Trötter tog över min bild ?
Nej, nog inte möjligt att se tröttare ut... ser ni nu vad skolan gör med mig? I alla fall :
TunikaGinaTricotLinneÅhlensSkärpJCTightsÅhlensStövlarDinsko (surpriiise!)
Idag hade vi skolfoto - fick stå längst bak som vanligt så tveksamt om mitt nitskärp syntes i bild...Tror jag blev bra, hade nämligen övat på mitt leende innan i spegeln (HAHA), så det är bara att hoppas att det gav resultat så jag såg bättre ut än på bilden ovan.
Har lena fina ben nu, och ska snart duscha. Imorgon ska jag ju nämligen på Sverige finalen till Elite Models Look of the World i Stockholm. Mamma och jag gjorde en panikrunda ner till Maxi alldeles nyss för att införskaffa mig nya klackskor då mina andra hade repats vilket inte var särskilt vackert. Tack mamma!
Är riktigt nervös, men får ju sällskap av min moster så det ska ju säkert gå bra. Hon tränar ju varje dag så om de inte är snälla kan jag förlita mig på att hon spöar upp dem, eller hur Huskatt?
Nej fan. Det här kommer ju gå bra. Det var ju dem som kontaktade mig och inte tvärtom, då måste jag väl ha något försprång? Ässh. Klart jag har. Det är ju mig vi pratar om - men skadar ju inte att önska mig lycka till? ;)
Nervösa pussar
True story! ;)
De här bilderna är några exempel på hur snygg man kan bli när Ajla är igång !!
Idag efter skolan träffade jag Filip, och det var nog det roligaste som hände på hela dagen. Jag ska förklara närmare varför;
Jag drog runt med Filip på stan, och sen bestämde jag mig för att tvinga in honom i Face Stockholm. Expediterna tittar genast upp, då det är en liten lokal och ganska så exklusiv butik, och vad gör dem då? Jo, istället för att fråga mig, som faktiskt är den som med störst chans skulle använda deras produkter, frågar de Filip; - Behöver du hjälp?
Jag dog. Fullkomligt dog av garv. Skrattar fortfarande bara jag tänker på det. Dock fick jag igen för det när jag gick förbi en sådan här irriterande person på stan vars enda uppgift är att ta upp din värdefulla tid med att packa på dig reklam och överrösa dig med frågor. Jag är så van vid dem, Linköping är full av dem, så utan att riktigt ta till mig vad de har att säga ryter jag genast NEJ till svar. De forsätter vara trevliga dock, mest i chock tror jag, önskar mig en trevlig fortsatt dag. Jag säger tack. Säger inte ens "detsamma". Och Filip bara stirrar, och börjar sedan skratta.
Denna reklamperson hade nämligen frågat mig "Bryr du dig om de mänskliga rättigheterna?" och jag hade rytit "NEJ"... kanske ligger det något i ordspråket "tänk först, tala sedan". Men bara kanske. Har dock större problem än oroa mig för hur en främling tycker och tänker - imorgon ska jag ha skolfoto. Ajla, som är makeupartist, försöker lugnt och sansat förklara för mig hur man sotar ögonen, jag är fortfarande osäker på hur det kommer gå, men Ajla tror att jag klarar det, så då tror jag det med. Hur svårt kan det vara? Bara att pensla på lite eyeliner och sudda ut lite ögonskugga... eller hur var det nu igen?
Beslutsamma pussar
Tvillingarna - världens bitchar?
Läser ju en bok om mitt stjärntecken, och det är faktiskt ganska intressant, men inte så fullt så smickrande som jag hoppats på. Enligt den är jag nämligen både egoistisk, energisk, tidsoptimist, smal trots mina dåliga matvanor (det som jag tycker passar mig bäst), elak; jag gillar att driva med människor och förstår inte varför de blir arga, charmig och manipulativ vilket ska göra mig oemotståndlig (jag är gärna oemotståndlig, men hellre naturligt än genom att vara en manipulativ subba?), känslomässigt avtrubbad - tydligen har jag svårt för att bli kär och ser det mer som en lek, uppmärksamhetskrävande vilket alltid gör mig till medelpunkten på fest (wohu) och det värsta av allt; "Tvillingen bryr sig inte om platsen för sin älskog, bara det är bra. Det kan lika gärna vara i baksätet på en lastbil eller på ett lyxhotell".
Jag känner att denna bok inte alls får mig att framstå som en vidare bra moralisk och snäll medmänniska. Faktum är att den framställer mig som en ond Casanova. Jag gillar det inte. Varför kan inte jag få vara en gullig person som är för snäll mot alla och borde tuffa till sig? Eller en riktig romantiker?
Fast jag kan inte låta bli att undra fall romantiker ens lyckas med sitt tjafs. Hur kan någon ta en seriöst om man jämför varje kvinnas ögon med stjärnor och deras personligheter med änglar? Jag fattar det helt enkelt inte; hur någon kan säga detta till en annan och vara seriös, utan att ens flina. Eller är det bara jag som har en skruv lös?
Fundersamma pussar
Just do it ..!
Jag fortsätter visa upp mina nya (och vissa inte fullt så nya) kläder;
MössaIndiska JackaRock'n'blue LinneÅhlens TröjaGina Tricot JeansCheap Monday StövlarDin Sko
Medan andra sitter och repeterar sina glosor på teckenspråket så är mitt och Alinas huvuden någon helt annanstans än var de borde befinna sig. Resultatet blev att vi förvandlat bilderna som ska visa oss hur man tecknar till Harry Potter figurer. De blev riktigt heta - lägger in en bild senare när numera lata Alina orkar skicka dem (egentligen är jag riktigt stolt, jag uppmuntrar lathet i stora grader. Jag menar varför göra något när man kan slippa?).
Lyckligtvis var det vår sista lektion så ingen mer bok blev offer för våra bläckpennor - istället gjorde jag faktiskt lite nytta på gymmet tillsammans med Frida. Denna gång blev det att vistas där i en timme och i slutet hann jag ännu en gång att avundsjukt bevittna hur Frida äcklar sig med sitt spagat. Hur gör människan för att vara så vig? Jag klarar inte ens av att sitta i 90 grader (pinsamt nog), så jag i spagat är nog bara att glömma. Men hon, hon kan. Min teori är därför att någon ersatt hennes skelett i benen med gummi. Vääldigt elastiskt gummi. Nästan inhumant att vara så vig, hör du det Frida :o ?!
Kände mig ändå vacker, trots min ovighet; Jag och Frida är ju nämligen så snygga när vi tränar - med matchande vattenflaskor och fötter vars avsaknad av idrottsskor är rätt så uppenbar. Vilka gudinnor.
Lata flitiga pussar
That's fierce ..!?
Väst - H&M Tunika - Gina Tricot Tights - Åhlens Lårhöga stövlar - Din Sko
Idag överlevde jag dagen iklädd detta.
Mamma har ju fyllt år, och självklart ska därför släkten gå till attack. Jag är äldst (om man bortser från min bror vars sociala skills bara fungerar framför en dator) bland de unga om man säger så, och då med en rejäl skillnad. Mina kusiner går fortfarande på grundskolan. So what does that leaves me with? Jo, att sitta vid ett bord och stirra. Och försöka bortse från det faktumet att min farmor kramar alla förutom mig. Prata med alla som är där måste jag också göra, skratta åt deras skämt och inte dra något perverst skämt som kan få dem att undra vad fan som pågår i mitt huvud. Men vet ni, enligt min kalender tänker vi tonåringar på sex var 15:e sekund så det är väldigt svårt för mig att inte säga något om det . . . Haha. Som tur var min kära moster där, Huskatt, hon och mormor kan man faktiskt prata med, och det är ju bra. Så gissa om jag är glad över att min moster följer med mig ner till Elite Models nu på torsdag. Har bävat inför att tvingas åka själv och få sitta och äta ensam på någon restaurang eller så. Men se det, det slipper jag!
Positivt med idag är ju också att det blev tårta. Den hade rivna nötter på sidan och smakade citron, riktigt fin var den.
På mina födelsedagar blir det dock ingen tårta. Någonsin mer. Smörgåstårta räknar inte jag som tårta, men det är i alla fall vad jag serverar. Vägrar ha en tårta med massa ljus instuckna i, vägrar att le in i alla kameror som ska fånga ens pinsamma minut när man krystar som en gravid kvinna på BB för att alla ljus ska släckas. Därför vill jag ha smörgåstårta. Smörgåstårtor har inga ljus. Så jag njuter extra mycket av min mammas citrontårta och begraver mig sedan i min mobil och flyr från vad som än pågår i de vuxnas värld. På det sättet lyckades jag överleva. Så nu sitter jag här med en godispåse från igår och tjattar på msn. Vägrar göra något som helst ansträngande idag. Ska bara njuta av att inte ha något att göra helt enkelt.
Nöjda pussar
Drag me to hell efter att jag ätit
När jag tillslut mot förmodan faktiskt ätit klart så drog vi runt på stan. Drev. Kollade efter gratistidningar (det borde ni också göra, för sötaste Karro finns faktiskt med i "Nolltretton" och modellar för fullt ;) ). I alla fall, när jag stod och letade efter mitt horoskop i en sådan gratistidning landar en stor äcklig fågelskit på min sko, och sedan singlar det ner en till precis bredvid mig. Jag och Anton retirerar snabbt (jag något skrikandes) därifrån. Anton skrapar bort fågelskiten från mina nylackerade skor och vi håller oss undan från träd resten av kvällen (men inte från tak. Jag fick bevittna hur Anton klättrade upp till Berzelius tak likt en apa - jag vill också lära mig det, jag vill bli en spidermonkey, haha).
Halv tio var vi dock hemma i värmen hos mig (kompromissen blev att se en film at my place) med chips, godis och gräddfil att doppa i. Det som följde sedan var filmen "Drag me to hell".
När denna tant först dök upp i filmen började jag skratta. Visst, hon var riktigt äcklig, men det såg så absurt ut när hon tog ut sina tänder? och lade dem på bordet medan hon väntade på hjälp. Detta skulle jag bittert få ångra, då hon visade sig vara en riktig jävla hagga. Fan vad jag ryckte till när hon dök upp i bilen och skulle börja tugga på huvudpersonen. Ush. USH. Men för livet. Var tvungen att kolla på Gossip Girl för att få ut denna skrämmande tant från mitt huvud, annars skulle hon hemsöka mina drömmar i all evighet. Har nog lite tant-fobi efter den här filmen. Ush. Ryser vid tanken på henne, dessvärre dök hon upp överrallt i den där filmen - hon var som Samara i The Ring fast ännu mer skrämmande. Såhär såg nog Samaras morsa ut. Nej, fy fan.
Sevärd film ändå - man ryste, blev äcklad, och ryckte till när tanten kom upp i tv-rutan. Hade helst sluppit tanten, alltså. Blev inte så mycket chips för mig efter att bevittnat henne i action ...
Skrämmande pussar
Tillbaka!
Snabb update:
Igår spenderades dagen efter skolans slut med att shoppa med Josse, ska se fall jag kan låna någons kamera så jag kan fota allt och lägga upp det för allmänbeskådning senare.
Lyckades även få tag på en jättefin fake-pälsväst. Den ser riktigt exklusiv ut, men jag tog den för endast 149:- på H&M. Jag som gett upp hoppet om den affären; De massproducerar sina kläder i samma design i olika tryck, och tvärtom - så att jag skulle hitta en väst chockerade mig stort, men glad för den är jag. Hittade också en tunika och en tröja från Gina Tricot, men det var mer givet.
