coca cola som gäller.
Nu sitter jag här med Vecko Reivyn och väntar på att Midia ska komma. Skrivit ett brev till henne, hon åker ju till Kurdistan imorgon.
Drömde att jag skällde ut hennes pojkvän och slog ner honom (vilken verklighetstrogen dröm HAHA), så att hon skulle återvända. Men på morgonen vaknade jag upp till den hemska verkligheteten: Hon kommer åka iväg och jag ska försöka klara mig utan henne i ännu ett år. Känns för jävligt.
Så därför, trots att jag är sjuk, släpps hon in i mitt hus.
Och Midia, jag vill att du ska veta att du är den bästa vän man kan tänka sig. Jag har sagt det 10000 gånger, men det känns som om jag aldrig kan säga det för mycket. Älskar dig, kommer kännas väldigt tomt utan dig och jag kommer antagligen inte skratta lika mycket som jag gör när du är här. Kom hem snart.
Krassliga pussar
Sjuklingen rapporterar
Ush. Ush. Idag har jag fått i mig en tallrik med glass, that's it. Min hals gör inte direkt ont, den får mig bara att känna mig olustig och inte sugen på varken mat eller dricka.
När jag har ont i halsen går jag jämt ner i vikt - vilket är för jävligt då jag redan är underviktig och på sista tiden äntligen börjat gå upp till normalvikt. I can kiss that goodbye.
Min mun smakar spya. Mitt badrum stinker spya. Jag mår inte bra alls. Kan knappt stå på benen. Jag vet att jag måste äta någon form av mat och dricka någon vätska för att inte få ännu mer problem men det får mig att må illa bara jag tänker på det.
Sista veckan innan skolan. Det är nu allas sheman är fullspäckade med fester.. but not for me. För mig är shemat fullspäckat med att... spy. Det är den grymma sanningen. Fast jag är tröstande nog inte ensam. Frida och Petra mår precis lika skit som jag. Det borde väl göra mig glad men det gör mig faktiskt bara mer eländig. Jag har smittat ner mina vänner också.
Nej nu får jag sparka mig själv i arslet eftersom ingen annan tycks göra det utan bara låter mig hållas, och gå ner och äta något. Försöka bli frisk tills helgen åtminstone.
Sympatiska pussar
Back and forth
Jag har inte glömt bort bloggen, jag har bara inte haft tid riktigt att uppdatera - knappt varit hemma de senaste dagarna, har hela tiden varit något som stulit min uppmärksamhet.
I lördags var jag på fest i Mjölby. Det var riktigt skönt folk (och killarna... hur fan kan alla snyggingar hamna i den där byhålan?) och stämningen var på topp. Men vad är en kväll utan drama?
När vi skulle vara duktiga och ta 00.00 tåget så vi skulle hinna dra vidare blev vi svikna av vår ride home och gick istället vilse i Mjölby. You heard me. Vi vandrade runt i industriområdet och undrade vart fan Rese låg någonstans "Mjölby är ju inte så stort, man hittar ju" tänkte vi. Men när vi tillslut gav upp och ringde min moster visade det sig att vi var på väg åt Boxholms håll och inte alls mot Rese. Lyckligtvis lyckades min mosters man leda oss på rätt spår, och halv 1 var vi i färd med att berätta för alla som ville lyssna om vad som hände oss, och klockan 1 var vi på tåget hem.
Mitt i all röra hade jag inte riktigt tid att skaffa egna bilder, men jag har varit snäll och tattat från Rosanna och två bilder har jag faktiskt tagit själv... visst är jag duktig?
Såhär snygg var jag! Linnet är från H&M och shortsen från Gina Tricot.
Svenne, Rosse och Ajla.
Nu kommer de bilderna Rosanna tagit:
Markus, och så två till tror den ena kalla sig för diddo:D
Emma, Matilda, Jeffrey och några till :D
Han med ölen kunde gå på händerna:O fett nice fan
Svenne Rassu, Ajla och jag
Fegge och Rosanna
Dansgolvet, hahaha
Dansgolv...
Den här bilden får avsluta!
I söndags firades min bror som idag fyller 19 av släkten.
Ni vet alla hur det är när släkten dyker upp. Massa prat om ingenting, ungar som skriker och så jag insjunken i min mobil. Tråkigt är ett annat ord som beskriver det ganska bra. Jag har nämligen inte mycket gemensamt med någon, brukar försöka hamna bredvid min moster och min mormor för tro det eller ej men de är faktiskt de roligaste i min släkt för de ser inte ner på mig, de tror inte att jag är en oerfaren liten skit som inte vet hur världen fungerar, nej de vet att jag vet. Kanske inte lika mycket som dem, men de pratar med mig och inte med den lilla blyga tjejen jag var när jag var 8.
Fast denna gång valde jag att roa mig på annat håll: nämligen att övertala mina kusiner att det var helt okej att kittla min brorsa. Mig försökte de knappt ens kittla, de tröttnade när jag inte visade någon som helst reaktion (jag är immun mot att bli kittlad. Ni minns kanske när jag började skrika och fäkta med armar och ben i ren panik, men då folk började fånga in mig och hålla fast mig så fort de såg mig så har jag tillslut vant mig... och slutat vara kittlig) även om jag fnittrade lite när mitt fadderbarn skulle kittla mig ... men vad gör man inte för den sötnosen?
I alla fall så fick min brorsa alla ungar på sig OCH min mormor. Härligt. Jag satt där och ... skrattade åt honom. Får se hur han hämnas sen. Han är inte den som glömmer saker i första taget.
Morfar, Pappsen och min mosters man
Morbrors sambo och min kusin.
Min kusin demonstrerar vilken fart det var under the celebrations!
Här har vi han som firades himself glad innan han blev kittlad ;D
Mormor, Farmor och min morbror
Senare på kvällen drog jag vidare ner till Johannelund för att visa upp hur jävla snygg jag är när jag badar i Plaskis tillsammans med Petra, Madde, Julia, Saga och Sosso (Frida och Olle mesade runt och fotade istället). Vi skvätte ner varandra, fällde varandra och kände på hur det var att vara liten igen... mitt i natten. Vi skapar vår egna dygnsrytm. Awesomeish.
