Rädda mig ? :)
Idag sparkade min linje igång tema-redovisningarna som består av ett 30 minuters långt tal i aulan för alla klasserna som haft oturen att välja samma sak.
Själva insparkningen görs alltid av lärarna i min linjes arbetslag i form av sång: och självklart gjorde de detta i år igen. Denna gång fick vi genomlida Michael Jacksons "Black or white" och det hela var ju väldigt gulligt att de engagerar sig så för att göra en kul grej men nu är det så att ingen av dem kan sjunga. Roligast var när Martin - som spelar elgitarren - börjar rappa. Jag tror egentligen bara att man måste vara där för att uppleva det själv, men försökte ändå föra med mig erfarenheten (som jag helst sluppit - mina öron lider fortfarande) till er så jag tog en dålig bild av det... precis innan jag lade mig för att sova med vetskapen om att min grupp inte skulle hinnas med förräns imorgon. Ja. Imorgon är det min tur att hålla tal och jag börjar bli måttligt nervös. Inte för att jag har scenskräck: publiken kan jag lätt tänka bort eller helt enkelt njuta av - men för att alla lärare jag någonsin kommer ha i skolan kommer sitta på första parkett med sina anteckningsblock och avgöra mitt betyg med sina kritiska ögon. Ush. Börjar nästan brista ut i ett nervöst asflabb redan nu ... Håll tummarna för att så inte blir fallet!
Lärarkåren påbörjar den (gulliga? ) tortyren. Feel our pain.
Nervkittlande pussar
Mina älsklingar
Tillslut runt ett idag blev det ändå dags för mig att återvända till mitt andra liv, ni vet, det här med familjen och det. På schemat stod det att vinka av min pappa som numera är på flyget ner till Budapest för att vägleda vilsna ungrar i tekniken. Tycker att de borde fattat nu med tanke på att han varit nere där och förklarat det för dem 4 gånger nu.
Fast egentligen är det väl bara kul att få fly undan Sverige lite: jag skulle gärna ha följt med igen - trots att maten inte vann några priser eller utnämningar. Men det är ju ändå ett nytt land, en ny stad och nya möjligheter... ja, lite sur är jag allt över att bli lämnad kvar här hemma.
Dock kändes det bättre efter att mamma tog mig ner till Ikanohuset för att inhandla vinterskor: blev ett par bruna uggs - jättemysiga är dem. Så jag kommer antagligen bosätta mig där en tid framöver och sukta efter snön.
Mina nya älsklingar (kanske inte ser så mycket ut för världen, men faaan vad mina fötter mår bra i dem HAHA) - 599 kronor Eurosko
Mysiga pussar
Hush, hush - it's the only way I get the final say
Sminkning gjord av Ajla - i övrigt är det så här jag känner mig just nu.
Idag väcktes jag av att min pappa skakade min arm: bara det visade på att jag skulle ha en dålig dag. Jag har nämligen världens värsta morgonhumör, jag blir redan då irriterad. Men vad som får det att brista är att både mamma och pappa ännu en gång frågar mig vad jag ska göra idag. Jag berättade det igår, och då förutsätter jag att man lyssnar. Men det gör dem aldrig. Lyssnar alltså. Fast mamma är bättre än pappa på det: min pappa hör fel också för han bryr sig inte ens om att lyssna från början. Jag blir så trött och arg på det. Visst, om de varit senila kärringar hade det varit okej, då hade ju inte problemet legat hos dem - men nu är de inte gamla. De är medelålders och ovanpå detta mina föräldrar. Jag tycker ändå att de kan ta sig tid att lyssna på det jag har att säga - men tydligen inte. Därför, började jag min dag med att gallskrika ut all min underliggande ilska för vad är det för mening med att återupprepa sig om de ändå kommer ha glömt det om en timma? Det här och att en i min närhet antagligen har bröstcancer gör mig till en tickande bomb. Bröstcancer är ärftligt, så jag är inte bara orolig över personen som kanske har det, utan även för mitt framtida jag.
Nej det är för mycket som trycker ner mig här hemma. Kände att jag behövde skriva av mig så det drabbar tyvärr min annars så lättsinniga blogg. Behöver komma hemifrån, så jag har aldrig varit gladare över att jag ska träffa pojken.
Nu ska jag antagligen skrika lite till, rätt ut, för att få ur mig all ilska och sedan ska jag duscha bort allt ifrån mitt system. Därefter äta något gott. Typ tortelini. Jag älskar pasta, förut var det indisk mat som var min favorit men nu på senare tid har allt italienskt tilltalat mig mer. Kanske för att jag är för lat för att vänta på att riset ska koka färdigt, höhö. Men ärligt, pasta går enkelt och är dessutom gott så varför inte föredra det? Fast bäst är ju ändå om jag slipper anstränga mig och laga mat själv överhuvud taget men på helg-dagarna är jag ensam hemma då resten är och handlar mat eftersom jag spenderat en hel vecka med att äta upp allt vi har. Därför är det bara att gilla läget och leta reda på något att fixa... och tortelini tar ju som bekant bara 6 minuter ;)
Argsinta pussar
What would you do if you knew ?
Idag har jag varit hemma igen: tur för mig verkade det som då hela dagen verkar varit ett fiasko om man ska lyssna på vad mina vänner har att säga om den.
Idag har jag nämligen pratat i telefon hela dagen och när jag inte gjort det har jag smsat tills min tumme börjat värka. För det blir ju så, att när man inte kan träffa alla som man brukar prata med bombarderar de istället ens mobil. Men jag klagar inte, jag har ju ändå inget bättre för mig.
Har dessutom lyckats övertala Ilya till att sympati bjuda mig på pizzabuffe då jag är sjuk med enda villkor att jag skulle vara snäll. Det blir ju en enkel uppgift med tanke på att nu för tiden är jag jämt snäll. Om man bortser från en viss person som jag inte riktigt uppdaterat i vad som hänt i mitt liv eftersom jag älskar festerna han bjuder med mig på men det räknas inte tycker inte jag - jag kan ju inte bli en ängel över en natt. Dessutom har jag inte ljugit - jag har bara inte brytt mig om att informera honom om detaljerna (dvs att jag är off the market) och han har inte frågat... så jag ser det inte som my problemas riktigt, höhö.
Känner mig ändå rastlös trots allt skvaller, har ju varit hemma i 2 dagar utan något stimulerande överhuvud taget. Inte speciellt roligt, nej. Och hur otroligt det än låter så tänker jag faktiskt avverka denna överskottsenergi genom att städa mitt rum. Det har slutligen blivit för mycket för att jag ska stå ut här inne, för många kläder att halka på helt enkelt. Fast egentligen är det väl mer att mamma hotade med att jag skulle få börja tvätta själv som gör att jag plötsligt känner mig så beslutsam med att ta tag i det hela. Sedan måste jag ju erkänna att det kliar i fingrarna på mig att få ta fram julpynten för fan vilken julkänsla jag har... :) 
Nu åker den fram :D
Juliga pussar
Nawwww .... :)
En bild säger ALDRIG mer än tusen ord so keep 'em comming ;)
När man skaffar pojkvän märker man direkt vilka som bara pratat med en för att de hoppats på att få sig ett strul: dem blir sura, slänger absurda kommentar så som "Kom inte till mig och tjut när det inte håller" eller min favorit "Du får inga julklappar längre från denna hunk ;)", och dessvärre har det visat sig vara några av mina killkompisar som reagerat på detta vis - HAHA, förlåt men jag kan bara skratta åt det hela. Är dem verkligen seriösa? För fan, vad roligt det låter.