Efter att vi shoppat oss trötta i fötterna drog vi in på Café Cicolatta och åt middag och vi blev kvar där i flera timmar. Ute blåste det nämligen kallt och molnen täckte solen och förmörknade hela stan så att sitta där i caféet kändes plötsligt som det enda självklara.
Tillslut bestämde vi oss ändå för att åka hem - inte för att vi ville, utan för att de på caféet började inspektera oss, blänga lite och kolla undrande - som om de tänkte "När ska dem gå?!".
Hemma väntade Ajla och vi bänkade oss framför Idol med popcorn och Daim cappucino - trodde vi. Vi missade allt. Alltihop. Fick ringa till Josse för att kolla upp hur det hade gått för Linköpingsbon som sökt. Inte så bra, tydligen då han inte gått vidare, och inte skulle man kunna rösta vidare honom heller. Hade varit kul att ha någon där som man faktiskt visste vem det var - men kanske nästa år? Då ska jag och Signe anmäla Frida, hör du det? Du ska med i Idol även om det enligt dig är ett B-program så kan det faktiskt vara en chans för dig att synas, och du behöver synas och visa upp dig lite - du sjunger ju underbart vackert!
Just nu har jag precis lyckats ta mig upp från sängen och slått mig ner framför datorn. Planerna för kvällen är ju att jag ska äta tills jag storknar och kolla på skräckfilm med Anton, men problemet är var vi ska vara - vi verkar inte kunna vara hos någon av oss och vi kan ju inte lika gärna kolla på film utomhus (och bion uppepå all mat vi ska äta känns inte särskilt lockande för min plånbok). Så vi får se hur vi löser det där... eventuellt kanske vi får crasha någon annans hus. . .
Fundersamma morgontrötta pussar
Grattis mamma !
- Kan vi få kolla på erat kök?
Vänta lite nu... va? Varför knackar man på och vill kolla på sina grannars kök? Jag skulle aldrig få för mig att knacka på hos mina grannar och begära att få kolla på deras vardagsrum t.ex. Man kliver väl inte in hos en granne man knappt pratar med och häver ur sig att man vill inspektera det? Normalt sett alltså. Fast de är väl kanske inte så normala, men vi förlåter dem. Och vet ni varför? För att den ena av dem heter Ron. Jag är ju så lik Ron från Harry Potter i personligheten: jag är livrädd för spindlar och äter hela tiden. Klart man blir svag för alla som heter Ron sen var det ju till på köpet inte en vanlig Ron. Nej. Det här var dessutom en Ron som rusar in i ens hus och begär att få se ens kök - vad finns det att ogilla? Han lever sannerligen upp till sitt namn.
När de gått hade vi redan hunnit äta klart och mamma kunde därför återgå till att beundra sina presenter. Av mig fick hon body lotion och en parfym, båda doftandes av vanilj. Känner mig oerhört frestad att själv stjäla lite av det, men tror jag lyckas avstå. TROR. Man vet aldrig med mig...
I alla fall, Grattis Mamma! Du är världens bästa!
Lack of picture - mamma blir väldigt aggressiv så fort man vill lägga ut en bild på henne.
Glada och mätta pussar
Nu närmar sig hösten!
Kemiprovet avklarat och det gick åt helvete. Alla G frågor gissade jag på det var först på VG frågorna som jag började förstå vad det var hon frågade efter. Har antagligen lyckats dra på mig en rad med småfel också, så G känns väldigt långt borta just nu - hoppas på ett mirakel. Ett stort mirakel.
Något posivtivt är dock att det börjar bli kallt ute nu. När jag cyklade hem från skolan idag såg jag dessutom det första lövet sväva ner från ett träd. JIPPI. Det dröjer inte länge tills jag kan vira den nya mysiga halsduken runtom min hals, trä på den nya mössan, jackan och de lårhöga stövlarna och glida runt bland alla färger och kanske stanna till då och då för att kasta mig i en lövhög. Äntligen är det höst! Kände glädjeruset när jag tog på mig min tjocka tröja idag tillsammans med jeansleggings. Jag brukar inte gilla hösten, men min höstgarderob är himmelen för mig. Ganska så i alla fall. Hoppas det stormar riktigt imorgon, hoppas att det är sådär rugg kallt så allt man vill ha är en varm kopp choklad med mashmallows... Åh. Kan känna smaken i munnen...
Ja, kemi-provet är glömt nu och så är även det kommande Ekonomiprovet....
Mysiga höstpussar
Elite Model Look of the World 2009
Nu syns det kanske inte så bra, haha, men jag har blivit kallad till Elite Model Look of the World 2009 Sverige final. Mailet trillade in i min email alldeles nyss, så jag ska dit den 1:a oktober. Har inte ens sökt dit, men jag var på casting innan början av förra sommaren så det kanske är därför... de kan ju inte ha avskytt mig om de välkomnar mig dit igen haha. Aja. Nu är jag super glad! Fastän det kanske inte är så stort, det är ju ingen garanti om krontakt eller något, men det är i alla fall en chans att visa upp sig då vi kommer bli presenterade för Elite model agency representatörer från både New York, Tokyo, Milano och Paris samt prata med den svenska ansvariga för New Faces. Hon är ny tillsatt så jag kanske har större chans nu än förra gången, förhoppningsvis - men det märks. Problemet just nu är vilken (o)lycklig jävel jag ska tvinga med mig ner till Stockholm... :)
Moi .. när jag hade en mobilkamera som faktiskt fungerade.... feel the pressure, pappa.
Överglada pussar
Det här med kemi...SKIP IT
Jag valde samhällslinjen för att slippa fysik och allt det där. Inte för att jag inte är bra på det, fick högsta betyg på alla naturkunskapsvetliga ämnen, utan för att de är komplicerade, stressande och DÖDSTRÅKIGA. Sedan att jag vill bli journalist spelade ju också roll, men i vilket fall som helst, kemi gillas inte.
Tyvärr verkar inte samhällslinjerna ta någon som helst hänsyn till att alla dess elever avskyr naturkunskap utan de tvingar oss istället läsa upp till Naturkunskap B, där kemi också ingår. Jag ogillar kemi starkt, det har sina formler, regler och periodiska system som jag ändå aldrig kommer använda i framtiden. Det är bara fakta jag kommer lagra i mitt huvud under kursen för att sedan kasta i en stor papperskorg - efter att rivit all information i pyttesmå bitar - sedan kommer jag elda upp papperskorgen. Så mycket hatar jag kemi. Inte ens labbarna är roliga. Jag gör bara fel, och man måste vara superförsiktig så man kan inte springa runt och skvätta vätskan på sina vänner. Inget kul alls.
Sist vi hade labb skulle vi hålla på med giftiga vätskor och allt vad det var. När jag skulle skruva bort ett lock så blev jag blöt, fick lite av vätskan på fingret. När jag sedan kollar på flaskan ser jag att den är märkt med en dödskalle, får panik och rusar skrikandes mot handfatet. Sedan får jag veta att det värsta som kan hända är att jag får en fläck på mig... Pinsamt där.
Och nu så ska vi alltså ha prov i allt det här... och allt jag vill göra är att bränna upp kemiboken. Bra början va?
Alldeles för trötta pussar
Abstinensbesvär ?
Låt inte leendet lura er, I'm bleeding on the inside!!
Jag börjar bli riktigt förtvivlad, känna en slags abstinens till min mobilkamera. Min pappa verkar allvarligt tro att jag kan vänta på min nya mobil till jul? Hur ska det gå till om jag får fråga? Jag har ingen kamera, förutom min webcamera, och hur enkelt är det att ta med den överrallt i fungerande skick? Jag börjar sörja riktigt ordentligt. Hur ska jag kunna fotografera mina nya stövlar t.ex, som jag längtar efter att få visa upp för allmänheten? Det går inte. Allt jag kan ägna mig åt är att sitta på mitt stökiga rum och ta egobilder. Vanliga tråkiga egobilder. Tycker inte ni att min pappa får foga sig och ge mig en ny mobil innan julafton? Jag vet att ni tycker det, finns ju inget annat vettigt alternativ. Så hör du det pappa? Dags för en ny mobil till moi redan nu. Som du har längtat.
Egoistiska pussar
Den är annorlunda, så varför inte misshandla den till döds?
Taget från aftonbladet.se.
FAN VAD JAG BLIR FÖRBANNAD.
Klickade in på Haidis blogg och möts av en artikel om ett djur som refereras till att vara ett monster(!) som blivit ihjälslaget med stenar och pinnar av några ungdomar för att den kom kravlandes och de antog att den skulle attackera? Är det bara jag som tycker detta är hemskt?! Den är annorlunda, och så patetiska som vi människor är så blir vi automatiskt rädda för allt det som vi inte förstår oss på, vilket resulterar i detta djurs död. Men faaan, att slå ihjäl något med stenar och pinnar är misshandel, och den har ju uppenbarligen inte ens försökt försvara sig alls eftersom de inte blev skadade. Om djuret inte försvarar sig kanske man kopplar och slutar slå? Och självförsvar my ass. Tänk efter. Ser ni ett djur, ett får, en björn vad som helst komma gåendes eller som i det här fallet krälandes mot er, går man fan inte fram och börjar banka på det? Man går därifrån! Common sense. Jävla sjuka ungdomar, kallblodiga mördare är vad de är, det är DE som är monster. Slänger liket i en sjö och går hem, som om ingenting hänt. Skicka dem till slakten, fan jävla idioter. Jävla äckliga kryp.
Nej, jag tycker det är barbariskt och fel. Vi kan bättre. Eller?
Förbannade pussar
Harry Potter
Om jag får välja mellan Draco Malfoy och Harry Potter blir det nog fan Draco Malfoy....
Igår kväll var det bestämt att vi skulle sitta uppe hela natten och glo på film.
- Vi har skräckfilmsmaraton! var mitt förslag. Men nej, där hade jag fel.
- Jag står för filmerna. Det blir Harry Potter, tillrättavisas jag av Alina.
Och 18.30 dyker hon och Signe upp och vi tjockar oss rejält med pommes och chickennuggets med bearnesesås (även stavat beairnässås, ett under att jag faktiskt kom hem med rätt sås) innan vi bänkar oss i soffan med både chips och popcorn redo att hålla oss vakna en hel natt så att vi inte missar något tillfälle att mobba Harry Potter. Detta går inte så bra. Vi alla somnar i 2:a filmen, och när den slutligen är slut och vi väcks av tystnaden (konstigt det där, är det ljud på innan vaknar man av avsaknaden av det när det försvinner) bestämmer vi oss för att vi kanske borde erkänna oss besegrade och helt enkelt gå och lägga oss.
Zombieaktigt går jag in i badrummet, tvättar bort mitt smink och borstar mina tänder... och vaknar till. Så då är det inget snack om saken, vi SKA se resten av filmerna, varken de andra vill det eller inte. Dittvingade påbörjade vi de andra filmerna, och när vi kom till den 4:e filmen var det bara jag vaken, då var klockan runt 7. Så nu är jag helt död. Jag har inte ens haft orken att byta om och sätta på mig något annat än min pyamas. Tur att jag hann handla allt jag skulle igår.