När vi tillslut kände att vi skämt ut oss ordentligt gick vi skakandes upp till Petra och Saga och hade skräckfilmsmaraton istället. Ju tröttare man blev desto läskigare blev filmerna. I slutet när vi såg på The dollmaster satt jag och höll Petras hand i ett krampaktigt grepp. Tror att det var väldigt uppskattat, inte jobbigt det minsta :D .
Skräcken försvann dock när vi skulle spela skräckspelet som varit så omtalat: www.hotel626.com. Det är ett spel som är som en film. Man är en person, som är instängd på ett hotell där det är massa knäppa människor. Det är riktiga människor som spelar i spelet, och det är väldigt verklighetstroget. De filmar ens reaktioner där med, så vi slängde bort camen för att inte fastna på bild. Det var dock oerhört tråkigt. Det var inte alls så läskigt som det verkat. Besvikna stängde vi av datorn och stängde istället ute Frida och Petra som tog en sväng på taket... fast Olle veknade och släppte in dem igen efter ett tag så då fick jag sluta skratta och se skamsen ut istället... höhö.. men det gick inte så bra för mig.
När vi sedan på morgonen skulle sova började jag självklart höra massa konstiga ljud: lät som någon andades mig i örat och sa "SHHH" vilket i för sig är ganska konstigt då jag mig vetligen höll käften. Ryckningar i dörrhandtag förekom och steg och någon som slamrade på elementet... blev att väcka Frida som hörde allting hon med. Tillslut bestämde jag mig för att vad det än var så skulle jag fan i mig sova igenom det. So that's what I did.
Petra tänkandes på något galet, som alltid.
Frida ute på taket... mwhahaha!
I måndags blev det att äta upp all mat som Petra gjort och sedan spöa Frida och Olle i kortspel... innan jag drog hemåt och mötte Midia i lagom tid för att bli attackerade av spöregn när vi drog för att handla mat till avskedskvällen.
Blev att använda paraplyet som ser ut som en freaking tulpan och att sjunga så högt man kunde till randome låtar på mobilen medan vi handlade. Humöret på topp även om vädret var i botten.
Runt 7 kom Josse och Frida för att äta upp allt och sedan blev det singstar.
När Midia sjunger har det en tendens att gå från singstar till screamstar för att slutligen bli pornstar. HAHA. Hon är skön den tjejen. Jag och Josse bestämde oss för att haka på och till "Se på mig" som i övrigt är världens fulaste stalker låt med rader som: Jag följer varje steg du tar, och Du är trött, stönade vi fram texten och åmade oss ordentligt, haha. Midia kände sig dock inte träffad...
Kommer sakna dig när du åker, bäst för dig att du kommer hem igen<3. Love you Midia.
Snygga Midia i mammas regnjacka HAHAHHA
Gänget som hållit ihop sen 6:an mer eller mindre <3
Jag härmandes en brutta med plastikoperade läppar (med andra ord Charlotte Perelli) och Josse sötheten själv. För att vi är bäst.
Midia och Frida <3 dansandes till "My number one"
Jag och Josse när vi stönar fram orden HAHHAHA ... man ser ju riktigt hur vi tar i... fy fan
Midia <3 och en trött kvinna...
Jag är helt enkelt bäst på att tända ljus.
Att laga mat är en annan sak... HAHHAH fan vad äckligt det ser ut. Men det var gott! :O
Hela gänget! Från vänster; Josse, Jag, Frida och Midia <3
Igår träffade jag Saga, vi såg på Year One, fan den var faktiskt riktigt rolig - även om jag tror att min pappa skulle uppskattat den mer. Kan riktigt se min pappa kämpa efter luft mellan skrattanfallen.
Men bra det var den...
Efteråt satt vi på en bänk och pratade om gamla minnen, och det var många måste jag säga. Jag och Saga har ju känt varandra sedan vi var 5 år, och det känns helt otroligt att vi fortfarande lyckats hålla ihop. Love you hun!
Saga och jag för ungefär 12 år sedan
Idag spenderades hela natten med att spy. Jag har blivit hetare än vanligt (feber), och ingen medkänsla får man heller: blev uppkörd halv 7 för att sjunga för min brorsa som fyller 19 år idag. Grattis!
Fast jag kan inte riktigt vara lika glad som du eftersom jag är sjuk, sista veckan och allt. Känns för jävligt.
Vilda pussar
PARTY! x2
Från festen..
Igår var jag ju på fest hos Bella med Frida, Petra och Feminina Filip. Det var riktigt kul; några vildar som jag absoluuut inte hörde till (höhö) bestämde sig för att dansa uppe på diskbänken. Vet ej hur de kunde få den ideen, det var en galen kvinna i vit klänning som plötsligt började skrika åt alla att man minnsann skulle ställa sig där uppe och shakea... samma vitklädda kvinna slog huvudet i taket när hon visade sig vara för lång... mycket lyckat.
Och eftersom gårdagen blev så lyckad gör jag om allting ikväll igen... eller med skillnaden att jag först drar ner till Mjölby på fest och sedan drar vidare till Bella igen. I'm on fire tonight. Det ni.
Blir ett kort inlägg, för jag har lite bråttom, ni vet allt det här med att lägga på mascara tills ögonfransarna transformeras till spindelben och kriga med ens blåa påsar under ögonen - såna där viktiga saker, som måste göras innan man festar en hel natt. Wish me luck.
Glada pussar
Utgång? Utgång!
Jag iklädd i Sandors keps och så Fröjd som förresten ska börja i min brorsas klass nu på universitetet (HAHA lycka till)
Dunka-dunka musik som får en att vilja dansa och hångla upp någon sprider sig här i Linköping, och mina föräldrar undrar om deras dotter förvandlats till en döv elefant...
That's right. Jag fixxar mig inför en fest, far runt i rummet och mimar texter i hårsprayburken. Idag ska jag och Frida inta stan nämligen, vi ska ut, på fest hos Bella och de andra så som Olle kallade det: cpfyllagänget.