Men att just dessa reaktioner förekommer gör det därför desto roligare när man får en positiv reaktion. Blev alldeles rörd när Victor lade sin kommentar:
- Det är något speciellt med dig som gör att man blir attraherad av dig psykiskt som fysiskt, så din pojkvän kan verkligen skatta sig lycklig :)
Så vips har man fått sig en egoboost på samma gång som man fått behålla en bra vän. Sen att det kanske egentligen var en fjäsk-kommentar för att vi bråkade igår är ju en annan sak... som jag tänker ignorera: I'm gonna keep thinking I'm special. Så det så :)
Update: Min pojke tycker också att jag är speciell. Så fan, det måste ju stämma va? AHAHA. Där ser du då Signe. Jag är visst bäst...höhöhö
Sötsliskiga pussar
You know I'm addicted
För idag har jag varit sjuk, vet inte om jag haft någon form av feberfrossa också eftersom när jag vaknade för andra gången runt 12 tyckte jag mig höra röster. Det lät som om min bror satt där nere i köket med sina vänner och pratade om något jag inte riktigt kunde uppfatta... men sedan visade det sig att jag var själv hemma. Så förutom att inbilla mig saker har jag även läst (!) och kollat på TV bara för att hamna här, invirad i en filt och iklädd en aprikos-färgad mysdress. Väldigt produktivt av mig. Kanske därför som jag fryser; för att jag sitter still. Kliar i mig att få göra något men när man knappt ens orkar öppna dörrar själv ska man nog inte ge sig på en större aktivitet. Eller så ska man det. Är inte så uppdaterad i vad som är bra för hälsan - brukar ju ärligt talat inte bry mig speciellt mycket om det. Kanske det som är felet eftersom jag är sjuk nu, haha. Äsh. Det går nog över snart. Brukar det göra ... och det måste det. För jag har saker inplanerade till helgen: shoppa uggs, julklappar och kanske en vinterjacka - beror på min mamma... , sedan ska jag se på skräckfilm med pojken och sedan ska jag shoppa lite till - kanske göra något juligt på 1:a advent när jag ändå är igång.
Jultider är farligt för mig eftersom jag har varit en shopoholic tidigare och i juletider så är det ett måste att yra runt och ... just det shoppa - så jag brukar jämt få återfall under den tiden. Vi får se hur det går den här gången, men ni kan nog förbereda er på en rätt så pank Johanna framöver. Hm.
Kanske ska ägna lite tid åt min egna önskelista inför julen så jag håller upp illusionen om att det är rika tider. Ehe. Wish me luck.
Pussar som skapar beroende
New Moon baby ;)
21.30 ikväll!! HELL YEAH!
Idag så har jag fått avvara min studiedag för att arbeta med temagrupparbetet - vilket egentligen inte var så hemskt med tanke på att vi alla fungerar så bra tillsammans. På slutet satt vi mest och skratta åt allas felsägningar ( i ett samtal om förolämpningar häver Karolina ur sig: - Kuk klingar ju inte så bra i munnen, fitta flyter ju liksom på! HAHAHA, jag dog! ) och då insåg vi att det var dags att bryta och gå hem.
Men egentligen förlorar hela dagen sin mening för ikväll ska jag se New Moon ;). Som jag längtat hela förra veckan efter denna kväll och nu så är den äntligen här. Bion börjar 21.30 så den slutar för sent för att jag ska kunna åka bussen hem då det är en vardag men det löser jag genom att crasha pöjkens hus :) ... då ska jag tvinga honom att se Twilight (besatt? JAG? Vad snackar ni om?) eftersom att jag är en sådan underbar flickvän och låter honom inse att alla de filmer han tror att han hatar egentligen är bäst. Beware, snart ger jag mig på er andra också (har bl.a fortfarande inte förlåtit min moster för att hon finner hela konceptet fånigt) - så pusta inte ut än...
Gudomliga pussar
Misslyckad?
Kom till skolan idag en kvart försent tidigt på morgonen för att göra labb. Grejen var den att tydligen så var det inte min labbgrupps tur - men det var bara att stanna kvar där ändå och gruppera sig med Elsa som även hon var försenad. Hon var dock till skillnad från mig i rätt grupp. Äsh. Blir två sovmorgonar för mig i rad de kommande gångerna istället så jag hamnar i fas menar jag.
Men, en trött Johanna som inser att hon klivit upp på morgonen i onödan är ingen aktiv Johanna, därför blev labben inte så utförligt utförd då min attityd lätt smittar av sig. Jag och Elsa stod mest och anföll de små påsarna som agerade fiskar i någon lösning med en pinne i försök att döda dem samtidigt som vi skrek "DUDUDUDUDU" - ni vet bakgrungsmusiken till när Darth Vader kommer in i bilden. Sedan tröttnade vi på det och hämtade en sax medan vi bytte ut "DUDUDUDUDU" mot "DÖÖÖÖÖ". Kändes väldigt normalt, HAHA. Sedan hittade vi en tändstickask som jag genast började avverka och vifta med under min näsa: jag älskar lukten av rök. Jag vet att det är giftigt men den luktar så gott att jag inte kan stå emot att tända tändstickorna när jag kommer över dem såhär. Tillslut lyckades vi ändå utföra experimentet: att tända på fem tändstickor samtidigt och slänga ner dem i en bägare (även om Elsa skrek lite under tiden, haha) och lyckades faktiskt få ett resultat mot förmodan:
Elsa pekar tummen upp medans vår grej ryker... HAHA... kände oss som Harry Potter.
Bra vi är va? Tycker att vi lyckades riktigt bra för att gå samhäll!
Nu kanske ni tror att min otur slutar här? Men nej. Faktum är att engelskan blir inställd så om jag bara tagit den förbannade sovmorgonen hade jag kunnat sova till 12. Tycker att man borde bli informerad om sådana inställda lektioner i förväg så man inte åker dit i onödan: nu var det ju en hel del som gjorde det. Därför åkte jag, Alina och Signe hem till mig och tröståt tortelini tills vi kunde rulla tillbaka. Och det är ju inte helt fel, eller vad säger ni?
Mättande pussar
Revenge is sweeter than you ever were
Skickade också ett sms till min f.d bästa vän och önskade honom grattis då han fyller 18 år. Vet inte riktigt vad jag trodde skulle hända egentligen för att jag skickade det till honom; att han skulle svara och skriva tack eller säga att han saknat mig eller om jag bara ville att han skulle få veta att jag fortfarande kom ihåg honom. Jag vet inte, jag antar att jag inte riktigt förstått att vi inte är vänner längre; att det är förbi. Därför kändes det som inte borde komma oväntat som ett slag i magen: han hade tagit bort mig från bilddagboken och facebook - antagligen blockat mig på msn också.
Så jag åker hem från Ajla blint stirrandes på mobilen, försöker hålla kvar om min vän så länge som det går - vägrar att inse.
Kommer hem, kliver in källarvägen för att inte väcka mina föräldrar och kastar mig på soffan och gottar mig i Tv-världens problem och vägrar deppa. Ändå vaggas jag till sömn av min egna gråt för jag har äntligen förstått att vi aldrig mer kommer prata med varandra igen. Vi kommer aldrig ses: det är som om han vore död och det gör ont att inte kunna göra något åt det.
Konstigt nog är jag inte deprimerad när jag vaknar. Visst, jag är trött, men jag har fått allting ur mitt system. Jag börjar t.o.m plugga det första jag gör och skämtar runt med mina kompisar. Blir inte ens nedslagen när någon jävel hackar min dator och går igenom mina bilder och skriver "haoöheoahwoe" i mina dokument. Nej, jag bara stampar på strömbrytaren och ringer sedan Josse och berättar skrattandes vad som hänt.
Känns som om jag bytt ut min bekantskapskrets: och det har jag ju. Förra året var jag med helt andra människor än de jag umgås med nu (även om några gamla godingar är kvar <3), och om jag ska vara ärlig så har jag aldrig trivts så bra som jag numera gör... trots små motgångar.