För det ni, igår sprang jag runt dragandes på min pappa och inhandlade lårhöga stövlar, höstjacka, halsduk, mössa och mammas present. Detta ska ni tro var en stor bedrift, stan var nämligen invarderad av marknadsstånd och med dem gamlingar som inte kan gå i normal takt i rädslan av att bryta benen. Det gick knappt att ta sig fram, och jag som har minsta tålamod möjligt svor och fick mord i blicken. Slutade med att jag började gå långa omvägar för att undvika folkmassorna. De långsamma folkmassorna. Muren av människor som hindrade de som faktiskt ville åstadkomma något denna dag. De folkmassorna. Nej, jag säger som Signe; Kan inte alla marknader stanna i Gamla Linköping där de hör hemma? De platsar inte på Trädgårdstorget eller precis framför de få bra affärerna Linköping faktiskt har att erbjuda. Bäst för dem att de är borta imorgon. Inte för att jag ska på stan då, utan för att jag gillar vetskapen av att faktiskt kunna röra mig fritt i min hemstad.
Det är soligt och varmt ute, lade jag nyss märke till. Runt 19 grader och stekande sol. Jag borde vara glad, men jag känner mig bara nedstämd över att hösten är försenad nu när jag precis inhandlat massa höstsaker, som jag kommer tvingas vänta med att använda... men den som väntar på något gott.... eller nja. Jag har aldrig varit speciellt tålmodig. Kort stubin har jag, men är ändå glad för det mesta. Hur det nu än går ihop.
Nu ska jag lämna bloggen för idag och ta mitt leende på läpparna som bara en shopoholic kan ha efter en shoppingtur och städa mitt rum - för just nu ser mitt rum mer ut som en tvättkorg än ett rum och så kan jag ju inte ha det. Fear no more.
Magiska pussar
Bring it on, because I will
Jag, nedbrottad av tjocka Signe. Mycket vacker bild. Min arm ser inte alls ut som en tandpetare och Signes fötter ser inte alls ut som potatisar.
Ni vet hur killar jämt bråkar med varandra och tycker det är kul? Exakt så beter sig jag och mina vänner. Vi slåss och låtsas vara arga på varandra - det är hysteriskt roligt (faktum är att det är så roligt att jag gör det med min pappa varje middag. Eller egentligen varje gång jag ser honom).
Idag däremot, när Alina den tokern, kommer springandes med mord i blicken med sin lilla skåpnyckel som piska tar jag ett steg bakåt i ren reflex. Josse, som inte riktigt är med när vi misshandlar varandra, ser inte nyckeln och tar ett steg framåt. Resultat? Alina slår Josse, Josse blir träffad som skriker "AJ!" . Så fort Alina hör ajet sprider sig ett djävulskt flin på hennes läppar men det försvinner snart och ersätts av skam när hon inser att hon träffade fel person. Jag däremot, viker mig dubbelt av skratt, och Alina och Josse är inte långsamma med att följa mitt exempel.
Länge sedan jag skrattat så mycket som jag gjort idag. Hela tiden fanns det något som fick mig att le, varit riktigt kul idag. Kanske berodde det på äppelpajen som skolan serverade. Var där både på min lunch och på mitt hål för att proppa i mig så mycket som möjligt. Det gäller ju att passa på när man väl får möjligheten, eller vad säger ni?
Tack vare min något tjocka insats lyckades jag även le och skratta när jag sökte jobb - även om det inte ser speciellt lovande ut. Var på nio olika ställen, utav dem verkade kanske två intresserade (tre om man räknar med stället som först tog mitt cv när jag började svänga med mitt hår och sade att jag praoat hos hans kusin... vadå alla har ju sina egna tricks?). Jävla lågkonjuktur.
Något jag dock inte fattar är varför de tar mitt cv om de inte har något jobb att erbjuda? Det var flera som förklarade att de inte hade jobb, och att jag därför inte skulle kunna bli anställd. ÄNDÅ, ÄNDÅ sträcker de fram sina händer, grabbar tag på ens cv och lägger det i en hög på disken? VARFÖR? Jag kunde gått till fler ställen, VARFÖR ska ni ha mitt cv när ni vet med er själva att ni ändå inte kommer höra av er? Det blev jag lite irriterad på men då min mage var full med äpplepaj så log jag och tackade.
Äsh, det är bara att hoppas på det bästa. Och kopiera upp fler cv:n. Jag SKA ha jobb.
Bestämda pussar
Work it girl!
Medan underverket stod i ugnen fjantade vi runt i Fridas trädgård och tog kort på oss när vi gjorde grimaser, hoppade runt och lekte babianer så där som bara vi kan göra. Tillslut blev det ändå dags för mig att ta mig hemåt - innan jag dog av skratt.
Väl hemma printade jag ut mina CV:n.
När jag skulle skriva mitt CV och på något vis få ner allt som var bra med mig tog det liksom stopp. Jag visste inte vad jag skulle skriva. Att jag har långa slanka ben, är ägare till flera meter ögonfransar, besitter hångelskills, kan häva bättre än en man och kan dansa som en gudinna kändes inte som något som skulle ge mig jobb. Min perversa humor skulle nog inte heller vara till min fördel. Så jag överdrev och vände och vred på sanningen.
Hångelskills blev till att jag var social och kunde ta flera olika sorters människor medans faktumet att jag kan häva bättre än en man transformerades till att jag var tävlingsinriktad, måldriven och flitig.
Är det okej att överdriva så pass mycket att det inte är igenkännligt längre? Det får vara okej - jag kan säkert mycket väl bli flitig och tålmodig.
Något som dock var sant utan överdrift var att jag är måldriven - anledningen till att jag ens söker jobbet är ju för att jag ska ha råd att nå mitt mål att flytta till London.
Men inte nog med överdrifterna så drev jag även i mitt CV; Jag drev om min barndom och mitt efternamn i inledningen - så hela jag gick inte förlorad. Slutligen avslutade jag allt med "MVH Johanna, er framtida anställda", kände mig lite kaxig sådär efter att jag faktiskt klarade det; jag skrev ett CV. Ett personligt och bra CV.
Dessvärre med tryckfel - mamma är till min stora lycka en ängel i förklädnad så hon fixar till det i denna stund. Så jag är ganska hoppfull.
Kommer jag få jobb, eller kommer jag få jobb?
Stolta arbetsamma pussar
Jag är en Twilightnörd, okej? :)
Okej, nu blir jag irriterad och riktigt besviken.
Jag har läst alla böckerna i Twilight serien och jag har slukats upp av dem liksom många andra - de är fantastiska. Första filmen och boken är relativt lika (det i princip enda felet var att de valde att inte ta med den enda personen i skolan som ogillade Bella), och fick mig faktiskt att tro att för en gångs skull så skulle en rad filmer göras som faktiskt inte skulle bli till en ren och skär besvikelse. Jag hade fel, verkar det som. Kolla på t.ex den officiella trailern för New Moon;
De felen här är framförallt när han lämnar henne; hon ska då förtvivlat springa efter honom tills hon snubblar och då ska hon bryta ihop, förlora all livskraft och ligga i fosterställning och GRÅTA. Inte ligga i fosterställning och eh, frysa?
Jacob ska som varg vara lika stor som en björn, inte som ja, en varg. Bella ska dessutom själv lista ut att han är en varulv, inte se honom förvandlas till en mitt framför ögonen på henne.
Men, de felen kunde jag väl leva med, tänkte jag. Men vad händer sen? Jo, Ajla länkar mig det här och vad gör jag? Upptäcker ännu mer fel(!);
♦ Edward säger inte att han inte älskar henne längre (detta gjorde han inte i förra klippet heller, men då trodde jag att det kanske saknades en bit, men tydligen inte) INTE att han skyddar henne från deras värld. I boken är det ju förklaringen som helar Bellas hjärta på slutet, inte som KROSSAR det i början!
♦ Laurent (mörka vampyren) slåss mot varulvarna som jag förstår i samma glänta som Bella står i. Man ska först få veta det när Jacob berättar det, allt Bella ska se är att Laurent blir rädd och springer iväg.
♦ När nu Edward är borta ur hennes liv och hon börjar göra livshotande saker ska hon HÖRA Edward, inte SE honom.
♦ När hon ligger i vattnet ska vampyren Victoria från ettan också svepa förbi lite snabbt. Det hör ju ihop med nästa film, en röd tråd som får sin förklaring senare. Victoria ska springa runt där och spionera. Som det verkar på trailersarna så är detta något som inte kommer hända. Jag hoppas verkligen att det inte är så, utan att det bara helt enkelt inte fungerade i trailern som koncept.
♦ What's up med Edwards brösthår? Det är inte han som ska vara en varulv! Som Alina påpekade, han ska vara som marmor! Har marmor svart hår? NAEJ.
♦ Hos Volturi ska Edward inte slåss mot dem. Nej, nej. Han ska vara artig, och helt enkelt ta smärtan från en "besvärjelse" eller vad man ska säga, åt Bella för han vet nämligen inte att hon kan stå emot det.
Om ni nu väljer att regissera och tillverka filmer från böcker, GÖR DET ORDENTLIGT. Harry Potter blev ju med en besvikelse; Vart tog Flours bröllopsplanering vägen? Och varför börjar Kråkboet brinna? Hm?! Lägga till och ta bort detaljer är inte okej.
T.O.M den fanmada trailern till New Moon var bättre. Watch and learn:
Ändå, kan jag inte skippa filmen. Jag känner liksom att den måste ses. Jag drägglar för mycket när jag ser Robert Pattinson och Taylor Lautner, fast från första gången de visade sig i tv-rutan. Fan också.
Nördiga irriterade pussar
När en mes ska vara modig
För att vi ska kunna klara oss ut levande från en bilcrash har min skola fått för sig att igår inte räckte, utan att vi också ska spendera en hel dag på olika stationer och ta oss igenom olika situationer. Den första var att sitta på en stol som de släppte i 7 km fart (?) så att vi skulle få känna på hur det var att uppleva en liten krock. När jag såg hur alla flög framåt i stolen för att med en smäll hindras från att krasha i asfalten av säkerhetsbältet kände jag att den stationen inte var värd det. Men, när de ställde en bil framför oss och bad oss krypa in så de kunde vända upp och ner på den kunde jag inte säga nej - tänk om något sådant faktiskt hände! Det skulle vara bra att veta hur man skulle kunna ta sig ut.
Så jag sätter mig där med Josse bredvid mig då vi skulle klara av detta två och två, spänner fast mig och sätter händerna upp i taket som jag blivit tillsagd för att förhindra att mitt huvud krossas i biltaket... och bilen börjar snurra. Jag får inte direkt panik, utan mer början till det. Bilen snurrar, jag kastas åt sidan och känner hur mina armar belastas - om jag släpper kommer jag verkligen dimpa ner.
Jag minns inte riktigt hur jag sätter fötterna i taket, eller hur Josse håller i mig medan jag efter att säkert ojjat mig i säkert en hel minut - vilket är länge när man är upp och ner - tar ner högerarmen från biltaket för att lossa bältet. Det minns jag inte speciellt bra, för jag var på något vis en mekanisk människa då. Jag tänkte inte, jag utförde bara (och klagade självklart. That's what I do). Det jag istället minns är hur säkerhetsbältet flyger upp rätt in i min öppna käft - eftersom jag tydligen inte förstått att det finns tillfällen då den gör mest nytta stängd - och smäller till mig på tänderna. Typiskt mig. Jag råkar jämt ut för något sådant. Jag är inte graciös, jag är en sprallig pratig uppkäftig människa, inte en tyst lugn graciös svan. Fall någon inte förstått det, förstod nog alla det idag. Ändå kunde jag inte varit stoltare när jag kröp ut från bilen med ett stort lättat roat leende på läpparna. Och hey, klarar jag det, klarar jag fan allt.