Och som den egoistiska tonåring jag är lyssnar jag därför på peppande musik på högsta musik, allt för att komma i stämning. Om ni ska bo med mig får ni skaffa öronproppar ... detta är nämligen en vanlig procedur på helgerna. :)
Vilda pussar
Min fot gör ju hela bilden!
Diadem - personligt Tröja - H&M
Tights - Åhlens Kofta - lånad av Ajla
Shorts - Topshop
Idag har varit en händelserik dag.
Först kom Ajla hem till mig och jag hjälpte henne lite smått med hennes blogg, kommer lansera ut den här när den är klar.
Ajla utbildar sig ju som sagt till stylist, och ska visa upp sina makeuper på sin blogg. Så ni kan ju kika in där när allting är klart.. adressen ger jag ut när den kommit igång.
Jag hade rätt i mitt tidigare inlägg, för när Matilda också dykt upp satte vi igång och lagade pannkaka och bananasplit. Jag och Ajla gjorde bananasplitten medan vi satte Matilda på pannkakorna. Dessvärre liknade pannkakssmeten något som en jättelik bebis spytt upp, och när vi skulle steka dem brände vi typ allihopa - men vi åt ändå och dränkte dem i så mycket nutella vi kunde... men jag måste säga att jag hellre hade ätit bara nutella för det var fan inte gott bara massa klumpar och sot. Bläää. 
Bananen i bananasplit. Och så min sexiga fot i hörnet. Nu blev ni kåta va?
Twilight var vi självklart tvungna att se på medan vi tvingade i oss vårat hopkok. Jag och Ajla är ohälsosamt besatta i den filmen: vi kan alla repliker från början till slut och satt och sa dem tillsammans. Första repliken levererade vi innan vi ens satt på filmen "I've never given much thought of how I would die". Tillslut insåg vi nog hur patetiskt våra liv framstod och valde att hålla käften och titta istället.
På kvällen träffade jag kära Frida. Pratade ut om allting. Skaffade mig en indianmålning i ansiktet (och på öronen). Kanske vore en idé att satsa på vattenfast mascara i fortsättningen nu när jag blivit en sådan blödig person. Slutade med att vi satt och asgarvade åt min nya look.
Älskar dig Frida <3
Slutligen kan jag stolt säga att jag varit så duktig att jag sugit ut allt gift ifrån mitt liv som en viss Lindsay Lohan rådgiver alla att göra i Midias favorit film Mean Girls (ojoj vilken informativ mening det blev nu), och jag ser nu fram emot en ny start, ett liv som blir som jag vill: alltså att alla passar upp på mig när jag ligger och dåsar i soffan. HAHA, nej kanske inte riktigt. Men jag är beredd. Känns som en ny början.
Och vet ni vad? Yes I have changed - like it or leave it. Faktiskt. Jag har kul, för det är nu jag kan. För faaan, när man åldras tillräckligt mycket kommer man inte undan med allt, man är dessutom inte lika snygg. Jag menar, vem känner sig sugen på att strula med en medelålders kärring med bristningar (jaja, alla har dem, men fan det är ändå inte snyggt)? Så nej, jag lever mitt liv medan jag kan. And I love it. För första gången på länge. Jag gillar det inte bara. Jag ÄLSKAR det.
Watch out you're in my show.
Lite för nöjda pussar
Ajla satt i en bajla....
Söta Ajla och så jag med en härlig immitation av en fjortis.
Ja, jag har fortfarande inte kommit på något bättre rim än "Ajlabajla" till dig, Ajla. Du får stå ut, för detta kommer förfölja dig så länge du känner mig... mwhahahah!
Igår kom nämligen min egna stylist hem från Bosnien, Turkiet och alla andra äckligt fina ställen hon legat och stekt på. Hon hade förrändrats mycket till utseendet, hon hade numera ett ovalt ansikte och jag tror hon has been working out också. Skitsnygg var hon min älskling <3.
Tydligen hade jag också förrändrats, blivit någon slags vilde. Men har jag verkligen det? Jag tycker att jag är ganska så mycket som jag var förut ändå... lite kanske jag har, men det är väl livet? Jag har samma aptit på mat i alla fall, så det är ju ganska lugnt ändå. För äta, det är väl i princip det vi gör. Prata, laga mat, äta, prata, äta. And I love it.
Igår när jag skulle ta mig hem insåg jag dessvärre att jag trots alla förrändringar bodde i Linköping bland alla andra idioter som valt att stanna kvar.
En relativt spinkig och lång kille som liknade det lutande tornet i Pisa kom nämligen emot mig när jag väntade på bussen i stora torget. Han hade kvällens tuggade mat på sina byxor och borde absolut inte haft ett leende på läpparna, eller ens inbillat sig att han skulle kunna få mig av alla människor.
- Sötnos, ska vi dela taxi eller?
Jag kan inte hjälpa det. Jag bokstavligen böjer mig ner och asflabbar. Man kan ju tycka att när någon skrattar åt en är det läge att fatta vinken. Att dra. Men han var tydligen inte bara obotligt ful utan också obotligt blåst, för han stod kvar och log hoppfullt åt mig.
- Fan heller att jag vill!
Han fick åka sin taxi själv. Man tycker ju att människor borde kunna tänka lite även om de är packade. Jag vet att jag åtminståne inte frågar främlingar som ser upptagna ut med sina mobiler om de vill följa med mig på en åktur i en cykel.
Dessvärre slutar inte Linköping spotta upp idioter här, nej, i bussen stöter jag på en typ som bryter starkt på amerikanska:
- Man kan röka utan cigg.
Detta säger han till mig. Han tittar rakt på mig och harklar sig när jag inte ger någon ansats att svara.
Jag gissar at han syftade på hash eller något annat roligt för han såg faktiskt ganska sönderknarkad ut. Varför tror alla konstiga skabbiga människor att det är okej att prata med mig?
- Grattis.
- Vet du hur?
- Bryr mig inte.