Förändrade pussar
The surviver får ni börja kalla mig
Tack gode gud för min nya fungerande mobilkamera!! Min lilla kusin som står på händerna och på stolen fyllde år. ÄNDÅ hann jag med en egobild. Niceprize. HAHA.
Fråga mig inte hur jag överlevde, men det gjorde jag; jag överlevde min kusins kalas. För grejen med kalas är att alla barn som ensamma är lugna och fina kommer genomgå en total förvandling och transformeras till högljudda monster vars enda mål är att driva dig till vansinne. Hoppa, skrika, slåss är bara några vanliga indgrienser ett riktigt kalas innefattar. Blev dock lugnare på slutet efter att de tröttat ut sig själva och sockret från fikan har försvunnit från deras speedade kroppar. Men det gör ju egentligen ingen skillnad eftersom man ska hem då. Trots det måste jag säga att det var ganska trevligt bitvis. För det är det jag gillar med min mammas sida av släkten: man behöver inte vara så himla präktig och kan enkelt häva ur sig perversa skämt eller driva med någons hjärnkapacitet utan att skämmas det minsta. Om det varit min pappas sida hade min farmor nog fått en hjärtattack och resten stirrat stumt, men här skrattar man istället och kommer med ett eget strax efteråt. That's what I call a family :) .. så kanske var det inte konstigt att jag överlevde bland alla små huliganer trots allt. Känns ändå skönt att vara hemma där det enda oljudet som hörs är musiken som skränar i mina högtalare.
Tänker stanna hemma ikväll, mysa i min soffa med en film eller kanske Desperate Housewives-avsnitt. Dricka varm choklad och doppa popcorn i den varma drycken och svepa in mig i en varm filt. Det är sådant som gör vintern okej ändå; man har en ursäkt för att sitta och dega framför TV:n istället för att gå ut och vara aktiv. Det är okej att vara hemma och inte vara till någon jävla nytta alls.
Perverst smågalna pussar
Friday tieday
Märks det att jag har julkänsla ? Jag till höger, Karro till vänster
I fredags efter att jag simmat mina 40 längder tillsammans med Frida hoppade jag upp på hennes cykel för att bli transporterad till min busshållplats. Det är då lyckan fyller mig; vi åker förbi restaurangen Tropikhuset och det är förvandlat till Winter-wonderland. Julsångerna går på repeat i mitt huvud och jag bara står där och suger lyckligt upp alla julpynt med blicken som ett litet barn.
Min barnsliga inställning fortsatte när jag anlände till förfesten i Vidingsjö där vi skulle fira allas älsklings Karro som fyller 18. Vi stod och sjöng till väldigt mogna låtar och hoppade runt som om vi var 14 igen. Mycket trevligt var det, och sedan sjöng vi för Karro. Sedan blev det mindre trevligt när de bestämde sig för att dra vidare till krogen - önskar att jag också kunde... men neeeej jag får vänta i ett halvår. Men fan, kul nog att du är 18 :) GRATTIS ♥.
Så jag fick då dra vidare till min förtret och sedan tillslut blev det dags för mig att på vingliga ben ta mig hemåt efter en händelserik kväll. Gick inte sådär jättebra; gick av för tidigt och fick vingla hem en bra bit längre än vad jag borde ha behövt. Stormar in i huset; välter en sopborste, kniper åt mig en chipspåse och ett glas vatten och tassar upp på mitt rum där jag roar mig med att äta upp alla chips och skicka dryga sms till var och varannan människa. Awesome, don't ya think?
En av låtarna vi sjöng till... måste säga att den var bättre när jag var full, haha.
Glödheta pussar
New Moon och pizza
Efter att jag köat för dessa biljetter träffade jag Roar och förlorade ett vad. Jag hatar att förlora, speciellt när jag slår vad om pizza - vilket är något som jag råkar tycka om väldigt mycket. Hmpf. Är fortfarande lite sur över det - är ju som sagt inte någon speciellt bra förlorare. Fast then again: vem är? Tror inte någon njuter av att förlora. Men, det var kul i alla fall :)
Imorgon blir det dock ännu roligare: i alla fall för Karro som fyller 18. Ska fira henne lite innan hon drar in till krogen och lämnar mig ensam... fan att man har några månader kvar. Jag skulle verkligen inte ha något emot att vara född ett år tidigare. Fast i för sig, då hade jag inte gått i den klassen jag gör, och antagligen inte träffat på de jag umgås med numer, så jag har det ganska bra ändå. Dessutom fyller jag ju tidigt så jag är snart där. Peppen på det. Fast imorgon ska jag inte längta till min egna födelsedag, imorgon ska jag glädjas åt Karro. Eller okej då; lite avundsjuk kommer jag allt vara.
Glada pussar
Börjar jag bli blödig på riktigt eller ?
När jag ska spraya min lugg så den lägger sig lite snyggt så missar jag totalt håret och sprayar istället hela pannan och ögonen. Great. Så jag sätter mig ilsket på bussen och lyssnar på KoRn - den bästa musiken att avreagera sig genom.
Det som dock vände dagen till det bättre var att jag var med min barndomsvän Saga första gången sedan i somras när vi plaskade runt i plaskis mitt i natten och jag råkade på en förjävlig förkylning. Om ni anser att vi är sjuka nu så skulle ni sett oss när vi var små. Monster snarare än mänskliga - ett ganska vanligt fenomen bland barn i för sig. Att vara monster alltså.
För oss denna gång blev det dock något lugnare; Waynes Coffee. Mycket skratt och skvaller om killar och vad som hänt sedan vi sågs sist.
Ganska mycket tydligen: hon har skaffat sig en hunkig och romantisk pojkvän. Visste inte ens att Saga var den romantiska typen. Man såg också att hon trivdes bra med det; hela den lekfulla attityden var som bortlåst och istället var hon lugn och beskrev hur vackert de hade det. Hon var... lycklig. Inte för att hon inte varit det tidigare, men hon var helt förändrad hon liksom lös i hela ansiktet.
Men eftersom jag och Saga är perversa så gled samtalet in på sex och där hade hon också mycket att berätta. Blev faktiskt lite avundsjuk när jag hörde allt hon hade att säga, och det säger en del. Om man har ett sådant bra förhållande att jag inte tar avstånd och himlar med ögonen utan istället blir avundsjuk så har man lyckats bra.
Kan bero på att de inte verkade ha tråkigt; de hade ett roligt förhållande verkade det som. Spänningar, och experiment, men ändå mysigt. En berg-och-dalbana - en stadig sådan... din jävel. Men jag tänker hinna först med snö-idén, Saga ;) ... så vem vill låna ut sin jacka? HAHA.
Fundersamma pussar
They call me player, but it's just a layer
Player eller bara normal (om man bortser från det oerhört stora egot)?
Jag och Signe kom idag över ett sextest på facebook där man kunde se vilket sex som var det ultimata för just dig. Jag tyckte ändå att jag svarade normalt, t.ex. när man skulle välja var man helst hade sex valde jag inte på en toalett i en krog - men tyckte ju inte man behövde vara tråkig heller så istället för i sängen framför en brasa valde jag där lusten faller på. På en annan fråga undrade de hur man reagerade fall någon flirtade med dig på krogen; jag svarade då att jag flirtade lite tillbaka men inte för mycket för att det kunde ju finnas någon bättre. Men det är väl också normalt att inte bara grabba tag i första bästa som en desperat person gör? Ändå, ändå så blev jag player: tydligen gillar jag att ha sex med massor av olika personer och tycker det är spännande med nya ansikten. Va? Jag är ju inget white trash och jag är verkligen inte på det viset. Detta tyckte dock Signe var jätteroligt och började reta mig och säga att jag inte skulle inbilla mig annat.
Dock lät det annat när hon gjorde testet och fick samma resultat som mig! Den fulingen vägrade publicera sitt resultat och trodde hon skulle komma undan med det men där trodde hon fel. Istället inled vi en livlig diskussion om vem som var playern av oss: vi tog upp killar som kändes relevanta som argument för vår sak och så lägger sig Josse i när hon hör ett välbekant namn som slinker förbi Signes läppar.