Så kom det sig att jag åkte i stolen som skulle likna en krock trots allt. And I laughed the whole time.
Modigt mesiga pussar
För att jag är snällast och sötast i hela världen...!
Av någon anledning börjar alla skratta åt mig när jag säger att jag är oskyldig eller snäll. Idag hävdade Alina att jag fick henne att framstå som en ängel (... nja, krävs nog Hitler för det Alina :P) och att om jag såg ett barn ramla med cykeln skulle jag börja garva och vilja köra över det... nu är barn ett dåligt exempel då jag faktiskt antagligen skulle garvat (men inte köra över!) om det sett kul ut. Ni vet, ibland ramlar folk och ser dumma ut och folk (läs jag) börjar skratta.
Varför Alina och så många av mina andra vänner har så svårt att förstå att jag är en underbar omtänksam varelse med ett hjärta av guld som absolut aldrig slår folk i huvudet i frustation ibland är något för mig helt oförståligt: Jag finns där när det verkligen gäller (för man kan ju inte vara där jämt), jag säger alltid vad jag tycker, och jag ställer upp (även om jag självklart alltid kommer i första hand).
Haha, skämt åtsido, jag har faktiskt bevis på att jag är en underbart snäll person:
Och ja, jag är för trött för att vara seriös - har ju faktiskt spenderat eftermiddagen på gymmet.
Övertrötta pussar
Vad jag missade..
Då jag inte var hemma när VMA awards sändes såg jag det inte, men efter att läst på flertal bloggar om att Kanye tydligen skulle betett sig knäppt åt och fått kommentarer som undrar fall jag sett VMA så blev jag tvungen att kolla upp vad som egentligen hände - and I found this:
Va fan? HAHA! Stackars Beyonce, hon såg ut som om hon slets mellan glädje och pinsamhet. Jag tror nog att pinsamhet vann när alla började bua, men hey, vad vet jag?
Kanye han verkade inte skämmas ett dugg, kanske tappade han sin hjärna på vägen upp mot scenen? Dock måste jag erkänna att jag tyckte det var hysteriskt roligt gjort, att få för sig att reta upp publiken på det där viset.. nästan så han blir min nya idol. HAHA, eller inte.
Grattis Taylor Swift i alla fall!
Glada pussar
Don't drink and drive
Idag hade vår skola liksom alla andra skolor fått för sig att klämma in oss alla i Katedrals (aka Snobbskolan) aula för att kolla på en film i avskräckande syfte om rattfylleri. En film som tråkar ut en eller som man inte kan låta bli att skratta åt för att den aldrig tas på allvar - alla olyckor hände nämligen innan man föddes, och personerna som varit med om olyckorna får jämt korkade frågor; "Och hur mådde du när han dött? Var du full alltså? Varför körde du när du var full? Var du för full för att förstå? Du tror inte att du kunde kopplat om du var för full för att förstå så var du kanske för full för att köra? Hmmmm? " . Ni har alla säkert varit med om det förut, liksom jag hade, och jag var inte imponerad.
Så när filmen körde igång hade jag redan fällt ner bordet från stolen framför och placerat mitt huvud där redo för att snarka bort allting. Det blev dock inte så långvarigt för denna gång började klev det nämligen upp en man på scenen när filmen spelats klart. En man som fick de andra att skratta - nyfiket lyfte jag därför på huvudet.
Han skämtade om allting och berättade om polisen i USA, osv, och var riktigt rolig. Men ämnet han närmade sig var inte lika roligt. Plötsligt förändrades hans sinnesstämning helt och hållet, den gjorde en tväromvändning och han började visa bilder på sin döda son. Sin döda son som omkommit pga rattfylleri. Han beskrev beskedet, hur sonen dött, hur livet efter det var, allas reaktioner... det var så personligt och jag kände verkligen för honom och hans tyvärr snygga son (om han hade liknat Marilyn Manson hade det på något sätt varit lättare att acceptera... nej, det var ett elakt skämt, ignorera) att jag brast ut i gråt. Tårarna forsade tyst nerför mina kinder och förvandlade min sminkning till en krigsmålning. För första gången nådde vägverkets budskap fram till mig.
Alla har ett val. Han som kör, och de som sätter sig i bilen, och de som låter personerna köra och åka med i bilen. Man kan välja att stoppa det, att inte köra och att stå över bilturen eller att helt enkelt ta risken. Vad väljer du?
Lite förnuftigare pussar
Let's get dirty
Kollade på den här videon av Christina Aguilera och upptäckte avundsjukt att hon verkligen kan dansa snyggt, snyggare än någon jag sett på länge.
Så jag bestämde mig därför för att jag också ska börja dansa sådär, från och med nu.
Bestämda pussar
Igårkväll
Igårkväll var både en händelserik och lugn kväll på samma gång.
Började med att vi tog oss ner till Karro bara för att kuta för att irra bort de oinbjudna gästerna. När väl det var avklarat var det bara att mingla runt och utmana så många som möjligt på shot-tävlingar, som det bara blir allt färre personer som vill delta i. Jag är för bra helt enkelt x) .
Kvällen löpte på i alla fall, och blev riktigt mysig och lyckad, tills de där andra killarna kom. De hungrade efter bråk, cirkulerade runt huset, åkte förbi busshållplatsen och hotade att slänga in mig och en annan tjej i bilen om de inte fick tag på personen de ville slå ner. Otäckt.
Att det finns sådana sjuka människor, som faktiskt sysslar med sådant är för mig ett mysterium.
Bortsett från det missödet var det dock en helt underbart rolig kväll. Tack Karro för att jag fick komma! Bilder kommer ikväll, så ha tålamod.
När jag slutligen kom hem, omtöcknad och trött hade mamma varit en ängel nog att göra i ordning en räkmacka åt mig. Jag som just lättat mitt hjärta för alla som ville lyssna om hur underbart det skulle vara att ha en sådan mamma som fixade sånt åt en när man varit ute och festat - kanske kände min mamma på sig att jag satt och önskade mig just det.
Så jag satt nere i källaren framför tv:n med min macka, för att sedan somna. När jag vaknade, tidigt på morgonen som jag av någon irriterande anledning alltid gör när jag varit igång på natten, möttes jag av en hemsk syn. Monsterspideln var tillbaka och den stirrade elakt på mig från golvet, för att sedan KRYPA tvärsöver det. Jag ryser fortfarande vid tanken på dess äckliga godzillaben som rörde sig likt Samara i The Ring 2 när hon klättrar uppför brunnen. Så ni förstår kanske att jag inte vågade röra mig från soffan på ett långt tag - som fick till följd att mina föräldrar en efter en undrade om jag var bakis.
Nej, pinsamt nog var jag alltså bara rädd för en spindel.
Glada pussar
Sometimes words doesn't cut it
Angående det jag skrev här har gjort min pappa mycket irriterad över mitt handlande. Han sade att man skulle behärska sitt temperament och se det för vad det är; en klumpig kommentar.
Men hur lätt är det att kontrollera vad man säger, gör och skriver när man blir arg? Jag nämnde aldrig något namn, och när jag sa till honom sade jag att jag inte kunde prata mer just nu för att jag inte ville säga något ännu värre tillbaka.
Han har inte försökt be om ursäkt, och det gör mig inte arg utan mer.. ledsen (speciellt då pappa hävdar att han antagligen skulle tagit bort allt som hade med mig att göra från sitt liv).
Kanske skrämde jag iväg honom, kanske läste han mitt inlägg och tänkte att han inte vågade eller ville säga något när jag var så förbannad. Men hur det kunde bli så att min egna pappa tycker att jag beter mig svinigt mot min vän vet jag inte.. och det betyder antagligen att jag var ett svin också. Men jag menade inte att vara det. Jag försökte ju bara förklara och signalera att man skulle ge fan i att nedvärdera andra människor. Inte bryta några vänskapsband. Inte vara svinig. Inte vara en omöjlig psycho brud. Dock ångrar jag inte att jag blev arg, för man trampar inte på mig. Men jag kanske kunde skött det mer subtilt.
Om du nu läser det här, (vilket du antagligen gör med tanke på att jag tänker skicka ett sms och tvinga dig att göra det), så förlåt. Logga in på msn ? så kan vi gräva ner stridsyxan (inte för att jag vet vad jag borde säga, så blir antagligen ett klumpigt skämt..). Jag är inte en hemsk människa, och jag är inte ute efter att hugga av dig stortån eller vad det nu är man kan få för sig att jag skulle vara kapabel till.
Update: Vänner igen. Känns faktiskt jäkligt bra. :)
Ödmjuka pussar
Utgång, ikväll igen!
Nu glömmer vi alla negativa saker från igår så drar jag ut med Ajla på fiesta hos Karro. Watch out, we are wiiild.
Taggade pussar
Choklad är allt man behöver
- Jag har köpt taxfree toblerone åt er! gastar pappa som är hemma från Budapest och som nu kommer viftandes med två stora toblerone askar. Jag river upp asken och tar mig en bit innan han ens avslutat meningen - jag älskar toblerone. Han brukade jämt införskaffa dessa när jag var liten på sina jobbresor. Blivit som en liten tradition.
- Fast jag köpte den på Maxi - det var billigare, säger han och skrattar och går ut från rummet.
Din fuskare! :)
Chokladiga pussar
You don't know how to act so I'll fuck ya right back
Jag minns knappt ens resten av kvällen för jag blev så förbannad. Vad fan ger dig rätten att nedvärdera min kropp?!
Om den där kommentaren hade kommit flygandes för några år sedan hade jag antagligen nickat, åkt hem och satt mig framför spegeln och gråtit, känt mig äcklad av mig själv och hetsätit. Jag skulle ätit tills jag mådde illa eller tills jag somnade av min egna gråt. För, för några år sedan var detta något jag mådde otroligt dåligt över. Jag kände avsky när jag kollade på mina egna handleder för att de var så smala.
Mitt komplex för min vikt kommer från grundskolan. Jag har tidigare beskrivit hur hemsk den perioden var i ett blogginlägg, men tänkte beskriva det lite ytterligare eftersom det är en av de stora anledningarna till att jag blir så fly förbannad varje gång någon kommenterar min kropp i negativ mening.
När jag gick i 1:an - 5:an gick jag INTE i en gullig liten skola där alla var med alla och lekte roliga lekar tillsammans. Jag gick i en sex - och - våld fixerad skola.
Vi snackade skit om varandra för att sedan skvallra för utomstående part för att sedan samlas i grupp och slå ner den som man snackat skit med. Vi gav varandra gilringar, personliga påhopp och ju längre med åren det gick desto värre blev det.
Vi lekte lekar där killarna skulle fånga in och kyssa en (fy fan) och vi drog in killarna i duschen för att sedan ångra oss och bli riktigt förbannade på killen. Jag råkade ut för det, och jag utförde det. Jag hade hela tiden en klump i magen för att jag undrade vad som skulle hända denna dag. Vad som skulle gå fel. Vilken del av mig som skulle ruttna bort idag.
Kanske hade det att göra med att vi var 6 tjejer och 18 killar, jag vet inte. Men det blev som sagt väldigt sex - och - vålds baserat. I omklädningsrummen började vi jämföra våra kroppar. Vi var då bara 7/8 år.
Jag minns att de brukade flockas runt mig och mäta mina handleder och sedan spekulera vilt om huruvida jag hade anorexia eller bara var född äckligt smal. Jag brukade ge igen på en annan tjej och kalla henne fet. Det var hemskt och gav mig den lägsta självkänsla möjlig.