- Varför inte?
- Du är jobbig.
Då går han iväg och sätter sig på sätet bakom och stör några andra tjejer. Nej, på onsdagskvällar verkar det inte finnas en enda normal människa ute. Förutom jag såklart.
Idag ska däremot Ajla komma hem till mig, och lära mig hur man gör någon slags efterrätt med banan och glass.. det låter lite som bananasplit men jag tror det finns någon rolig twist på det hela ändå. Och sedan blir det väl att göra pannkakor. Det är sällan jag och Ajla kan umgås utan att få för oss att göra pannkakor och äta det med så mycket nutella på att man bara känner smaken av... nutella.
Men hey, det är nu man kan ;) Yes you heard me. Tonight I'll do what i want cuz I can, som Pink gillar att skräna ut i mina högtalare då och då.
Nu har jag flummat runt tillräckligt känner jag, och antagligen är det bara jag som är road av det :) .. härligt!
Sötsliskiga pussar
Snart orsakar jag väl översvämning...
Midia visade mig en blogg som är till minne av tjejen som blev strypt i skogen - jag tror väl inte att någon missat det, och i ett av inläggen fanns det en video som fick mig att sitta och böla. Jag är inte direkt känslig, jag känner inte ens människan och ändå kände jag ett hugg i bröstet. Kolla på videon här.
Tänk att dö så ung. Tänk alla människor som man lämnar efter sig. Tänk på hennes mamma - det är onaturligt att dö efter sina barn. Jag förstår inte hur de orkar. Jag sörjer med dem, R.I.P Therese (100 år efter, men bättre sent än aldrig).
Midia hade också skrivit ett brev till mig som hon ville att jag skulle läsa när hon åkt till Kurdistan... men ni vet ju alla hur jag är: nyfiken som fan, så jag kunde inte hålla mig och läste alltså brevet så fort Midia lämnat mig ensam med det. Här blev jag tårögd igen. Satt och bölade Midia. Du fick mig att gråta din lilla jäkel :).
Det är först nu jag inser att du snart ska tillbaka dit och vara bort ett helt jävla fucking år igen, just när jag börjat känna mig hel igen ska du dra och lämna mig här. Är jag egoistisk som hoppas att något ska hända så du måste stanna kvar här? Antagligen. Men jag fick ju precis tillbaka min bästa vän. Kommer sakna dig oerhört. Jag säger detsamma: no one can replace you! Du är den bästa, och du får aldrig glömma det. Kommer sitta här och räkna dagarna tills du kommer hem igen.
Fast du åker ju inte förrän den 14:e augusti. Låt mig ha avskedsfest för dig, eller tjejkväll som du ville. Jag hatar att säga hejdå, men jag måste fan säga hejdå till dig min älskpälsk. DU är alltid där för mig, den bästa vännen i historien, älskar dig. Nej vet du vad, nu ska jag skriva ett brev till dig med!
Tårfyllda pussar
Shoppingen
Resten köpte min mamma åt mig (tack snälla söta<3); blev två bhar, trosor och en massa tights.
När vi sedan satt och fikade visade det sig att en av servitriserna var mammas forna elev. Hon hade jag däremot inget emot att träffa, hon verkade så söt och tapper. Mamma berättade att hennes pappa dött för några månader sedan. Jag kände för den flickan, och jag såg upp till henne, tänk att det finns så starka människor i vår värld som trots det lyckas skratta och vara glad. Jag skulle varit ett vrak. Men hon stod där, och hade börjat jobba med ett leende på läpparna... var hon hittar orken det vet jag inte. Det märktes att till och med min mamma såg upp till denna person då hon faktiskt brydde sig om att presentera mig, vilket hon annars aldrig gör.
Men ni måste väl vara nyfikna på hur det jag shoppat ser ut?
BH och trosor från H&M, trosorna kostade 59,50 kronor, BHn kommer jag ej ihåg priset på...
BH från H&M och trosor från Gina (3 för 149 kronor)
Blev två vita trosor med pga Ginas erbjudande...
Tights från Åhlens
Randiga och två spets tights (syns kanske inte riktigt på bilderna...) allt från Åhlens
En shopaholics pussar
It's like the dark is the light
Så istället för att öppna ögonen och kolla väljer jag att helt enkelt gasta:
- Vem fan är i mitt rum?!
Det var min mamma som skulle hämta en laddare till hennes mobiltelefon, helt harmlöst - ingen gubbe.
Idag ska jag ut och handla med min mamma och efter det ska jag träffa Frida som är hemma från Frankrike nu.
Att handla med sin mamma är väldigt mysigt även om det har sina nackdelar. Ni förstår, min mamma är lärare på en högstadie skola, och då jag precis gått ut första ring på gymnasiet är jag dessa elevers huvudattraktion. Jag har lidit över detta flera gånger, inte minst när Hugo2 (en kille i min klass, vi har två Hugo, en riktig och en som heter något ingen kan uttala - så fantasifulla som vi var lade vi på en 2:a på den som hade det outtalbara namnet) visade sig ha haft min mamma. Det störde mig i början, speciellt den gången jag stötte på honom i rese och han skulle berätta för sina kompisar att jag var deras förra lärarares dotter..hmpf. Jag bävar inför när skolan börjar igen och nya ettor tas in för mamma har redan förvarnat mig om att några från hennes klass valt Folkunga OCH min linje. Hjälp!
Bilddagboken har bilder fullt av forna elever glatt posandes med min mamma som talar om sin kärlek till henne.. höll på att sätta i halsen när Midia skickade över bilden med orden "Det finns mer..." från en av hennes vänners bilddagbok. Fast lite stolt är ju jag ändå, jag menar they löööve my mum!
Värst var det dock i nian, då strul visade sig gå på den högskolan och utbrast att de kände igen mig... så fort de nämnde skolans namn visste man att den här killen var ingen idé. Dessvärre lyckade de av mitt ansiktsuttryck och utseende alltid lista ut detta: om inte någon av mina kära vänner glatt talade om det.