- Pratar du och ***** fortfarande Signe?
Signe stirrar oförstående på Josse och ser ut som en fågelholk.
- Pratar?!
HAHA, tror nog att jag vann den diskussionen tillslut - tyvärr Signe men du är den enda playern av oss två ;).
Detta firade jag med en ny mobil som kom idag med posten. Faktum är att just nu finns det bara saker att älska med mitt liv, och jag, jag njuter och hoppas att det varar väldigt länge.
Normala Lyckliga pussar
Scream like no ones there
Idag när jag vaknade med huvudvärk till spöregn tänkte jag helt enkelt: fuck this, och smsade pappa så han fick sjukanmäla mig. Hade ju bara två lektioner idag, varav den ena var att lyssna på andras bokpresentationer så jag missade inte så mycket. Kommer dock gå till skolan imorgon för man blir så jävla slö av att bara vara hemma.
Har hunnit se 4 filmer, bland annat "Fun with Dick and Jane". Men jag tyckte faktiskt att deras penga-kris kom lägligt för innan verkade dem faktiskt inte ha så mycket fun tillsammans. Jag menar de började hångla på sängen och istället för att avsluta det hela bestämmer dem sig att ha sex på lördag så de hinner köpa stearinljus? De bara lägger sig där och sover efter att ha bestämt sig för detta. Va?
Det var menat att vara roligt misstänker jag, men jag tyckte bara det var sorgligt att det finns människor (för det gör det säkerligen) som planerar sina liv i en sådan grad. Tror också det var vad filmen ville visa: man kan inte planera hela sitt liv för man vet inte hur det går sen ändå.
Först när de blev panka började de leva sitt liv och kunde börja råhångla i bilen bara så där. Så hoppas jag mitt liv blir: spontant. Visst, jag har ju också drömmar, men jag tänker fan inte lägga ner allt annat för det. Nej, jag vill ha spontanitet i mitt liv. Bli tagen med storm om det så är i en bil HAHA. But you get the picture.
Huskatt - påminn mig om det om jag någonsin börjar bli tråkig och upptagen i massa måsten. Det blir din uppgift att leda mig på rätt spår igen - feel the pressure.
Spontana pussar
Ett slick sen är du fast ! (ungefär som på Bosses glassbar)
Ni har säkert listat ut att lördagskvällen spenderades med att kolla på denna ganska gamla skräckfilm. Ni har säkert redan sett den; många har gjort det, men jag och Roar var lite efter på den fronten så därför blev det denna. Trots att den innehöll äckligt stora insekter som fick mig att tänka på spindlarna i vår källare och ovanpå detta världens mest jobbiga kärring så var den faktiskt bra. Fast efter att ha sett "Antichrist" så är det inte speciellt svårt att vara bra: man har liksom den i bakhuvudet hela tiden numer när man kollar på skräckfilm. Den gör sig hela tiden påmind med sina groteska scener. "The Mist" var dock inte läskig, utan mer äcklig. Tål inte insekter känns bara som om de kryper runt på MIG då. Blä.
Ikväll ska jag däremot inte äckla mig själv med skräckfilmer, nej, ikväll ska jag istället smocka i mig så många frickadeller jag kan: och sedan lite till. För min underbara mamma står nämligen i detta nu och förgyller huset med lukten av just det - frickadeller. Det är det bästa jag vet (delad plats med kebab och cheeseburgare), och till dessa ska det vara spagetthi och citronsås. Om man lyckas att inte förälska sig i det så måste jag tyvärr meddela att man är hjärtlös.
Hungriga pussar
Just beat it ;)
Signe och jag <3
Igår blev det inte alls som vi tänkt oss: faktum är att hela kvällen blev åt helvete.
Jag och Signe anländer till festen på bra humör: utanför hänger det ett gäng snygga killar i 20 års åldern och röker. De är den där typen som står och ser farliga ut men som ändå på något sätt besitter ett inställsamt leende. Så vi skyndar oss in med likadana leenden som dessa innehav - men dem slocknar relativt snabbt för festen har blivit crashad. Bara att vända om och hitta någon annanstans att tillbringa kvällen: och det visade sig vara i Skäggetorp tillsammans med Fegge. Trodde vi.
Min och Signes kompis (hon förblir anonym) tål inte alkohol så bra så istället för att gå på fest och låta henne åka hem blev vi tvungna att ta hand om henne: hon var helt borta och vi var tvungna att hålla henne upprätt för att hon inte skulle dränkas av sina egna spyor. Så, ja, förlåt Fegge - men kunde inte lämna henne.
Nu kan man ju tro att vår kväll slutar här - men det gör den inte. Nej, jag hinner med att bråka med Signe också tills vi båda bryter ihop och stortjuter - minns knappt ens vad vi bråkade om det var bara fånigt. Men det blir väl kanske lätt så när miljön man vistas i inte är den bästa.
Blev tillslut att vi alla tog oss hem till mig: hävde i vår kompis vatten för att sedan titta på film och bara glömma bort hela kvällen. Men som sagt; den var inte slut än.
Min fd. bästa kompis tjej busringde till min mobil från hans nummer, och jag fick bara en olustig känsla: inte minst för att hon vägrade erkänna att det var hon (har dock vänner som har hennes nummer så när hon gjorde misstaget och smsa senare såg vi att det var hon) men ändå ville att jag skulle gå på fest - som om vi var kompisar (vilket vi inte är - har aldrig träffat människan). Vet inte om det var en försoningsgest från min fd. bästa kompis sida eller bara något som var tänkt som en vanlig busringning... vilket fall som helst känns det väldigt misstänksamt - det är ju inte logiskt överhuvud taget - så därför tror jag att jag bara ignorerar hela grejen och låter dem ringa igen om de vill prata.
Fan vad jag är trött. För att ha gjort så lite igår var det väldigt utmattande. Nästa helg får jag ta och skärpa mig jag kan inte fortsätta så här: det är här är inte jag. Jag är en partypingla, eller jag var: inte en tjej som tar hand om andra som super för mycket och sitter hemma på nätterna och kollar på film. Jag brukade vara hon som dansade på borden och som vann shot-tävlingar. Nästa helg tänker jag frammana den tjejen igen för det var flera veckor sedan hon var framme sist vilket är alldeles för länge. Who's with me?
Bestämda pussar
If you ain't play it dirty, you ain't here to party !
Jag och Fröjd
Ikväll är det peppen för ikväll ska jag ut och göra stan farlig ;)
Blir nämligen fest hos Bella tillsammans med en massa människor som jag senast såg i somras, hur kan man låta bli att vara taggad inför det? Har tvättat mitt hår, målat mina naglar och är nu i full gång med att rota i min garderob efter något snyggt att ta på mig. Signe är på väg hit, så det blir nog så att hon får hjälpa mig med att bestämma den saken - och om jag har riktigt tur får nog JAG sminka HENNE. Tycker det är jätteroligt att sminka andra människor, speciellt om dem inte vill konstigt nog.
Blir nog en bra kväll för mig i alla fall - hört att det blir många som ska dit som en liten återförening med alla festmänniskor.
Taggad? HELL YEAAAAH .
Okontrollerbara pussar
Don't you even think about it!
Jacka - H&M T-shirt - Carlings Jeans - Cheap Monday Stövlar - Din Sko Tröja - Bik Bok Mössa - Indiska
Jag slutar aldrig att förvånas över Linköpings invånare, vi har så många störda personer som alla i stan vet vilka de är. Några exempel är Ank-tanten som tror att ankorna är hennes barn och går runt och skriker på personer som inte finns där, Permomobil-mannen som åker runt i sin permomobil och stöter på små barn, Afro-mannen som har världens största afro och som går runt och rotar i soptunnor (honom är det faktiskt synd om) och som blivit lite som Linköpings maskot då han jämt är på stan... och nu Rickard.