När jag bytte skola blev det lite bättre, även om så fort man bråkade med någon fick kommentaren: Anorexiabarn. Men det var bara i ilska jag fick sådana kommentarer, när alla var glada fick jag mest sitta och ta emot komplimanger för mina ögon.
Nu på gymnasiet har jag börjat gå upp i vikt rejält och är faktiskt nöjd med min kropp. Jag har börjat få många komplimanger för den, och har aldrig känt mig så snygg. Jag har ett äkta självförtroende nu, jag behöver inte fejka det längre. Det finns där, och är stort och starkt. Obrytbart.
Därför när jag fick denna kommentar blev jag inte ledsen. Jag kände mig inte ful. Jag kände mig äcklad. Inte av mig själv, utan av personen som sa det. Jag assosierade honom direkt med min grundskoletid och alla hemska människor som gick där och fick ett utbrott. Bad honom sticka samtidigt som jag deklarerade att jag inte kunde prata med honom just nu.
För ärligt talat, hur lågt kan man sjunka att man känner att man måste döma ut någon annans kropp på det viset? Nej, min kropp ger du fan i - jag är vacker, jag är smal - men inte sjukt smal. Att få för sig att säga något sådant helt oprovocerat får mig att förlora en bit av respekten jag byggt upp för personen ifråga.
Ja, jag kanske överreagerar. Men är man kapabel att säga något sådant till en annan människa, som dessutom är en vän, helt obefogat och oprovocerat så har jag inte längre något att säga. För mig, med tanke på min bakgrund, är det nämligen samma sak som att spotta på mig och kalla mig hora.
Smal och sexig - and nothing you can do about it!
Ilskna pussar
Edward Cullen: Nu som dildo
Just som jag trodde att Twilight-hysterin lagt sig så smsar Matilda mig och berättar att det gjorts en "exklusiv" Twilight-dildo. Tydligen ska den vara isande kall och glittra precis som en vampyrs. Hur mysko är inte det? Är det någon som känner en längtan efter att köra upp en piggelin i fittan? Naej. Så varför skulle den här ideen vara så mycket bättre? En kall kuk. En kall glittrig plastkuk. Nu har det väl ändå gått för långt?
Men den större frågan är, ska man skratta eller gråta?
Undrar om Rob stått modell för den också... HAHA!
Mycker oroade pussar
Någon har blivit social ...
Som vanligt när jag kommer hem från skolan och är helt utslagen slår jag mig ner i soffan och slötittar på vad som än finns att erbjudas. Ligger där i flera timmar tills ögonlocken blir alldeles tunga och jag känner att jag måste resa på mig för att inte somna och vakna mitt i natten.
Nu var det så att mamma ropade att maten var klar när jag var på detta stadie, så med zombieliknande steg släpade jag mig uppför trappan och möttes av en mycket förvirrande syn.
Min ensamvarg till bror hade tagit med sig hem en ny kompis.
Jag gick mot matbordet i chock och sätter mig, nyvaken och förvirrad. Hans kompis skiner upp och sträcker fram en fast hand och presenterar sig. Vad han hette, det kommer jag inte ihåg för jag var så upptagen med att smälta att min bror så här snabbt tagit hem en kompis. På hans förra skola dröjde det två år innan han tog hem snygga Jakob.
Den här kompisen var visserligen inte snygg, men fullt lika väl en kompis. En social sådan också.
Jag är riktigt stolt över min bror, han har ju börjat bli helt okej - kanske är jag inte adopterad ändå.
Väldigt stolta pussar
Bad hairday?
Jag har ju nyligen klippt mig i en slags page och färgat det brunt med koppar och guldtoner i.
Anledningen till att jag klippte mig var mest för att det skulle bli billigare att färga, och nu har jag ingen aning om hur jag kan variera min frisyr.
"Låt den bara vara" kanske ni tänker, men jag kan inte bara låta den vara för jag måste förrändra mig då och då. Det är inte roligt att bara kunna se ut på ett sätt - så vad har ni för roliga tips på lager? Alla ideer välkomnas med öppna armar för just nu bemöter jag min spegelbild med "Jaha" istället för "Damn, vad snygg jag är" och det är ju inte riktigt så jag vill ha det...
Håriga pussar
If I tell you that I love you I'm lying
Det var då jag insåg det, jag har i princip bara en bunt kärlekslåtar. En bunt kärlekslåtar med hur fin text som helst som ändå inte betyder ett skit för mig eftersom jag inte kan relatera till det de sjunger.
Jag har aldrig känt så starkt för någon som de sjunger om. Jag har aldrig känt att jag skulle kunna göra vad som helst för någon, aldrig känt att jag aldrig vill släppa taget om deras händer, eller legat vaken en hel natt och tänkt på hur underbar personen är. Jag har aldrig stått och tittat på när han jag gillat gått neråt gatan, och jag har aldrig känt att jag måste vara nära honom jämt. Jag har heller aldrig gråtit över en kille och känt att livet varit över fall de ej vill ha mig. I för sig har jag bara blivit dumpad en gång i mitt liv och resten av gångerna har jag skött smutsjobbet, men ändå. De flesta gråter ju ändå.
Visst, jag har varit förälskad, och min "första kärlek" var snarare min första förälskelse faktiskt. Men kär, nej. Jag har prövat på det här att vara jättegullig med min partner, och göra sådant där äckligt som alla förväntas göra. Det slutade dock med att jag - surprise - tröttnade och fann honom jobbig, förutsägbar och klängig. Sen var det förhållandet över.
Dumpade min senaste pojkvän för att jag skulle börja gymnasiet (nya möjligheter vet ni. Det säger väl lite om hur inne jag var i honom) och för att han var för snäll. Om man är för snäll och tillgänglig tröttnar jag direkt. Oturligt nog vill jag alltid ha vad jag inte kan få. När jag väl fått det så vill jag inte ha det längre.
Jag vill ha mystik, en blyg kille som inte säger allt han tänker på och som aldrig slutar flirta med en. För det är det som händer när man blir tillsammans. Killen tror han är safe. Fått det han vill ha. Och jag, ja jag tror jag vunnit spelet och drar vidare till nästa nivå.
Dessvärre finns det nästan inga låtar som är på det viset. Det finns ingen dominant person där ute som sjunger om hur hon är rädd för att öppna sig och springer åt andra hållet när ordet "vi" sägs första gången. Finns ingen som sjunger om hur hon röjer runt men väldigt gärna skulle vilja känna något starkare även om hon aldrig lyckas. Fast egentligen. Jag är väl ingen förhållande människa direkt. Men ändå. Någon gång vill jag falla pladask för någon. En lång bredaxlad kille med sexpack som det bara skriker manlighet om. Som dessutom älskar att baka trots sin macho-image. En som inte blir avis när jag flirtar med alla, en som inte hakar upp sig på småsaker och som låter mig vara lat. Uppmuntrar min lathet rent utav, och älskar när jag drar ut och festar och faktiskt accepterar att ja, jag är bättre än honom på att häva öl.
Nej, sådana låtar finns det inte. Om man inte vill begränsa sig med Tila Tequila förstås. Och hur enformigt (om inte rent av jobbigt) är inte det?
Inte så jätte bra kanske ?
Har ni något ni tror jag skulle tycka om? Mitt favoritband är In Flames, för att hjälpa er på traven. Hjälp mig snälla. För om jag tvingas bläddra förbi en till "You're all that I need" låt till kommer jag nog att förvandlas till en mycket otrevlig människa.
Musiktörstande pussar
Stalker ?
"Mail motherfucker"!
Mitt tv tittande störs av att min mobil påkallar min uppmärksamhet med ett nytt sms. När jag läser det får jag obehagliga kårar längs ryggraden:
"Hej Johanna! Är ----- kompis! Vi sågs för länge sedan i somras, så långt tillbaka sen skolavslutningen. Fråga mig inte varför jag smsar nu, men jag undrar vad din kompis i mörkt hår hette? Jag minns bara er från den kvällen..."
Det var den läskiga grannen från avslutningen i trädgården! Han som visste allt om mig och som klängde på Ajla som en blodigel.
Att han smsar mig om detta ett halvår senare bekräftar det jag trodde då; Han har inte bara en skruv, utan antagligen alla skruvar lösa.
Smårädda pussar
Pinsamheterna fortsätter..
Idag har jag haft en bättre dag än igår, men det betyder inte att jag haft en felfri dag.
Fick ut vårt nya schema idag som börjar gälla nästa vecka och det har fått mig att överväga att bränna upp rektorsexpeditionen.
Vi hade det perfekta schemat. Sovmorgonar, tidiga dagar, allt man kunde önska sig. Sen plötsligt får de för sig att ge oss några extra timmar i SPINT och Svenska (trots att det är det enda våra dagar består av) och fredagarna blir lidande. Istället för att ha en lektion som börjar klockan 10:00 har vi numera svenska 08:10, sedan SPINT (spint är förrästen flera ämnen sammanslaget till ett som man läser i teman) och sedan har vi hål i tre timmar för att ha... håll i er nu... SPINT! Otippat va?
Jag tror att skolan är ute efter att plåga oss så länge som möjligt innan vi försvinner. Jag tror de njuter av det, och om det inte varit olagligt hade de antagligen haft matte med oss i sträckbänkar.
Att se det nya schemat gjorde mig så trött att jag somnade.
På min skola är det tydligen helt okej att sova bort undervisningen, men att smsa bort den får lärarna att känna sig helt oförättade - om de märker det. Så istället för att åtgärda problemet så lät de mig ligga där, tills i slutet av lektionen när de delade ut papper. Då harklar sig Martin (en av våra lärare. Hans röst är otroligt sövande då den är entonig och han besitter konsten att prata i timmar om ingenting) och petar på mig med sitt papper. Generat sätter jag mig upp och undviker att möta hans antagligen bistra blick.
Ett Mcdonaldsbesök senare med Filip mådde jag dock bättre och redo att ta itu med livet igen. Detta gällde då att bestraffa Filip för hans små förolämpningar om min intelligens genom att slå honom med en pinne så gått det gick. Vilket var inte alls då den gick sönder så fort den träffade hans axel.
Slokörat cyklade jag hemåt. ..
.. och åt pizza och kebab. Min bror hade nämligen fått igenom sitt överklagande av sitt IG och på något vis fått dem att transformera det till ett G. Inte mig emot, idag kan jag sanningsenligt säga att jag älskar min bror. Kommer antagligen (för första gången i mitt liv) avguda honom länge för det här.
Mätta pussar
Äntligen lite bilder!
Klänning (Global Funk), Mantorp Outlet, 399:-
Jeans (Rock & Republic), Mantorp Outlet, ca 1000 :-
Tröja (Saint Tropez), Mantorp Outlet, ca 300:- ?
Skjorta (Koola Anna), Mantorp Outlet, 50:-
Jeans (Wezc), Mantorp Outlet, ca 700:-
Skärp, Bikbok - 2 för 100 :-
Partyklänning från Monki - 20 :- . Det ni . 20 KRONOR.
Nå, vad tycker ni? Känns som om jag riktigt fyndat ;)
Lyckliga (dock panka) pussar
Keira Knightley?
Lika som bär?
Kiera Knightley
Jag i egen hög person .
Hm... kanske inte så likt ändå. Fan också.
Nu känns den här dagen mycket lättare, efter att ha läst det smset och mr Bluppfisks (bara "Fisken" låter så fantasilöst, därför får han bli en Bluppfisk istället - varken han vill det eller inte!) blogg. Jag är faktiskt ganska tacksam över att ingen bajsat i mitt badkar...