Men när man handlar, då blir det nästan som om man är en kändis, det är alltid samma sak:
Mamma och jag går där, har det mysigt och pratar om allt möjligt när man plötsligt stöter på några elever som säger "Hej *smeknamn*!" . Sen när jag vänder mig mot ljudet är det försent. De ser att hennes dotter är med.
Det som följer är att de börjar "diskret" följa efter oss, försöka få en skymt. De gömmer sig bakom hyllorna och viskar, de spanar över kanten på omklädningsrummen, de tassar runt och duckar när jag vänder mig om och blänger på dem. Om det ej varit min mammas elever hade jag antagligen skrikit åt dem att dra och köra upp hyllorna där de anser lämpligast.
Så nu ska jag klä på mig, äta och sedan försöka undvika alla mammas gamla elever så att jag får min tid med min älskade mamma och njuta av att det för en gångs skull finns sol i vårt land!
Entuaistiska pussar
The truth hurts, but lies worse
Ingenting kan beskriva känslan jag fick igår kväll runt 21.00 då Midia ringde mig. Man hörde hur hennes röst stockade sig i halsen av all gråt.
Jag kastade mig på cykeln och såg henne sitta där ute på lekplatsen, mitt bland alla barn som skrattade med röda ögon och förtvivlan i blicken, och mitt hjärta brast, jag tyckte så synd om henne. Hon är ju min starka glada kompis: Hon som jämt skrattar och får andra att garva tills de nästan kissar på sig... satt nu där och såg ut som om hon ville dö.
Jag sprang fram till henne och kramade om henne, och hon gjorde ett skämt om att vi hade samma fula tröjor, trots att hon var så ledsen, för det är en sådan stark person som hon är.
Jag kramade om henne, försökte få henne att må bättre, sen äntligen, äntligen fick jag henne att le och jag drog en lättnads suck.
Vi drog iväg på cyklarna till McDonalds, och osminkade och klädda som skit skulle vi självklart stöta på alla tänkbara människor vi kunde stöta på; Karro (söt som alltid), och här kommer nästan det värsta: Två killar jag inte sett på 4-5 år som gick i min klass när jag var liten. Här är alltså första gången de får se mig på länge... och jag är inte direkt mitt snyggaste jag. Great. De vände sig till och med om och tittade efter mig. HAHA... måste nog gett dem ett gott skratt.
Efter Mcdonalds drog jag in på Maxi för att köpa present till min bror, och där såg vi tre snygga killar (what else?). Jag, som är expert på att skämma ut mig gör självklart det också, och gastar om att bankomaten kunde ha sugit min kuk om jag hade haft någon, som inte ens kan fungera ordentligt som den ska. Trots detta tycktes de inte bli avskräckta det minsta utan verkade istället följa efter oss. När jag tvärstannade stannade de också, när jag vände följde de efter och när vi köade hamnade de bakom oss. Tillslut skrek jag och Midia: SPRIIIING! och så kutade vi allt vad vi hade.
Midia och jag <3 Älskar dig!
Haha, you bright up my days, och jag hoppas allting löser sig för dig <3. Älskar dig, finns alltid här för dig, även om du bor flera tusen mil bort, även om du så bodde på månen så kommer jag finnas här för dig. Du är min bästa vän och du är underbar - våga aldrig glömma det!
Hjärtskärande pussar
Min Modell!!
Det är så här Ajla måste känna sig när hon stylar folk ... bara det att då Ajla faktiskt utbildar sig till stylist så gör hon ett mycket bättre jobb än mig... men visst är du stolt över mig Ajla? ;D höhö
Fast detta var ju absolut inte allt vi gjorde, vi snackade ju självklart om allting som var totalt onödigt och inte tillförde någon något alls - så som bara vi tjejer kan lyckas med då och då. Undrar om killar också har sådana samtal... innan de skaffar tjej då.
Stolta pussar
Hallelujaaah!
Jag och Hanna för två/tre år sedan HAHAHA! Små och söta små fjortisar!
Hanna, my savior! Hon förstod att jag bara satt och drev här hemma, hon förstod att jag riskerade att slösa bort denna soliga dag genom att häcka på rummet och blogga tills ingen längre orkade läsa vad jag skrivit. Detta förstod min egna söta Porrkanin! Så hon handlade snabbt, och är i detta nu på väg hem till mig. Jag är räddad. My hero in silvery armor.
Ska belöna henne med att styla henne och ta kort på henne tills hon inte längre kan se på grund av blixten. Kanske gör något omoget när hon är ändå är här, för det är det som vi är bäst på.
Första dagen jag var med Hanna <3
Hanna är en sådan förstående kompis och det är egentligen synd att vi inte ses så ofta, men vi bor typ i varsin ände av stan att det i för sig är rätt så naturligt att det blir så. Men nu så! Blev riktigt glad nu. Nu har jag något att göra, nu har jag någon jag kan sitta och skratta bort dagen med. Awesomeish!
Överlyckliga pussar
Didn't believe you
Att ha tråkigt är farligt för mig, mest för att det enda jag tycks lösa det med är att driva med olika människor. Det blir alltid olika offer, antingen blir det mina bästa vänner, mina strul, mina ex, bara vänner, mina släktingar... ja det är alltid flera som åker på det samma gång.
Så igår mitt i natten när jag låg i soffan och slötittade på Tv och kände att jag var tvungen att tillföra något blev det först att smsa alla jag pratat med denna sommar på mobilen innan - helt harmlöst.
Men då det tillslut bara var mina strul kvar som orkade smsa mig så sent växte djävulshornen ut i pannan.
"Så var strulet ba engångshändelse eller ska vi lära känna varandra bättre?" - killarna skulle förhoppningsvis freaka ur för det är den frågan som någon med kuk aldrig någonsin vill stöta på, fast jag måste säga att jag fick svaga reaktioner från alla.
Detta var vad alla svarade:
Strul1 : Hahaha va? Menar du allvar? :O
Jag: Ja, klart jag gör, verkligen alltså. Får jag lite eller inte?
Strul1: Va?
Jag: Nehe, då får jag väl vara kåt ensam då...