Rickard är en tjock man i ca 22 års åldern som har ett självförtroende han inte borde ha: när jag, Karolina, Frida, Elin, Ebba och Anna satt i resecentrum och väntade på vår buss efter att ha gjort en undersökning om folks syn på feminister till vårt grupparbete kommer denne Rickard fram till oss. Jag lägger inte ens märke till honom först, för han mumlar men när jag märker att de andra stirrar på någon och skrattar vänder jag upp blicken och hör att han faktiskt pratar med oss:
Rickard: Tja vad gör ni då tjejer?
K: Öh.. hahaha...väntar på bussen
R: Ska ni till Ryd eller?
Här brister vi alla ut i asgarv, men han står ändå kvar? Man tycker ju att han kanske skulle känna sig förnärmad men nej, han väntar på svar och Karro öppnar därför motvilligt munnen för att leverera ett då hon är den enda som är förmögen att ens prata:
K: Nej.
R: Vart ska ni då?
K: Till vår skola.
R: Går ni på universitetet?
K: Nej. Aså, vad pysslar du med?
R: Jag är på väg till universitetet.
Detta följs av en tystnad, vi vill inte prata med den tjocka äckliga mannen: hans hår är fett och han har skägg och ler perverst. Dessutom går han fram till ett gäng tjejer i ett väntrum och förhör oss på vart vi ska? Han är uppenbarligen inte helt okej i huvudet. Detta visar sig stämma då han frågar om Karolina vill hitta på något på stan lite senare: kan han inte läsa av signaler? Även här hjälper det inte att vi alla skrattar tills tårarna rinner, han står ändå kvar utan att vara berörd det minsta och väntar så Karro tvingas svara igen:
K: HAHAHAHAHHAAHAH ... öh.... naaaae.
R: Jag heter Rickard.
K: Va?
R: Rickard. Jag heter Rickard.
K: Okej .. ?
R: Vad heter du?
K: Karolina.
R: Fint namn du har...
K: Jag måste med den här bussen nu...
Så stormar vi alla ut från väntrummet fortfarande asgarvandes. Vilken jäkla blodigel tänk att man var tvungen att SPRINGA ifrån honom för att bli av med honom... och att när han får dissen av snälla Karro som faktiskt ändå försökte vara artig mot honom verkade han tro att faktumet att han hette Rickard skulle få henne att ändra sig?
Nej, Linköping är en plats full av konstiga människor - jag stöter på dem hela tiden: blottare, gubbar som försöker fläta ens hår, fulla människor som kramar om dig på en busshållplats... Och så jag förstås. Jag är ganska sjuk i huvudet jag med, haha. Fast på ett bra sätt... ni behöver inte oroa er ;)
Sjukt roliga pussar
Blåst ?
Är jag blåst eller äre fläkten ? (Kom igen nu, lite fyndigt vare? :D )
Människor brukar alltid uppfatta mig som något blåst - det blir alltid deras första intryck av mig: kul men blåst. Jag har ingen aning om varför och ibland brukar jag tänka på hur jag framställer mig själv, men jag har själv aldrig riktigt sett hur man kan bilda sig den uppfattningen. Jag skrattar mycket och tänker högt, men jag är ju inte dum: jag förstår ju vad andra pratar om och jag har ett stort ordförråd. Sen kanske jag inte är så allmänbildad men det är ju inte riktigt samma sak som blåst... Ett tag tänkte jag att det kanske var för att jag var så sprallig: lugna personer brukar ju ge känslan av att vara intelligentare än vad de lite vildare ger. Men om man ska beskriva mig med något ord tycker jag inte att blåst passar in: snarare oseriös.
Idag verkade det dock som om jag förlorat blåst-stämpeln och jag har en okänd tjej att tacka för det. När jag höll på att avlida på SPINT-passet började nämligen Ilya smsa mig: han hade också tråkigt. På något vis kom han in på en tjej som faktiskt var blåst: i slutet av geografilektionen hade hon frågat läraren om det han sade fanns på riktigt också. Skadeglädjen fyllde mig och jag bad honom att berätta ännu mer så jag kunde känna mig smart för en gångs skull. Då fick jag tillbaka ett: "Trodde du var smart?". Fan, ni förstår inte: jag har kämpat hela livet med att bli av med blåst-stämpeln och nu blir jag inte bara av med den jag kan överföra den till någon annan. Life's good! HAHAHA, det är sant det dem säger: Skadeglädjen ÄR den sanna glädjen.
Genialiska pussar
Vad tänder DU på?
Jag och Signe i April 2009 när vi hade grillkväll och Signe snodde mina solglasögon.. wannabe :F haha!
Idag efter en ovanligt kort dag i skolan då vi fick sluta tidigare drog jag och Signe hem till mig för att förgylla världen med vår vackra sång. Med tjocka magar (vi åt ju självklart innan) så körde vi igång singstar och gapade till allt från "Dancing Queen" till "Se på mig" som antagligen i övrigt är den mest läskiga låt jag någonsin hört... I mean whats up with "Jag följer varje steg du tar" som han så sorgset står och sjunger?
Som ni alla säkert redan vet behärskar inte jag och Signe konsten att vara seriösa särskilt länge så till "My number one" bestämde vi oss för att stöna och frusta igenom alla verserna bara för att i refrängen skrika "ÖSSÖSSÖSS". Låten avslutades med att vi låg i en hög på golvet och asgarvade, för sådan humor har vi.
Mot all förmodan lyckades vi dock ta oss upp från högen vi låg i och jag begav mig för att ha utvecklingssamtal med min mentor som inte är min favoritperson om vi säger så. Självklart tog hon upp att vi sett varandra i Budapest: vad annars? Även denna gång förklarade hon att hon inte förföljt mig. Jag misstänkte inte det förut, men eftersom hon hela tiden tar upp det kan man ju börja undra. Borde jag vara rädd? Tror fan jag borde det för ovanpå detta var hon snäll. Hon var SNÄLL. Hon är aldrig snäll, hon är en subba... vad hade hon tagit? Vad hade hon i baktanke? För inte kan en människa gå från djävulens avkomma till oskulden verifierad på si så där en vecka? Omöjligt, skrämmande och onaturligt är vad det är.
Jag behövde dock inte tänka så mycket mer på det då jag kom av mig helt vid middagsbordet då mamma väljer att häva ur sig att hon "tänder på alla cylindrar". Med detta menade hon att hon var arg, och tydligen skulle det vara en vanlig ordfras men jag har då aldrig hört det i hela mitt liv så jag misstolkar detta perverst och viker mig dubbel av skratt. Hon ska då försöka förklara sig och säger att hon menade det på samma sätt som att tända på ett ljus. Detta gjorde bara att jag garvade ännu mer:
- Vadå tänder du på dem också eller?
Ja, jag är en sådan där person som skrattar åt mina egna skämt och ja, jag har dålig humor. Dålig pervers humor (eller vadå dålig? Jag skrattar ju). Dock delade mamma inte min glädje och blev nog lite småtjurig eller förnärmad, men det tycker jag att hon får tåla. Tror ni hon skulle bli glad om hon fick cylindrar i julklapp?
Skrattretande pussar
Det här med att behärska sig...
Idag kom jag för första gången på den här terminen i tid till morgonpassets lektion och som om inte det vore nog hade jag även med mig kladdkakan som vi bakat till lärarna.