Gladare pussar
När man får lust att skjuta någon...
Det är då jag inser mitt misstag. Klockan i mitt sovrum går fel med en timme, den är 08.30 på riktigt. Jag är alltså i skolan en hel timme för tidigt.
Fågelsången byttes ut mot kråkors kraxande, solen på himlen till gråa moln och mitt leende till en förvriden min som utstrålar ilska.
Därför så kunde jag inte le och vara artig när en kille på bussen tar ut min headphone från örat för att fråga vad jag lyssnar på. Att ta ut min headphone när jag lyssnar på musik är samma sak som att VILJA dö. Man gör inte så. Man rör inte mina headphones. De symboliserar att jag är upptagen. Att jag inte tänker eller vill prata med någon utan bara lyssna på musik och tänka.
- Inte på dig i alla fall! fräser jag och sätter i den i örat igen. Spelar ingen roll fall han såg ut som prince charming, han verkade ändå socialt efterbliven. Vem gör så mot en främling PÅ EN BUSS?
Nej, idag har jag inte lyckats uppbringa min bästa sida, förräns på gymmet. Då blev jag riktigt taggad. Har gått så långt att jag börjat se framemot att träna med Frida. Vi har riktigt kommit igång nu, kan alla maskiner och kommer ihåg att ta med oss tofsar för att sätta upp håret och allt det där.
Att jag började hosta sönder mig mitt i gymmet då jag tränar när jag är förkyld med en inte helt uppbyggd kondition är en annan sak.
Flitiga pussar
Världen är liten
Det är ju Isabella av alla människor. Vi gick på samma konfa för si så där 4 år sedan :O . Tänka sig... världen är liten.
Förvånade pussar
Shopaholic som barnvakt
Först sminkade jag min moster och fixade hennes hår - körde på det säkra kortet a la bronsigt glitter och det blev faktiskt jäkligt bra. Kolla in sugblicken jag lyckats åstadkomma på min moster :
Bilden på min moster som jag lyckades övertala henne till att ge mig :)
När de dragit och lämnat mig ensam med vildarna slog jag mig ner framför TV:n, med mina läxor i högsta hugg. Jag hade fått för mig att det skulle bli en lugn kväll som alla andra kvällar med deras barn, men där hade jag fel. Det dröjde nämligen inte länge förrän de släpat ut mig i trädgården för att leka "World of Warcraft". Hur kan detta spel erövrat inte bara nördarnas värld utan också barnens som inte ens spelar det? Nästan som om de längtar och planerar redan hur de ska spela det så fort de får råd och kan.
- JAG ÄR LVL 10! gastar näst äldsta killen och rusar ut för att möta vad som nu kommer i hans väg.
Jag och mitt fadderbarn går istället och tar över gungorna i hopp om att kunna få slippa vilka äventyr de nu än planerat uppleva där ute i gräset, men inser snart att det är omöjligt. Jag ska med ut i fårhagen och kolla in deras läger och bäa åt fåren.
Ett brännässleexem och mycket slingrande är jag och barnen äntligen placerade i soffan för den där lugna kvällen jag sett fram emot.
Disneydags drar igång, och nostalgisk som jag är börjar jag sjunga med i "Bumbibjörnarna". De kollar snett på mig när de inser att jag kan ju faktiskt hela texten fastän jag sjunger som en kråka.
Faktumet att jag sjöng som en kråka drog jag när de genast ville sjunga singstar med mig efter att ha hört min röst spridas i rummet.
Nu kan man ju tycka att jag som är barnvakt borde sympatiförlora eftersom de är barn, men där har ni fel. Mycket är jag, men inte barnvänlig. Barn är som jag fast mindre och jobbigare. Här ska inte särbehandlas. Så jag drar till ända från magen och vinner. Tillslut blir det så illa att jag inte får vara med längre. De ville bara vara med så länge jag tittade på. Annars ville de inte längre.
Blev film hela natten. När alla utom jag och den äldsta gott och lagt sig tog jag fram Pringleschipsen som min moster köpt åt mig. Kändes som ett mycket smart drag.
Min moster och hennes man kom hem relativt tidigt, men försvann snabbt upp för att sova, bara för att komma tillbaka senare mitt i natten.
Jag hann se både Hulkien, Iron man och Bolt innan jag tuppade av i soffan. Skräckscenariot kom när jag vaknade runt 4 ? och upptäckte att hela husets katter befann sig på min mage. Den stora katten placerade även sina BLÖTA tassar på mina axlar. Då fick jag smått panik och puttade bort den, hur mysigt det än var... och somnade om.
Vaknade runt halv 9 av att sessan - mitt fadderbarn - stod och petade på mig.
- HON RÖR SIG! utbrast denne, och vips så stod alla runt omkring och tittade på mig. Bara att ge upp. De hade sett tecken på liv, det var försent.
Mamma kom och hämtade mig vid 11 så var väl egentligen lika bra att de väckt mig. Blev att åka till Mantorp och storshoppa i deras alldeles för billiga outlet butik (och svära över att min mobilkamera ej fungerar. Ska dock försöka låna mammas kamera).
Jag inhandlade; En jeansklänning, 2 par jeans (westic (stavning?), och rock & republic), en tröja och en skjorta (koola anna. HAHA tyckte det lät så himla roligt... koola anna.. en designer vars skicklighet stigit henne åt huvudet?). Lyckades även övertala mamma till att inhandla ganska mycket med; två par jeans (min mamma är numera stolt ägare av Miss Sixty Jeans... hur många mammor har sådana jeans om jag får fråga?:O Är så stolt över henne att hon börjat sminka sig nu med och grejor), och tre tröjor i fina färger; plommon och aprikos.
Man blir dock trött av att shoppa, så vi tog en sväng förbi Ikano, och köpte med oss hem kinamat. Mysigt värre.
Nu var tanken att jag skulle städa igenom min garderob, men jag är helt slutkörd så blir inget med det. Istället blir det en kall coca cola och.. datorn. En mycket bra kombination om jag får säga det själv.
Köpglada pussar
So sexy, so fine
PussJorvas säger (12:01):
men män borde bli lite mer kvinnliga
jag menar look at me
hur bra är inte jag lix?
Victor älskar Sara säger (12:02):
du är en kvinlig kvinna?
Jag fick veta att Victor brukade mysa med sin flickvän efter att de haft sex, och då drog jag slutsatsen att han inte var en man eftersom det brukar snarare vara vi med bröst som insisterar på det än de med något dinglandes mellan benen.
Detta fick till resultat att jag sade det där uppe och Victor undrar direkt över fall jag anser mig själv vara en kvinnlig kvinna.
Jag förstår inte hur det finns de killar som kan få det till att jag inte är kvinnlig jämt. Jag är kär i pengar som kan förskaffa mig kläder och smink, och jag är ganska mycket kär i män med magrutor också för den delen (har en fetish för män med magrutor och breda axlar ... höhö TMI ? ). Jag älskar att få komplimanger och att känna mig uppskattad (fast det gör väl killar också i för sig..) Varför skulle jag INTE vara kvinnlig? Är det för att jag gillar att skämta om sex eller för att jag äter mer än vad dem gör?
Men nej, tydligen är jag "en man med fin kropp".
Hur känns det för er nu då? Ni har åtrått en man med fin kropp! Sug på den ni... fast när ni försöker suga på "den" kommer ni antagligen upptäcka att jag avsaknar "den" utan har ett hål istället. Tyvärr!
Blä. Det stör mig. Jag är kvinnlig! A whole lot of woman. Okej? Ni ska åtrå mig som en kvinna, inte en man med kvinnlig kropp. Så får väl Victor vara manlig då (fastän han gillar att laga mat.. Var är mannen som vill laga mat till mig btw? Ni får ta och höra av er. Jag söker alltså en lång man med magrutor, och med breda axlar som älskar att laga mat, take notes ;) ).
Roade dock förargade pussar
Don't let me stop you
Detta får mig att tänka mycket på mig själv som person, hur jag beter mig mot andra.
Gjorde ett test på facebook för si sådär en månad sedan. Fick resultatet "You're 46% evil". Stolt annonserade jag ut detta, att jag faktiskt till mesta delen var en snäll tjej. Mina vänner skrattade dock åt det och anklagade mig för fusk. Det var på skämt, men jag uppfattas lätt som elak. Kanske för att jag är elak, kanske för att jag blir missuppfattad?
När jag var liten och gick i lågstadiet gick jag i en patetiskt efterbliven skola där lärarna fortfarande på allvar trodde att färglägga små brosher där det stod "Schyst språk, inget bråk" löste all mobbning som kunde tänkas äga rum på skolan. De trodde på allvar att om man blev slagen så försökte denna person bara visa sin uppskattning för en.
Men min skola var så mycket hemskare än vanliga skolor. Det var ett rent och slätt helvete. Den var sexfixerad och bråkig. När jag var 7 lekte man "kyssleken". Inte pussleken. KYSSLEKEN. Som gick ut på att killarna skulle jaga tjejerna och sedan fånga in dem för att kyssa dem.
Minns att en kille fångade in mig och jag sprattlade för att komma låss. Lyckades vrida mig så pussen hamnade på kinden och sedan springa iväg. Brukade springa iväg och gömma mig som strategi, och tillslut när jag var ensam kvar brukade en som hette Anna leta reda på mig och deklarera att jag vunnit.
Alla i den skolan var mobbade. Vi var 7 tjejer, resten killar, och vi mobbade varandra. Vi snackade skit om varandra, skvallrade om vad de andra sagt men utelämnade vad vi själva skvallrat om. Vi slogs när vi fick veta att någon varit extra dryg. Sagt något oförlåtligt. Minns hur vi alla stod i en ring och hejade på när den ena sparkade på en annan tjej tills en tant kom och sade att vi skulle sluta.
Jag själv blev utsatt för detta jag med. Ju lägre profil jag höll desto mer förolämpningar fick jag. Tillslut fick jag nog. Började bli en häxa myself. Började få ett hårt skal och bli precis lika jävlig själv.
Jag grät antagligen varje dag, och jag hatade mig själv. Det blev bara värre när jag blev som de. Då hatade jag mig själv ännu mer.
Vilket fack hamnar jag i?
När jag sedan bytte skola till Engelska skolan hade jag en hemsk verklighetsuppfattning. Alla var ute efter att skada mig, så var det bara.
I början hade jag många vänner, som jag antagligen var riktigt elak mot, och jag var ännu elakare mot de som jag fann störande. Som jag kategoriserat och skalat bort. Minns hur jag fick Anton att ramla av stolen för att jag sparkade på hans stolsben. Varför? Han vägde på stolen och var irriterande tyckte jag.
I slutet av högstadiet då det var som värst mjuknade jag tillslut. När jag gjorde det, tillät mig att visa mig svag och mänsklig fick jag igen för all skit jag givit de andra.
Jag själv ljög för mig själv för att må lite bättre inombords. Kom med i Supermodel of the World och kände att jag passade in, för där hade jag kategoriserat alla till samma kategori som mig själv: Långa smala, hoppfulla drömmande människor. Jag hade hittat hem. Typ.
Började på gymnasiet. Kategoriserade direkt en tjej i ett fack som jag trodde skulle dra ner mig. Om jag var med henne skulle jag bli huggen av alla andra som på lågstadiet, trodde jag. Därför började jag frysa ut henne, övertala mina andra vänner till att frysa ut henne, och jag förudmjukade henne till och med i skolcafeterian. Vad hemsk jag kände mig efteråt. Ännu hemskare när en av mina vänner talade om för mig vad jag gjort och hur jävla dåligt det var.