Strul1: Är du ensam hemma, ska jag komma över?
Jag: Nje :O
Strul1: Vad menar du då?
Jag: Vet inte :D
Strul1: Nehe.. :(
Slutsats: Beslutssvårigheter, ville i början säga nej men didn't have the guts. Ganska tråkigt i längden.
Strul2: Är du full eller? XD
Jag: Faktiskt inte. Tycker om dig, typ, tror jag:) Så ?
Strul2: Vi känner ju knappt varandra...
Jag: Nej, det är ju därför jag frågar. Är inte ute efter ett förhållande.
Jag: Eller alltså inte än i alla fall, är bara ute efter strul, haha njee dåå ... ;)
Strul2: Men jag är inte ute efter ett förhållande, så festpolare blir väl bra?
Jag: Du förstår inte vad jag menar XD men okej, vi säger så;D När är det fest då?
Slutsats: Den här personen tror inte att tjejer bara kan vara kåta. De MÅSTE vara ute efter ett förhållande. Intressant, han kan man nog ha kul med fler gånger :D
Strul3: Vad glad jag blir, trodde du aldrig skulle fråga :D När vill du ses?
Jag: Så du vill alltså ses? ;)
Strul3: Ja, klart som fan jag vill :) :*
Jag: I vilken ställning vill du ses i då?
Strul3: Haha ;) va? Måste allt handla om sex?
Jag: Ja, vad ska det annars handla om?
Strul3: Kärlek?
Jag: Eller sex
Strul3: Haha... jaha ja :P
Slutsats: Den här personen visade sig ju vara riktigt söt, ångrar nääästan att jag utsatte honom för detta. Men bara nästan.
Strul4: Hur menar du nu?
Jag: Vad vill du att jag menar? :D
Strul4: Det du menar...? Eller va? XD
Jag: Vad menar jag då?
Strul4: Att du undrar om jag vill hångla igen?
Jag: Vill du det då? ;D
Strul4: Haha... jag är kille hur svårt kan det va att lista ut?
Jag: Är du säker på det då? :P
Strul4: Va? Haha
Jag: Att du är kille alltså
Strul4: Nej, nog bäst att du tittar efter
Jag: Får kanske dra i den och kolla att den sitter fast
Strul4: Haha;) ja det får du
Jag: Härligt då :)
Slutsats: Han var precis lika oseriös som jag och förstod nog as it went on att jag drev, grattis we got a winner!
Nu till finalen... sparat det bästa till sist :)
Strul5: Du vill alltså ha a piece of me igen eller? ;)
Jag: Ja, och du vet nog vilken piece ;)
Strul5: Va? :O Är du seriös?
Jag: This is my serious face. Jag är ju helt såld på dig ju, jätteeeesåld :O Ganska så i alla fall
Strul5: Hur menar du nu?
Jag: Jag vill ha dig här och nu!
Strul5: Vill du ha mig eller vill du ha hela mig så jag blir din?
Jag: Tror du jag vill gifta mig? :O Överdriv inte
Strul5: Va? ;) haha
Jag: Jag vill ha en piece of dig :D
Strul5: Så du vill ligga med mig... och sen inget mer?
Jag: Hur kåt tror du att jag är egentligen? Men ungefär så... :)
Strul5: Haha, nej kan inte göra så mot dig du kommer bli kär i mig eller så...
Jag: Det är nog inte så troligt, oroa dig inte :)
Strul5: Men jag är ju en player, en bad boy, bättre om du satsar på en annan :)
Jag: Om jag inte vill? :D
Strul5: Jag är inte ute efter ett förhållande... :/
Jag: Vad bra då :)
Strul5: Va?
Jag: Ja :)
Strul5: Så du vill ha ett förhållande?
Jag: Haha :P Nej... jag vill ha en bit av dig, inte hela paketet :)
Strul5: Varför inte? :O
Jag: Varför?
Strul5: Jag fattar inte... :/
Jag: Förvånande:P haha
Strul5: Jag ska sova nu.. du får förklara imorgon:)
Jag: Väntar här på dig i sängen...
Strul5: Va? :P
Jag: Jag driver knäppskalle XD
Strul5: Hahahaha, jaha... :)
Slutsats: Lite egenkär, tjejer kan inte vara ute efter en sak de är alla kärleksranka idioter... tror inte han trodde på att jag drev med honom heller..
Hysteriskt roligt var det i alla fall. Är förvånad över att de faktiskt reagerade som de gjorde, jag är ganska så besviken, men borde kanske förutsagt det. Det är ju i princip bara killar som kommer undan med ett "Jag är bara ute efter sex", är man tjej förväntas man vara en trånande klängig brutta som tror att allting som händer är av kärlek. Helst lite blåst ovanpå det.
Så när jag häver ur mig detta var reaktionerna ganska så givna.
Nu mina bad boys och bad girls med för den delen ska jag gå och ta mig något att äta samtidigt som jag försöker att inte kvävas av mitt egna skratt.
Roade pussar
I've never felt so happy
Sitter här uppe på mitt rum (ovanligt) och tycker för första gången på länge att allt känns helt okej.
Jag känner mig lätt om bröstet, stegen känns lätta (eller skulle ha gjort om jag inte haft sådan jävla träningsvärk) och jag kan självklart klara allting (förutom att ta mig uppför en trappa).
Var denna vändning kommer ifrån har jag ingen aning om. Igårkväll började det. Djävulshorn i pannan ersatte genast förmågan att vara seriös. Sen på morgonen höll det i sig och växte till en känsla jag inte riktigt kan få ner i ord. Jag skämtar runt och skrattar högt - och skrattet sprider sig i hela min kropp.
För första gången på länge känns det som om att hur än saker blir, så blir det ändå okej. Det spelar ingen roll om jag så bryter benet (men det har jag ju faktiskt inte planerat att göra) för det läker ändå och då får man presenter vid sjukhussängen.
Så känns det med mina problem. Bara det att dem känns som ett skämt just nu. Skrattretande. Obetydliga och uppförstorade. Som om de egentligen inte finns där eftersom jag ändå vet att de löser sig, på ett eller annat sätt.