När vi skulle ställa in kladdkakan i lärarrummet tillsammans med burken de ska lägga pengarna i då vi inte ger bort dem gratis knatar det in en tjock lärare i rummet och tittar gillande på kakan för att sedan låta blicken vandra vidare till burken. Det är en vanlig plastburk där vi skrivit "SP2F" (vilket är min klass) på för att de ska veta var de ska lägga pengarna. Den här tjocka tanten som vi spenderat tid på att baka kladdkaka till häver vid åsynen av locket ovanpå denna plastburken ur sig att det är "jobbigt att ta av locket när man ska lägga i pengarna" så hon vill att vi ska byta ut burken mot en ny med hål i på toppen. Ursäkta? Jag hade god lust att skrika åt henne att köra upp hela burken i arslet och se hur jobbigt hon tyckte det var, men istället frågade jag hur svårt det var att lyfta på locket. Påpekade också att hon dessutom skulle må bra av att lyfta det: då kanske hon fick lite träning. Jävla gnälliga subba. Alina och Signe fick be mig vara tyst och dra mig ut från rummet och det är jag tacksam över för jag höll på att blossa upp ordentligt. Jag har ju lite svårt att behärska mig och jag har inte helt lärt mig att inte säga vad jag tycker och tänker om saker än (är ganska stolt över mig själv att jag INTE sade det jag först tänkt säga) så jag behöver ibland någon som ber mig tagga ner - Alina och Signe är väldigt bra på det :)... men fan, jag har aldrig träffat en vuxen människa som kan vara en sådan snorunge. Att sedan kombinera dessa fasoner med min korta stubin är inget jag rekomenderar... Kanske borde be Anki (min mentor och f.d idrottslärare) anordna ett träningspass för lärarna om de nu är för lata för att klara av att lyfta på ett tunt plastlock.
Senare på kvällen blev det att klänga på sig en "Jag valde rätt!"-tröja och göra reklam för vår linje på öppet hus. Tror vi lyckades värva några människor men det kändes lite som om vi attackerade dem. Josse och Elsa stod och pratade om hur mycket man lärde sig av linjen medan jag inflikade om samhörigheten, utlandsresan och att grupparbetena var väldigt slappa. På frågan om varför JAG valt linjen svarade jag att jag ville bli journalist och att jag då kunde välja vilken samhällslinje jag ville och att denna då hade verkat roligast och slappast med tanke på att man dessutom fick åka utomlands. De kommande eleverna såg väldigt lyckliga ut medan mina kompisar och föräldrarna såg mindre entuastiska ut över tanken: men hey. Jag var ju bara ärlig ;)... inte mitt fel om de frågat fel person . . .
Tankspridda pussar
Panik såhär på farsdag
Sedan kunde jag inte skjuta upp det längre; jag fick rusa ner till Ryds Centrum för att köpa choklad till min pappa i farsdag. Jag vet att choklad är bland det mest opersonliga man kan ge bort men vad annars skulle jag få tag på i Hemköp? Nästan alla deras varor är slut då alla Rydskolans fjortisar går dit och snattar, och det de har kvar är i princip bara mat och chokladkakor som är för stora för att enkelt och obemärkt stoppa bekymmerslöst i fickorna. Dessutom gillar min pappa choklad och jag har hört att man har väldigt kul med toffifee så det fick bli det: en ask med toffifee. Så min underbara pappa fick sin uppskattning tillsist, och det förtjänar han, för han är ju faktiskt trots allt världens bästa pappa!
Jag som liten, eller snarare ett litet monster i trädet - kaxig på väg upp strax innan jag blir ynklig och beroende av min älskade pappa, haha!
När jag var liten älskade jag att klättra upp så högt som möjligt så jag kunde se allting som hände. Jag älskade att sitta i toppen av något träd och betrakta hur världen rörde sig utan mig. Så högt upp kändes det som om jag ägde hela världen, som om jag var fri och kunde klara exakt vad som helst. Dessvärre kunde jag ju inte klara vad som helst då jag led (och lider) av höjdskräck. Så när jag tillslut kom till att klättra ner klarade jag inte av det, jag började gråta hysteriskt vid bara tanken och då fick pappa jämt klättra upp och ta ner mig på ryggen. Hur smala grenar det än var och hur stor risken än var att dessa skulle gå av klättrade han ändå alltid upp för att ta ner mig - han var min hjälte väldigt länge. Ja, jag älskar min pappa och det faktum att han alltid gör vad som helst för att få en att må bra även om han inte riktigt vet hur han ska uttrycka sig... vi är ganska lika han och jag innerst inne: även om jag är ganska så mycket vildare. Nej, finns ingen lika bra person som min pappa!
Älskvärda pussar
A night of passion, a night of hunger
Sexiga som alltid ;) .... shhhh xD
Igår var jag som sagt med Ajla då hon fyllt 18 precis. Det började med att vi var och käkade på ChinaThai; beställde röd curry och Ajla åt friterade räkor. Det var riktigt gott tills Ajla reagerar på att de friterade räkorna är rosa inuti. Fråga mig inte varför, men hon får för sig att de lever? HAHA. Hon visste inte heller hur jordnötssås smakade... som jordnötter kanske?
Efter att vi ätit klart drog vi hem till mig och drack lite och hade det allmänt mysigt. Jag förlorade ett vad och fick därför gränsla soffan, för att förklara bild nummer två: jag är alltså inte överkåt och desperat - utan jag gör det under tvång. Sen att det ser ut som om jag gillar det är en annan sak HAHA.
Dröjde dock inte länge förrän vi blev sällskapssjuka och drog vidare och sjöng singstar. Jag är förvånad över att jag ens har någon röst kvar; jag och Ajla blev så tävlingsinriktade att vi sjöng så högt att jag tar för givet att några fick gå hem med tinitus efter att ha lyssnat på oss. Men det fungerade ju; vi vann över alla - killarna var särskilt dåliga nästan så man trodde att de var i målbrottet. Avslutade kvällen med "A night of passion" med the Poodles. Jag och Ajla, som de teaterapor vi är, hoppade runt till låten och levde oss in i den - kanske lite för mycket. Vi spelade luftgitarr och headbangade och skrek för full hals - vi gjorde i alla fall ett avtryck på festen, de lär ju komma ihåg oss, och då har man lyckats ganska bra skulle jag vilja säga... än sen om man skämt ut sig man måste ju kunna bjuda på sig själv, eller vad säger ni (ja, det är bara en ursäkt jag använder HAHA)?
Tokiga pussar
Ändrade planer
Processen som måste genomgås för att jag ska få någon volym överhuvud taget... Sexigt eller vad? HAHA
Nästan i alla fall: ska fortfarande träffa Ajla, men verkar som om jag inte får någon fruktsallad: istället ska vi ut och fira henne - hon har ju som sagt fyllt 18. Young, sexy, successful... Kan det bli bättre ? Jo, jag skulle ju också kunnat vara 18, HAHA.
Att ändra planerna gör det dock svårare för mig: vad ska jag klä på mig? Springer runt i huset i BH och trosor och gräver bland kläderna i garderoben. Ska jag ha klänning, tunika, jeans och linne... ? Vad ska jag ha? Kvinnan blev ju för fan nyss 18 - man måste ju anstränga sig nu på hennes speciella kväll :). Äsh, allt klär en skönhet: jag hittar nog på något.
Galna Vilda pussar
You confuse me or have I lost my mind?
Kan man vara snyggare än oss? HAHA tror fan inte att det är möjligt .... höhö, eh say what? (Bild från i somras när vi var jätte nyktra hihi)
Ajla kommer hit ikväll för att göra fruktsallad till mig (HAHAHAHAH) ... sen får vi se. Ska bli skönt och träffa henne, det känns som om det var evigheter sedan fastän det bara var några dagar sedan sist. Jag håller på att bli nostalgisk för jag sitter och kollar på alla bilder och filmer vi gjort ihop och fan vad vi är sjuka i huvudet. Kanske lägger upp min favorit här sedan: när vi gör snöänglar och snöängeln får sig en kuk ? Sedan brister vi in i en diskussion om vems kuken egentligen är... eller från i nyår när vi stod och smiskade varandra. Tänka sig att vi var ovänner i början och nu vet vi allting om varandra... eller snart i alla fall.