Nu, i andra året på gymnasiet är jag en helt ny människa. Jag är inte längre en svagare version av Hulkien utan jag är mig själv. Jag är snäll mot de som är snälla mot mig, har lite taskig och pervers humor och jag har framförallt kul. Jag trivs med mig själv.
Och mycket tack vare till Josephine, som aldrig lämnade min sida hur hemsk jag än var. Hon stod där med mig när alla andra ville hämnas. Då stod hon där. Hon talade om för mig att fan, jag var tvungen att ändra på mig till det bättre.
Mina nya kompisar och gamla, hjälpte mig mycket och har format mig till den jag är. De har slipat diamanten klart. Jag är mänsklig och nöjd. Jag älskar mig själv och jag tillåter andra att älska mig och jag älskar andra utan att vara paranoid och lägga alla deras sårbarheter på minnet. Jag är en människa, men inte vilken som helst. Jag är jag. Jag är lycklig. And it feels pretty damn good. Jag besitter nämligen kunskapen om att göra mina brister vackra ;D höhöhö.... (låt mig tro det, okej?). Men bara för att man är harmonisk måste man såklart ha rätt att bli arg och bråka ibland. Man kan inte sluta ha kul bara för att man är "en bättre människa". Det är viktigt tycker jag, att ha en galen freaky sida. En sida som rullar nerför backar och skriker för att man känner för det, en sida som festar på helgerna och dansar på borden (:
Det är viktigt att inte ta allt så seriöst. Kunna skratta bort saker, välja vad man bråkar om och tar åt sig av. Är kritiken konstruktiv eller åt helveteee?
Lika viktigt som det är att ta åt sig komplimanger och kunna säga att man själv är sjuuukt bra. Sverige kan behöva sig en spark i arslet för här ska alla vara lika dåliga och om man har talang för något är man skrytig. MY ASS. Skryt och ta för er.
Kategoriserande sker för att man är osäker och vill känna sig mer säker. Så tror jag. Vad man ska göra för att detta ska upphöra i vårt samhälle idag (för alla förtjänar att vara lyckliga), det har jag ingen aning om. Kanske måste man begå sina egna misstag, leva sitt liv, och sedan när man kommer ut i vuxenvärlden förstått att man är underbar som man är, med eller utan för smala handleder.
Fan vad allvarligt allt blev nu... kommer ett mer lättsamt inlägg alldeles strax!
Självsäkra pussar
Sörjer .
Jag vill också kunna fotografera mina kusiner som jag ska vara barnvakt till ikväll och inatt. De har ju så mycket roligt för sig de där vildarna: Binder fast sig själva i lampor, kastar sig på varandra, dansar, sjunger, gullar med kattungar och blir övermannade av kattungar för den delen med. Att inte kunna fånga det på bild är en skam.
Dessutom ska jag ju sminka min moster också, och resultatet skulle man ju kanske vilja lägga ut här? Men nej. Tur för min moster kanske, hon slipper behöva hota mig och bränna upp min mobil för att slippa publiciteten :).
Är faktiskt ganska taggad för ikväll, det kommer bjudas på pizza, och en shopping tur till Mantorp (blir även det på söndag med min mamma också) och sedan blir det en myskväll framför tv:n igen.
Hm.. jag tycker alltså det här är roligt, och inte för att jag får betalt för att tycka det, borde jag vara oroad över min mentala hälsa? Fast egentligen, den personen som INTE tycker pizza är roligt är inte mänsklig.
Men det är inte för att jag är taggad som jag är vaken såhär tidigt. Nix. Men vi kan ju låtsas att jag alltid är morgonpigg och jätteglad, istället för att jag glömt stänga av väckarklockan.
Morgontidiga pussar
Att stå upp
En manipulativ kossa som till på köpet gillade att skylla ifrån sig. Hela tiden. Jag erkände aldrig något. Det var jämt någon annans fel - fastän jag innerst inne visste att det var jag som var boven i dramat.
Snäll eller ond tjej? Eller helt enkelt som folk är mest?
Som tur är växte jag upp. Jag är fortfarande inte världens snällaste människa, men jag är inte ond längre. Jag kan föra en konversation utan att slänga in en nedlåtande kommentar. Jag accepterar mina fel, och jag kan erkänna mina misstag och tycka det är helt okej att göra dem.
Jag kan stå upp. Inte bara för när jag gör misstag, utan för mig själv och andra.
Jag accepterar inte bara mina fel, jag accepterar även det som är bra med mig själv. Jag vet själv. Jag är en mycket mer harmonisk människa än vad jag var under min högskoleperiod då jag var så osäker och besviken på min omgivning.
Men bara för att jag lärt mig att stå utan att vingla betyder det inte att jag låter alla trampa omkring hur som helst. Jag har fortfarande ett temperament (speciellt när jag har PMS, höhö... men vem har inte?) och kan blossa upp för sådant jag finner störande eller helt enkelt fel och respektlöst. Men då argumenterar jag, ber personen ifråga att lägga av, jag resonerar istället för att begå personangrepp - och om jag nu begår personangrepp för att ge igen med samma mynt så är de inte något vanligt skit som numera saknar betydelse för att man hört det för ofta ("Trög" och "Hora" är förolämpningar man hört hela livet användas mot andra eller mot en själv man vet redan vad man ska svara. Genomtänkta komplicerade förolämpningar i stil med "Du är så ful att man inte ens kan begrava dig utan att begå miljöbrott" eller "Kan du sluta prata? Du ger kineserna huvudvärk" är mer knäckande).
Sedan efter att man talat om för personen att det inte är okej, är det ju upp till den personen ifråga fall den vill leva i evig förnekelse eller stå upp för sig själv och lära sig av sina misstag - vara mottaglig för lärdomar.
Jag lär mig fortfarande. Kommer göra hela livet. Och jag planerar att leva länge (jag kommer ju bli hur smart som helst :D ) .
Starka balanserade pussar
Bryter mot mina egna regler
Jag och Ajla från förra helgen , pussjorvas gets the pöss. Typ.
Jag ska lämna er alla i chock ikväll, för jag ska nämligen stanna hemma i soffan en fredagskväll. Jag känner mig helt seg och klängig, är helt out of place idag. Lättirriterad och trött på att min näsa inte fungerar så jag måste förlöjliga mig själv genom att hålla min mun öppen HELA TIDEN.
Därför ska jag vara hemma ikväll och utsätta mig själv för vad jag vanligtvis utsätter andra för; "Inte kan du väl vara hemma en fredagskväll?". Jo. Jag har insett, att ja, man kan ju faktiskt det.
Fast inte själv. Ajla den ängeln är i full färd med att baka blåbärsmuffins som hon sedan kommer sätta sig på bussen med och bjuda mig på medan vi glor på någon skräckfilm och skriker tills vår röst inte bär längre. Minus skrik-delen. Vi är ytterst svårsrkämda eller så är det så att filmerna helt enkelt inte håller måttet längre. Vet inte vilket. Sett tre filmer som skrämt mig; Dead Silence, Them och The Descent.
Dead Silence och The Descent för att de var otroligt välgjorda och Them för att det var en sann äcklig sjuk berättelse. Ush och ush och USH! Sjuka psykopatiska ungar är det värsta som finns. Can't stand them.
Men nu ska jag gå ner och äta, så jag hinner innan Ajla kommer hit med muffinsen.. höhö.
Mysiga pussar
Mobilen jag älskar <3
LG KM900 ARENA PINK har stulit mitt hjärta.
Jag ska ju få en ny mobil (eller ska betala en bit av den själv, så jag får väl det mesta av den), så jag gick in på www.katching.se för att se vilken jag ville ha. Hittade den här. Den är snyggare än min förra, och minst lika bra då den har:
# 5 megapixel kamera (det är lika bra som en okej digital kamera)
# MP3 spelare
# GPS (kan jag behöva som har en tendens att gå vilse)
# 3G (har inte riktigt förstått vad 3G är, men låter ganska bra (y), verkar som om det är något för att man ska kunna se film på sin mobil och annat gött)
# Väger 105 gram
Dessutom så kostar den bara 3930 kronor. Så pappa, och mamma, jag vet att ni läser det här - prata ihop er. Finns fler än 20 på lagret. Make me happy, make me proud.
Finns ingen återvändå. Jag är fan kär i den.
Åtråvärda pussar
Är du en idiot? Seriöst?
R@ammoZi säger: (18.33.0
hej
FR!DA säger: (18.33.13)
hej ^^
FR!DA säger: (18.34.16)
VEM ÄR DU?
FR!DA säger: (18.34.19)
ojj
FR!DA säger: (18.34.21)
caps^
R@ammoZi säger: (18.34.27)
lugnt
R@ammoZi säger: (18.34.34)
¨jag e en kille bor i lkpg
FR!DA säger: (18.34.42)
okej
R@ammoZi säger: (18.34.44)
sett dig på bdb
FR!DA säger: (18.34.47)
okej
FR!DA säger: (18.34.50)
haha
R@ammoZi säger: (18.34.53)
undrar om du e singel
FR!DA säger: (18.35.04)
njaa... det beror på
FR!DA säger: (18.35.10)
hur gammal är du?
R@ammoZi säger: (18.35.13)
20
R@ammoZi säger: (18.35.30)
du då??
FR!DA säger: (18.36.02)
17
R@ammoZi säger: (18.36.12)
okej
R@ammoZi säger: (18.36.22)
asså jag e intresserad
FR!DA säger: (18.36.37)
haha, du känner mig inte
R@ammoZi säger: (18.36.46)
skoja bara
FR!DA säger: (18.36.53)
sure........
FR!DA säger: (18.36.54)
ehm...
R@ammoZi säger: (18.36.55)
jaaa
FR!DA säger: (18.37.22)
jag tror att det här kommer sluta med att jag tar bort dig från msn X) haha
R@ammoZi säger: (18.37.31)
vrf ___??????????
FR!DA säger: (18.37.39)
det brukar bli så när folk addar mig för att de såg mig på bdb
FR!DA säger: (18.38.05)
lätt hänt
R@ammoZi säger: (18.38.17)
som du vill men asså jag e seriös kile
R@ammoZi säger: (18.38.43)
men du får göra va du vill
Så, Frida följde hans råd och resultatet blev att jag som inte kunde motstå frestelsen att reta upp någon, addade honom:
R@ammoZi säger (18:50):
vem e du???
PussJorvas säger (18:50):
tjaaa, hörde att du var en sån där seriös kille från bdb
R@ammoZi säger (18:51):
hehehehe men gud
PussJorvas säger (18:51):
ja jag brukar kallas för gud
R@ammoZi säger (18:51):
visa dig i cam
PussJorvas säger (18:52):
är du en seriös cammare också elle ?
R@ammoZi säger (18:52):
dra åt helvette
PussJorvas säger (18:53):
Väldigt seriöst sagt
R@ammoZi säger (18:53):
hehehe
va rolig du är
PussJorvas säger (18:53):
Nej, jag är seriös
R@ammoZi säger (18:53):
ok
R@ammoZi säger (18:54):
om du e seriös då visa dig i cam
PussJorvas säger (18:54):
så du är seriös med det alltså? lika seriös som jag hört att du ska va på bdb ?
R@ammoZi säger (18:54):
ska tar bort dig
hejdå
PussJorvas säger (18:55):
seriöst ?