Vad jag vill göra idag, det är att först och främst döda getingen som flyger runt i mitt rum för den går mig på nerverna (hur lite det än hör det här inlägget) och sedan vill jag kasta ut alla döda växter från rummet som bara stå där och deppar ner mig, och sedan vill jag dansa runt i huset och sjunga för full hals och bara vara.
Fast det är inte vad jag kommer göra idag; för jag har som sagt irriterande träningsverk fortfarande.
Det jag däremot kommer göra är att öppna fönstret och hoppas att getingen dör (döda den blir min sista utväg, känner mig barmhärtig idag) och sedan sitta ner på mitt arsle och sjunga för full hals. Dansen kommer lite senare, höhö.
Förrästen, det här hör inte hit, men hur faaan lyckas man slänga sina tågbiljetter? Enda sen en viss person berättade det har jag skrattat och undrat hur man lyckas med det... låt oss bara hoppas att det aldrig händer mig (men det kommer det väl göra, jag är ju så virrig jämt).
Lyckorus pussar
I'm your darkest nightmare
Ni ska inte ta mig på så stort allvar nu ett tag. Är inne i en fas där jag kan få lust att häva ur mig vad som helst för att kunna skratta åt era reaktioner.
Det var i princip vad jag roade mig med igårnatt. Drev med folk utav bara helvete. Skrev ett mycket roande inlägg, men jag valde att inte publicera det, kändes kanske för internt, kanske för drygt. Kan finnas risk för att ni läsare drar slutsatsen att jag är en hemsk människa och att jag är den enda som finner allting roligt, så jag låter bli, jag håller det för mig själv. Mwhaha. Men kom ihåg. Jag = seriös en tid framöver? Knappast. Säger till när jag återförenas med min seriösa sida igen.
Idag var tanken att jag skulle träffa Midia, men det blev inte så då hon fick förhinder, så jag har ännu en dag fri från ... äsh, ska inte låtsas som jag gillar det. För jag, till skillnad från min moster är inget stort fan av att tillbringa min tid ensam då och då. Beror mycket på att tystnaden skrämmer mig och att jag blir illa till mods; känner mig övergiven. Jag kanske inte rannsakat mig själv riktigt som min moster påpekar i sitt inlägg, men jag ser ingen poäng med det heller... jag vill inte veta alla mina dåliga sidor - lever helst i ovisshet :) .
Fast visst känns det fånigt, att få panik och andnöd så fort det blir tyst runt omkring en - för det är mest tystnaden jag stör mig på när jag är ensam, inte faktumet att jag är själv en liten stund, utan att det är tyst runtomkring mig. Att ingen bryr sig om att prata. Därför pallar jag knappt när ett samtal dör ut och alla hamnar i sina egna tankar. Jag kommer ALLTID på något att säga även om det är något som inte tillför någon något alls. Det är inte så mycket att de måste prata MED mig, bara de åstadkommer något form av ljud (även om jag föredrar att de pratar med just mig).
Ja, knäppa fobier har väl alla. Förutom tystnad är jag extremt rädd för höjder och spindlar eller faktiskt... fjärilar, men det är något jag kan hantera.
Höjder är lite komplicerat, ni förstår jag älskar att vara högt upp, men så fort jag måste GÖRA något när jag väl är högt upp, eller blir indirekt aktiv, det är då jag inte pallar.
Jag är inte rädd för att flyga, vandra i bergen eller kolla på utsikten alls. Men jag är däremot livrädd när jag ska klättra, åka skidor, åka katapulten, fritt fall eller någon annan sådan attraktion. Ändå åker jag. För jag tycker det är så kul, hur idiotiskt det än låter. Jag börjar antagligen tjuta och skaka när skräcken griper tag i mig (kan räcka med att jag bara inser att jag ska sätta mig där för att jag ska få panik), ändå pushar jag mig själv, och åker. Brukar skratta när jag kommer ner, inse att det inte var så farligt och då kan jag åka hur mycket som helst sen.
Med undantag Fritt fall. En gång, ALDRIG mer.
Spindlar och fjärilar... Fjärilar är jag mest rädd för på natten, när de kommer fladdrandes och jag inbillar mig att de är någon ny slags myggart som sökt sig till mig för att bita mig.. eller äta upp mina kläder då min kära bror glatt påpekade en gång när något fladdrigt som jag glatt trodde var en fjäril var en mal och åt kläder, det var då skräcken började. Om jag ser något komma fladdrandes åker handen fram och jag slår ihop händerna i luften och inser oftast too late att det ja... var en fjäril.
Spindlar däremot är bara extremt äckliga. Den fobin uppkom då jag vaknade mitt i natten av att en sådan varelse var i färd med att krypa runt på mitt ansikte. En stor ful jävla spindel. Ush. Jag tål leksaksspindlar - till skillnad från min mosters man - men riktiga ... nej. Jag paralyseras och gallskriker ända tills min pappa kommer nerspringandes och plockar bort den: han vet numera vad jag vill så fort det där skriket kommer.
Å andra sidan är det allt jag är rädd för. Jag är inte rädd för snuskiga gubbar, ormar (tvärtom så älskar jag ormar, håller gärna i dem), möss, osv. Jag är rädd för det som är harmlöst. Ironiskt va?
Tankspridda pussar
Ajjjjjajjjohhhhaj!
Jag vaggar fram och tillbaka i huset som en pingvin och i trapporna får jag lyfta mina ben med händerna. Slutsats: Det är jävligt synd om mig.
Jag har ju en killkompis som jag knappt kan prata med utan att fylla våra konversationer med en lång rad sexskämt - som alla kretsar kring ett sexskämt om att han är min sexslav (normal humor.. jag framställs som en väldigt normal person just nu), och jag tycker att om han läser detta ska ta sitt förnuft till fånga och bli lite halvseriös. Vad jag säger är alltså att du borde sumpa din semester och komma hit och ta jobbet som min personliga slav; du vet bära mig (inte släpa) uppför trappor och springa till närmsta kebabbar och ladda upp mig med olika kebabrätter.