Bra att du kommer hit, jag behöver reda ut alla mina tankar... mina OVÄLKOMNA tankar. Jag brukar inte tänka och analysera men det har satt igång nu och det har rört ihop mitt huvud helt: jag är jätte förvirrad. Jag brukar ha sådan rätsida på allting men nu är allt i ett enda virr varr och jag har inte längre någon aning om vad jag vill. Så det blir bra att ha en kväll med öh, fruktsallad, och vi två pratkvarnar... sedan efter att vi löst varandras nystan av tankar kan vi nog se fram emot en störd kväll: dem brukar på något vis alltid resultera i att vi spårar ur helt. The worls is our stage, life is our show - vårt nya motto.
Galna pussar
Nyvaken och redo
På bussen hem höll jag på att få en hjärtattack. Som vanligt när man åker buss låter man blicken glida över alla människor som sitter där; vanligtvis brukar ingen fånga ens intresse men den här gången när jag inspekterade alla resenärer tittar plötsligt en kille upp på mig och möter min blick och jag får kväva ett skrik. Han har ormögonslinser. Hans pupill har dragits ut och ögonvitorna är gula. Ush, ryser bara jag tänker på det. Varför vill människor göra sig sådär läskiga att ingen vågar kolla på dem när det inte är halloween? Blir man inte väldigt ensam då? Nej fy. Lyckligtvis skulle jag snart ut från bussen så jag slapp han och kunde lugnt somna tills imorse då jag väcktes av ett sms från Lucas klockan 4.
Lucas är killen jag träffade på nyår, och då och då brukar vi skicka fyllesms till varandra med si så där två/tre månaders mellanrum. Den här gången valde jag att somna om, för fan, fyra på morgonen var sent t.o.m för mig. Men nu, när jag vaknade läste jag det: han har köpt en lägenhet i Linköping och ska flytta hit om en månad... jag förutspår en del festande ;).
Fan, vart tog solen vägen? Jag hade ju solen i nacken förut och nu har den flytt sin väg. Inte lika mysigt att blogga utan den... kan väl bara vara glad över att jag inte bor i Norrland där den syns hela dygnet på sommaren bara för att vara borta hela dygnet på vintern. Om man jämför med dem har jag ju det ganska så bra, and I love it.
Morgontrötta pussar
From zero to hero för att citera Herkules (HAHA)
Glada pussar
I'm not going anywhere with you tonight
Bara för att jag vill visa upp mina snygga tights från Budapest.
Ikväll blir en lugn kväll då mina vänner tydligen är för det här med att lämna mig ensam hemma och dra ner till krogen istället för att ordna hemmafester som jag kan springa på. Dålig stil. Så istället sitter jag här och kollar på alla youtube klipp Fegge och Roar skickar mig, några av dem är riktigt roliga faktiskt om man har lite sådär pervers humor då - vilket jag har. De roligaste klippen är det här och det här. HAHA, jag dör av garv. Känns dock lite patetiskt av mig att sitta och göra detta en fredag... skulle kännas lite bättre om någon ville se en skräckfilm med mig? Fast av någon konstig anledning är det i princip bara jag som gillar att bli rädd... eller jag har ju Josse också, men hon är nog fullt upptagen av att kolla på Idol (vi får ha vårat SAW-maraton snart!).
Idol är något jag försökte kolla på denna gång mest för att Gabriel från Folkunga som råkar vara samma skola som jag går på var med i början. Jag stod ut ganska länge: skaffade mig t.o.m en favorit. Men ärligt talat nu, det är inte ett dugg roligt när "allvaret" börjar. Jag följer bara början för att det är då man kan gotta sig i andras misslyckande; det är sådan nivå på skadeglädjen att man är glad flera veckor framåt. Elakt? Kanske lite. Skulle i för sig vara ganska kul att driva med dem; gå in där i en gorilla dräkt och sjunga att man ibland skiter i att raka sina ben (ni får ursäkta mina dåliga skämt men är man övertrött tycker man att det mesta ter sig roligt).
Nej fan, jag borde nog slita mig från datorn illa kvickt innan jag driver det här för långt. Hoppas ni får en bra fredag och att ni väntat med att läsa det här inlägget förrän ni är riktigt fulla så ni tycker det här var lika roligt som jag !
Läskiga pussar
Come on baby, we ain't gonna live forever
Det mest rätta påståendet idag: I am crazy ;) .. och galna flickor sitter inte på sitt rum och deppar, galna flickor lever sitt liv - så det är vad jag tänker fortsätta göra: leva mitt liv alltså.. join me would you? :)
Texten hittar ni här.
Ska alltså istället för att gå och lägga mig tidigt sitta uppe och ta reda på vart jag befinner mig imorgon... eller i alla fall ta reda på vilka som tänker spendera kvällen med mig (eller som jag lyckas tvinga HAHA). För huvudsaken är väl egentligen att vi gör något tillsammans och har kul? Vägrar sitta inne och rulla tummarna, det har jag fått nog av denna vecka haha. Vad ska ni göra då? Har ni några roliga förslag?
Nae fan, jag börjar faktiskt bli trött - det kan jag fortfarande inte förneka även om jag har kommit till insikt med vilket litet problem jag faktiskt har; dessutom är det ju ingen ide att deppa över något man inte kan göra något åt... Ska väl gå och lägga mig snart och vad vet jag? Kanske somnar jag med ett leende på läpparna.
Fantastiska pussar
It cut me like a knife when you walked out of my life
Fan vad trött jag är. Kollar på bilder från i somras, på alla fjortisfyllor och på när jag sover tillsammans med en massa människor jag aldrig skulle umgås med i nyktert tillstånd i en soffa och ser allmänt dum i huvudet ut. Fan vilken sommar det var. Ändå så saknar jag den - jag hade inga problem, livet handlade om att festa och skaffa nya vänner. Träffade så många sköna människor som jag fortfarande har kontakt med ... så vad gjorde det att jag var helt out of control?
Känner dock ett sting när jag kollar på dem, Midia t.ex har blivit ivägskickad till Kurdistan och jag vet ju inte ens om hon lever fortfarande... och andra vänner försvinner med vinden.
Är helt utpumpad, mina vänner säger att jag behöver en fest för att glömma allt drama men jag vet inte om det är bästa lösningen, eller om det är en lösning alls. Jag har just förlorat min bästa kompis. Jag är inte på humör för något, gråtit i säkert två timmar tills jag började skratta. Fan, var mycket lättare när man var arg och klorna var ute tillsammans med hånskrattet och skadeglädjen. Nu är det bara en tomhet som inte borde vara där och tydligen ska jag fylla den med att festa. Men varför kan jag inte bara ligga hemma i min soffa tillsammans med några vänner och ha det mysigt? Fast fan, nu börjar jag låta som en slacker - ni har väl rätt. Jag behöver en fest. Men jag behöver mina vänner mer.
Ikväll ska jag duscha bort alla mina problem och gå och lägga mig tidigt. Ska ligga där och krama min kudde och lyssna på deprimerande låtar från The Veronicas tills jag somnar och imorgon är jag mig själv igen. Då har jag sparkat problemen åt sidan, då är jag redo att skämta bort allvaret i allting igen - då är jag redo för att ha kul som aldrig förr... så vi hörs väl då.
Tomma pussar
Fuck you very, very much - please don't stay in touch
Vaknade upp och var förbannad imorse: fick ett sms från en kille jag tidigare räknat som en av mina bättre vänner. Trodde verkligen att han var en bra person, men fan, ingen har någonsin varit så respektlös mot mig.