R@ammoZi säger (18:55):
aa
PussJorvas säger (18:55):
fan vilken seriös deal alltså
R@ammoZi säger (18:55):
du vill leka va ska jag göra
PussJorvas säger (18:56):
vara seriös?
R@ammoZi säger (18:56):
jag kan leka me dig men palla
hehe
PussJorvas säger (18:56):
du är för seriös på bdb för det här va?
R@ammoZi säger (18:57):
du e samma tjejn som snackade me förut
hehehehe
PussJorvas säger (18:58):
Så du snackar med många seriösa tjejor alltså ?
R@ammoZi säger (18:58):
men dra åt helvette orka ej me dig
PussJorvas säger (18:58):
seriös synpunkt
R@ammoZi säger (18:58):
dra
PussJorvas säger (18:59):
seriöst så får du dra jag tar det ganska seriöst aså
R@ammoZi säger (18:59):
dra du för du som addat mig
handi
PussJorvas säger (19:00):
naej , men jag är hennes kompis, hon berättade för mig vad du sa och jag tkte det va så jävla hysteriskt att jag va tvungen att driva med dig
R@ammoZi säger (19:00):
hhehehehe
ok
va vill du nu ??
PussJorvas säger (19:01):
Inget? Jag ville driva med dig ?
-blockad och borttagen-
Haha, skrattar fortfarande.
Pedofiler och idioter är det roligaste som finns att driva med. En tjej i min klass tog ändå allt till en annan nivå och bestämde mötesplats med honom på stan och skickade polisen på honom. Så kan man ju också göra, fall man har orken. Annars kan man som Desiree lärt mig, kåta upp dem och sedan byta visningsbild till en skäggig taliban. Works every time.
Retsamma pussar
Översvämning?
Läget har ju blivit kritiskt där har jag fått talat om för mig: lärarna öser på med läxor (som jag förhoppningsvis slipper göra nu när jag varit borta), och värst av allting: mina kompisar sover inte längre på lektionerna och de gör vad de ska UTAN att driva iväg till annat. Jag är i chock. Tydligen så ska de varit riktigt duktiga på det också. I alla fall på naturkunskapen.
Jag kan inte lämna skolan i två dagar utan att saker och ting förrändras. Signe slår på Alina i brist på mig att banka på. Jag och Signe brukar ju skojbråka med varandra; bete oss som brunstiga gorillor, eller något i den stilen. Ibland undrar jag hur det är möjligt att andra människor respekterar mig, jag menar, jag hoppar runt och gör konstiga saker - och ÄNDÅ vill de fortfarande prata med mig? Undrar hur mycket jag kommer undan med... tål att testas någon gång. Kanske.
Är ändå glad över att jag stannade hemma idag med tanke på vädret. Regnet öser ner, och jag är torr och varm då jag myst under en filt hela dagen och ätit varma baguetter med ost och svamp på.
Man tycker ju att snart ska det vara färdigregnat, att snart så ska det bara vara mys-mulet ute utan att man ska behöva frukta att Roxen ska svämma över. Fast något positivt med regnet finns det, och det är att jag behöver en ny kappa. Spanat in en riktigt snygg plommonfärgad en med toffsar på från Monki för 700 kronor.
Något annat positivt är ju att regnet förstört min mobilkamera. Att ha en kameramobil utan mobilkamera känns ganska meningslöst, så därför ska jag betala hälften av den nya mobilen jag ska få. That's right. Jag ska inhandla mig en ny mobil. Kan man bli gladare? Inte möjligt... because we are living in a material world and I am a material girl, så sant som det var sjunget, Madonna.
Materiella pussar
That's ... sick!
Vaknade upp och mådde skit, hela min näsa var tilltäppt och ur funktion samtidigt som hela min kropp värkte. Blev att campa nere i källaren i soffan framför TVn istället för att pallra sig till skolan. Har säkert missat alldeles för mycket idag men vad ska man göra? (Inte klättra ut genom fönstret och kräla till skolan i alla fall, Signe :P).
Ikväll blir jag nog friskare dock, mamma tillagar nämligen pannkakor - jag vet inte om hon gör det för mig eller för att hon själv är sugen på det, men det är i alla fall pannkakor som gäller. Ska hjälpa henne steka dem sen, till skillnad från en viss bror som inte har något annat för sig än att ta det lugnt, vilket gör mig förbannad. Han är 19 och jag är sjuk, ändå är det jag som hjälper till för att han inte vill? Jag känner för att nysa i hans pannkakor, men det ska jag inte bara för att det inte hjälper. Jag borde kanske inte bli förbannad, eftersom jag sällan hjälper min mamma för att jag just precis inte vill, men när pappa är borta gör jag faktiskt allting hon ber om för att det ska bli lättare för henne. Även om jag är sjuk.
Något annat som är lustigt är det faktumet att jag numera älskar pannkakor. För två år sedan hatade jag det, jag spydde om jag åt det utan champignoncrepes och då var de bara nätt och jämnt ätbara.
Sedan introducerade Ajla mig för kombinationen pannkakor och nutella och plötsligt var det bland det bästa jag visste. Det är himmelskt. Speciellt om man häver på så mycket nutella att de nästan smakar som Marabou. Det låter helt åt helvete, men är verkligen bland det bästa man kan äta.
Uppdatering såhär i efterhand: Min bror dukade bordet.
Hungriga pussar
Everybody knows he's my number 1 fan
Jag vet inte om det beror på att jag har pms, men jag stör mig på så mycket just nu att jag har helt enkelt valt att göra en lista på det som är droppen som får det att rinna över.
Rankordning: ju längre ner, desto mer störande.
#7 Killar med penisförlängare.
Ni vet alla vilka jag pratar om. De kör oftast runt på kvällen; ett gäng losers i en bil som var modern för 7 år sedan till hög hip-hop musik, medan de på allvar tror att "Du är söt som socker" eller "Heta babe, ska du ta en ridtur?" är repliker som går hem.
Det som ändå är värre än att de gör det när de är fulla är att de, som idag, patetiskt nog gör det på dagen i nyktert tillstånd.
De körde förbi min busshållplats, stannade, vevade ner rutan gjorde djävulstecknet, blinkade och drog sina hemska repliker. Jag blossade upp ordentligt, tog fram fingret och fräste att det var allt de någonsin skulle få av mig och troligtvis av någon.
De såg förargade ut och var sedan tvungna att flytta på sig illa kvickt, om de inte ville bli mosade av en buss.
#6 Att vi får ett nytt shema.
När man äntligen fått ett näst intill perfekt shema om man bortser från de långa spint-timmarna, så får man reda på att man ska få ett helt nytt då det är för lite timmar på spinten.
Vänta lite nu... va? Hur kan detta vara möjligt? Jag tyckte redan det var för mycket med Spint i en hel dag och nu ska det bli ännu mer? Vad försöker de göra? Driva oss förbi kanten till vansinne?
#5 Engelskaläraren Kristina.
Samma visa varje år. 100 glosor med ord som ingen bryr sig om eller redan kan. Till på köpet känner hon min mammas kollega. Jag undrar verkligen fall Kristina vet vad förändring betyder. Troligtvis inte.
#4 Spindlar.
Idag när jag kom hem från skolan för att slöa framför Tv:n finner jag en gigantisk spindel på väggen.
Med dess ca 10 cm inräknat benen var det nog världens största. Jag kunde inte vara nära den, satt i andra änden av soffan och darrade tills mamma kunde komma hem och plocka bort den. Vad fan är spindlar bra för? Kan någon tala om det för mig? Vad gör de för nytta? Vi har redan massa djur som äter insekter, ta svalor t.ex. De är dessutom söta. Utrota spindlarna. Nu.
#3 Mensverk.
Ge det till alla macho-killar som kan hantera det, I know I can't. När jag väl får det. Brukar slippa, men nej, idag slår det till med dubbel kraft. Och jag kan inte ens slå tillbaka utan att det drabbar mig.
#2 Reklam-kommentarer på min blogg.
Varför har alla dessa personer lockats till min blogg? De vill ju inte ens läsa vad jag skriver, de bara skriver massa skit. "Kissie är dum mot mig, jag rekomenderar denna blogg men jag är absolut inte , jag upprepar, absolut inte bloggerskan herself utan bara är en läsare för bättre självförtroende" eller "Vinn det här på min blogg!" .... nej tack? Om du ska kommentera ska du ha läst annars har du inte här att göra. Det är en blogg inte en reklampelare - och även om det vore en reklampelare har jag inte tillräckligt många läsare för att din statistik ska höja dig till bloggtoppen. Tyvärr.
Men värst av allt!
#1 Psykotiska flickvänner
Varför måste vi tjejer förvandlas till svartsjuka psyopatiska monster så fort vi hamnar i ett förhållande? Om man råkar hångla med er pojkvän så är det ens fel som inte frågade om han hade flickvän innan man besvarade hans kyssar? Jag dejtar er inte, det gör däremot er kille. Bli arg på rätt person.
Och när man från början innan något händer faktiskt backar och ber honom lägga ner, då är man en hora ? Va? Håll koll på er pöjk eller ha öppet förhållande. Folk har ju råkat illa ut för mindre.
Nej psykotiska flickvänner som vill peta ut ögonen på en kan skickas till slakten.
Men man kan ju inte göra en negativ lista utan att göra en positiv, så här kommer det en lista på allt det som gör att jag inte förlorat förståndet fullständigt och blivit ond:
#7 Mina nagellack.
De är så vackra de två nyaste lacken jag köpt. Lila och rosa-röd. Håller bra, och en lätt pensel som ger ett jämnt resultat.
#6 Tankat värdekort.
Att kunna åka buss är fan slappt. Jag kan sova mycket längre på morgonen, och ändå hinna gott och väl. Sörjer den dagen mina pengar på värdekortet tar slut och jag får återgå till att cykla. Hade glömt hur mysigt det var att åka buss.
#5 Att jag är bra på engelska och att engelska inte är franska.
Gör det lätt att plugga in glosorna utan att sitta i flera timmar med en förvirrad min medans man försöker lista ut vad fan ett ord betyder, som man fick göra när man läste franska.
#4 Kap.
Att monki hade rea har jag inte missat! De rear ju ut alla sina sommarkläder nu, och vet ni vad jag kom över? En vit festklänning som hade ordinariepris 500 kronor. Vet ni vad den kostade nu? 20 kronor.
#3 Fler läsare och kommentarer.
Det är inte bara meningslösa kommentarer som trillar in, utan även uppmuntrande - besöksantalet till min blogg har också börjat öka lite. Känns skönt att veta att några av dessa faktiskt läser också. :) BIG HUG! (och puss eftersom jag trots allt är PussJorvas).
#2 Mitt hår.
Trivs så jävla bra i mitt bruna hår och page. Jag är ju ursnygg. Faktiskt. Självförtroendet är på topp!
Och bäst av allt!
#1 Karro!
Karro, min kompis Karro har fått modelljobb för en tidning. Det ni! Stolt som fan är jag, (och avis på att hon är så jäkla snygg!).
Flitiga pussar
Releaseee!
*trumvirvel*
TADAAA!
Snyggt or what? Jag fasar inför dagen då mitt hår går tillbaka till det normala. Jag är helt såld på min spegelbild just nu och beter mig värre än en självupptagen egocentrisk fjortis gör: speglar mig överrallt. Då menar jag verkligen överrallt.
Men oroa er inte, jag blir snart mitt gamla jag efter att jag förstått att det är fult att ge en själv komplimanger här i (som Desiree påpekade en gång) "alla-ska-vara-lika-dåliga-Sverige".
Exklusiva pussar