Det eller rullstol. Fan vad ont det gör. Ni som inte sympatiserar med mig (för jag tycker jag gjort ett ganska bra jobb med att fiska sympatier) har iskalla hjärtan. Min smärta är obeskrivlig. Tack gode gud för micropizzan, utan den hade jag definitivt inte överlevt detta.
Dramaqueen? JAG? Pshht. Aldrig!
Jämrande pussar
Betydelser
A. Gillar att festa
B. Alla vill ha dig
C. Otroligt söt
D. Gillar att dansa loss
E.Oh, jätte bra kyssare
F. Bra personlighet och utseende
G. Skiter i vad andra tycker
H. Mysig som en nalle björn
I. Helt underbar i sängen
J. Alla avgudar dig
K. Vild och galen
L. Alla älskar dig
M. Har dom vackraste ögonen
N. Du kan behålla hemligheter
O. Assexig..
P. Populär bland alla
Q. Mindre snygg
R. Helt galen
S. Lätt att bli kär i
T. Omtänksam och bryr sig
U. Kung på att bara ta det lungt
V. Alltid lika glad
W. Otur i kärlek
X. Inte alls duktig i skolan
Y. Bästa pojk/flickvännen som finns
Z. Alltid redo
Å. Har en dold talang
Ä. Kan behålla hemligheter
Ö. Helt ute!!
Så hm... låt oss se nu då:
J - Alla avgudar mig (Härligt, kanske borde skaffa mig en egen kyrka för mina tillbedjare...)
O - Assexig (Tell me something I don't know ;D )
H - Mysig som en nallebjörn (Det här borde definitivt ge mig lite girlfriendpoints)
A - Gillar att festa (Självklart ;) )
N - Jag kan behålla hemligheter (Så berätta allting för mig :D )
N - Jag kan behålla hemligheter (Dubbelt upp!)
A - Gillar att festa (Twiiiice! )
Där ser man, jag verkar ju vara en härlig, nästan skrämmande bra person.
Betydande pussar
It's the scent of freedome
Återförening med armkroksgänget! (Jag, Signe och Alina)
Igårkväll blev det återförening, vi fick äntligen gå armkrok tillsammans igen (haha) - Alina var hemma från Australien med mycket att berätta.
Bland annat om hennes karate-kid debut. Det hade tydligen kommit in en 45 årig pedofil in i deras hotellrum och lagt sig bredvid dem och lett mot dem med ett äckligt perverst leende - Alina hade handlat snabbt: flugit upp och sparkat honom rätt i ansiktet ända tills han ramlat ur sängen. Vilket karatemove. Hon hade skrikit och slåtts tills han lade benen på ryggen och försvann ut från hotellrummet, och visst är vi stolta över lille Sveparn! Vilken talang, vilken tjej! Jag får nog passa mig i fortsättningen...
Efter att vi uppdaterat varandra (och hånat varandra på de ställena det kändes helt nödvändigt) slog vi oss ner i soffan nere i källaren med chips och Shweppers och Disney filmer.
Vi hade från början tänkt festa, men vi kände oss inte vid liv längre, vi var oerhört trötta trots att vi var glada, att vi bestämde oss för att festa någon gång när energin inte fattades - därför blev det Atlantis och Den lilla sjöjungfrun för oss eftersom ingen förutom jag ville fira återföreningen med att se på Tarzan (vad är det för fel på Tarzan? Visst han är halvnaken, lever bland apor och övertalar Jane till att också slå sig ner där samt har fått för sig att det är en bra idé att skära upp sina fötter genom att surfa barfota bland grenarna... men ändå... jag menar... det är ju Tarzan!) så fick jag finna mig i att ... bli nedröstad. 
Signe och jag
Tillslut blev ändå filmerna avslutade, Alina begav sig hemåt, och Signe som är strandsatt ute på landet valde att stanna kvar här i stan och sova över hos mig.
Luften på kvällen är så kylig och fräsh att det känns som om man äger hela världen, som om man klarar vad som helst. Så kändes det. Som om man var totalt fri. Vi utnyttjade känslan med att sjunga det högsta vi kunde till James Morrison ft Nelly Furtado - Broken Strings (lyssna på den här) och sedan avslutade vi det med att rulla oss nerför en blöt gräskulle och skrika allt vad vi hade - innan vi återvände hem för att skrämma oss halvt fördärvade till en skräckfilm och sedan somna.
Idag har jag lämnats ensam hemma, då min bror den klanten missade tåget ner till Östersunds hamn som ska föra honom och hans vän till Gotland, tvingas mina föräldrar skjutsa ner dem dit - vilket lämnar mig helt själv i huset. Jag tror nog jag ska utnyttja detta tillfälle till att lyssna på skyhög musik som kan dåna i hela hemmet och få väggarna att pulsera av the beat, och sedan inatt ska jag kolla på någon läskig film så att jag kan skrika hur högt jag vill utan att skämmas.
Hur ensam kan man känna sig med så mycket ljud omrking sig?
Högljudda pussar
Fiesta!
Igår träffade jag som sagt Hanna (aka Porrkaninen) och vi stressade igenom hela stan, och jag inhandlade både läppglans till mitt fadderbarn, och dessutom ögonfransböjare och ögonskugga till mig själv - på slutet blev det även en god kebab som Hanna tattade lite av.
Framåt kvällen drog jag iväg till Karro - och jag kände mig hemma direkt, våra rum är rätt så lika... haha.
Men det roligaste med kvällen var ändå själva festen i Norrköping. Vi dansade i princip hela kvällen; i början på golvet men då vi kände att vi utforskat det klart tog vi över bänkarna och borden. Helt klart värd kväll! Blev dock problem med sovplatsen, så jag telefonterroriserade... de flesta, haha. 
Rosanna och Cicci
Jag XD HAHA, bjuder väl
Dansgolvet
Blev kär i min mosters kattungar
Blir dessvärre ett kort inlägg för nu kommer Signe!
Trötta pussar