Folk som behandlar mig illa får inte vara i närheten av mig så jag säger upp kontakten med dig. Vill inte veta av dig, att du inte skäms: låter din flickvän skicka respektlösa sms om att jag ska hålla mig undan - hur patetisk får man bli? Jag har stöttat dig hela nätter när du blivit behandlad som skit (av ingen annan än din flickvän!)... fast det är ju lite det som är grejen. Jag får inte smsa dig om du inte mår dåligt? Fuck you!
Har fått nog, du är ingen riktig vän (för jag slår vad om att du inte har ballar nog att be om ursäkt) och jag slösar inte bort mitt liv på sådana som du - så ja, you're not in it anymore ;) .
Ta åt dig !
I skolan mådde jag lite bättre då jag var runt de som faktiskt är mina vänner. Fick mig flera skratt idag, bland annat då Signes kjol blåser upp när vi kliver ut och hon genast gör en Marilyn-Monroe pose.
Hade teckenspråksprov också - fick 40/45 rätt så jag är ganska så nöjd faktiskt med tanke på att jag inte tagit mig ork till att plugga på det. Fast det bästa med dagen var att det började snöa... nu är julen nära! Har julkänsla ända ner i fingertopparna kan knappt bärga mig tills det är dags att tända adventsljus och peta in nejlikor i apelsiner. Synd bara att snön smälter så fort den nuddar marken: finns ju inget härligare än när snön lägger sig som ett täcke på marken och lyser upp i vintermörkret.
Mitt i snöstormen gick jag för att träffa Filip och som vanligt slutade det med att vi hamnade på ett café. Dock försökte Filip äta av min brownie då min var mycket godare än hans... surt nog för honom så gick det inte så bra då han knappt kunde skära av en bit och sedan kunde han inte ens behålla den på gaffeln då den ramlade ner på bordet... så basicly slösade han min brownie på att försöka lyfta den? HAHA. Suuuurt att du inte fick någon :D
När vi fikat klart drog vi ner till Ljunkan för att gratulera Ajla, hon fyller ju hela 18 år idag! Grattis! Tänka sig att det skulle gå såhär snabbt... du får inte glömma bort mig på krogen bara bland alla snygga killar... jag är ju trots allt din bästa vän (a). Inte illa att den första snön faller på din stora dag... hoppas den var underbar, det förtjänar du ♥.
Känslosamma pussar
I keep rolling down this road but I have a bad, bad feeling
Sen plötsligt skulle jag tydligen dansa bal också. Jaha. Hur dansar man? Hur ska man bete sig? Vad ska jag ha på mig? Jag kan inte ens anpassa mitt språk till den jag pratar med, hur ska jag klara av detta? Jag är världens mest klumpiga person, jag kommer bombsäkert snubbla på klänningen eller spilla mat på mig .. för man får väl mat? Äsh. Om jag gör bort mig nu har jag ju gången i trean kvar också där jag kan åtgärda alla mina misstag...
Tror ni man kommer undan med att dansa såhär? HAHA
Stressar inför teckenspråket imorgon också, jag har varken ork eller lust att lära mig alla dem där tecknen. Jag vill bara sitta framför TV:n med en stor chipspåse, se en skräckfilm och glömma allt omkring mig, för vilket drama det håller på att bli och det faller ur mina händer. Finns ju inget jag kan göra åt saken heller, vilket gör mig smått förbannad, men det är väl bara att sparka iväg frustationerna och fokusera på det bra istället... för om man tänker efter är det ju rätt så mycket som är bra just nu... Som t.ex. att pappa lagar mat åt mig när jag sitter här och latar mig. Awesome.
Stressade pussar
Har inte tillräckligt med tid, sorry
Resten av dagen blev dock bättre då jag först var och gymmade med Frida (vi har verkligen tagit tag i vår träning nu) och sedan träffade jag Roar. Försökte slå honom i playstationspel, men det gick ju inte så jättebra - jag får nog hålla mig till spelet som min mobil erbjuder mig för det är jag bra på och jag gillar inte att förlora. Fast egentligen gillar väl ingen att förlora - det innebär ju bara att man är extremt dålig på något. Man får inget utav det förutom sympati och det är nästan värre än hela förlorandet: att få sympati för att man är dålig. Tänk att man då är så dålig att folk tycker synd om en? Good work för ens självkänsla! Eller inte...
Nae fan, nu sitter jag här med mina chips och Fanta och stirrar mig blind på historiahäftena. Tror nog att jag måste ta tag i det så det blir ett kort inlägg (kom ju hem så sent) så vi får höras lite längre imorgon istället.
Stressade pussar
Ush?
Äcklade pussar
Bilderna!
Stolta pussar
Trött, kall och sysslolös; Hej Sverige!
Jag <3 täcket
Anton kunde ej ses idag för tydligen hade han projektarbete? ... dåligt av dig Anton! Vad ska jag nu göra? Tänkte att då kunde jag träffa Fredrik som jag inte träffat på flera månader men han var bakis.. och Josse hon är trött och seg idag precis som resten av min bekantskapskrets så nu har jag en hel söndag att fördriva i ett kallt hus med ett täcke som enda sällskap. Blir att nörda msn istället hela dagen och inte vara till någon nytta alls. Fast hur nyttig brukar jag vara? Kanske inte blir någon skillnad.
Fast det vore ju sorgligt om alla mina dagar är som söndagar, det vore hemskt fall det aldrig hände något. Fast det stämmer ju inte, som Dette sa, jag är som en dramaqueen - fast ofrivilligt. Jag hamnar alltid i konstiga situationer som jag på något sätt fastnar i ett tag innan jag antingen löser dem eller sparkar dem åt sidan.
Tror egentligen att mycket av dramat jag råkar ut för är självorsakt då jag inte tänker riktigt som alla andra men antar att alla är som mig innerst inne sådär helt ologiskt. Sedan tänker jag mig aldrig för heller, jag bara kör. Säger vad jag tänker på rätt ut och gör vad som faller mig in.
Förutom idag då -idag vill jag inte frysa; men det gör jag, idag vill jag inte vara trött; men det är jag, idag vill jag ha något för mig; men det har jag inte. Sverige begränsar mig! Eller är det så att söndagar helt enkelt är en giftig dag som förvandlar hela Sveriges befolkning till inkompitenta slackers?
Fundersamma kalla pussar
Hemma bäst . . .?
Var ju Halloween... jag försökte klä ut mig till djävul men hitta inga horn, så jag var väl Alina istället då...
Igår skulle jag, Alina, Signe och Frida ut och festa men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Jag var alldeles för trött för att känna mig riktigt taggad och jag frös fastän jag försökte supa mig till lite värme - men gav upp tillslut och bestämde mig för att spara allt till ett roligare tillfälle. Slutade med att jag var hemma redan klockan halv elva där jag svepte in mig i mitt täcke och började svara på alla era kommentarer.
Anledningen till att jag svepte in mig i ett täcke är för att min bror inte vet hur fjärrvärmen fungerar, därför har han ej kunnat vrida upp värmen medans vi var borta i Budapest. Resultatet av detta var att vi kom hem till ett iskallt hus och det lär ju dröja ett tag innan vi får den där mysiga värmen tillbaka.
Något annat jag förlorat är min matlust. Jag vet inte vad det är, men jag äter inte lika mycket som jag brukar. Kanske är det för att jag är stressad över att skolan börjar snart med prov och annat och jag har inte ens tittat på plugget. Kanske är det för att jag hatar vetskapen om att missat så mycket.
Dock idag, när jag vaknade upp kände jag att det kommit tillbaka till mig, jag var sugen på en stor härlig pizza och jag tror fan att jag tänker äta en stor härlig pizza också.
På tal om saker som kommit tillbaka vill jag bara säga välkommen tillbaka till min kompis Alina. Hon var och irrade bort sig åt ett håll som var emot hennes och mina principer men nu är hon dock tillbaka på toppen! Det är nästan som om man klämmer fram några glädjetårar... :)
Nej, allvarligt talat, sa jag inte något om någon pizza...?
Mysiga pussar
