En bilkrock senare...
Det var en fin lördagseftermiddag. Solen sken, och det var precis lagom varmt, så att det bara krävdes en lätt jacka. Himlen var klar, och allt var bra. Livet var härligt.
Jag kliver in i bilen, och han kör iväg den. Vi ska precis svänga ut när solen bländar oss. Vi fortsätter köra ändå, och det är då jag ser den. Bilen. Den kommer rakt mot mig, jag skriker. Spänner mig som fan, tror att det kommer smälla rejält. Hinner tänka att nu, nu kommer jag dö.
Jag är livrädd för döden, och att tänka den tanken var nog bland det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Att försöka finna sig i att man inte blev äldre än 19 år. Men det blev aldrig en sådan stor smäll.
Vi väjde, dem väjde. Så gott det gick. Så det blev bara bilen som tog skada. Jag fick aldrig en bil rakt igenom mig som jag trodde att jag skulle få. Och vi är okej.
Han som körde blev chockad. Grät. Jag var lugn. Vad fan var det för fel på mig?
Först när han gått, först när han var okej så spydde jag, och började gråta. Och konstigt nog, så tycker jag att dagen är ännu finare nu. Solen lyser starkare än någonsin och himlen är blåare än den någonsin varit förut.
Bilen är inte hel. Men vi är. Livet är.
Många kramar,
Jag kliver in i bilen, och han kör iväg den. Vi ska precis svänga ut när solen bländar oss. Vi fortsätter köra ändå, och det är då jag ser den. Bilen. Den kommer rakt mot mig, jag skriker. Spänner mig som fan, tror att det kommer smälla rejält. Hinner tänka att nu, nu kommer jag dö.
Jag är livrädd för döden, och att tänka den tanken var nog bland det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Att försöka finna sig i att man inte blev äldre än 19 år. Men det blev aldrig en sådan stor smäll.
Vi väjde, dem väjde. Så gott det gick. Så det blev bara bilen som tog skada. Jag fick aldrig en bil rakt igenom mig som jag trodde att jag skulle få. Och vi är okej.
Han som körde blev chockad. Grät. Jag var lugn. Vad fan var det för fel på mig?
Först när han gått, först när han var okej så spydde jag, och började gråta. Och konstigt nog, så tycker jag att dagen är ännu finare nu. Solen lyser starkare än någonsin och himlen är blåare än den någonsin varit förut.
Bilen är inte hel. Men vi är. Livet är.
Många kramar,
Då och idag.
Jag och Essa
Signe
Ajla och Essa
Min inflyttningsfest har flutit förbi. Förfest hemma hos mig, sedan ut på klubben. Sedan kom the aftermath; Essa med hjärnskakning och en himla massa städning.
Som ni säkert ser på bilden där uppe så har jag även färgat mitt hår brunt ;) och en ny bloggdesign är på väg! Ser nämligen inte ut som på bilderna i headern längre. Hela jag har förändrats på bara en dag känns det som. Jag är inte samma PussJorvas som lämnade Linköping. Jag är en annan. Om det är bra eller dåligt, återstår att se. Än så länge är det för tidigt att avgöra.
Tills vi hörs igen,
Look into my eyes, you're killing me, killing me
Baby, I was naive
[...] I was a dreamer before you went and let me down [...}
Got lost in your eyes and never really had a chance
My mistake, I didn't know that to be inlove
You had to fight to have the upper hand
I had so many dreams for you and me
Happy endings, now I know
I'm not a princess, this ain't a fairytale.
- Taylor Swift
Nollningen har flytit på bra ;) Festat vilt, fått blåmärken på ställen jag inte visste fanns, dansat och upptäckt hur jävla bra festlivet är i Jönköping helt enkelt. Staden med flest nattklubbar i hela Sverige, strippklubb, och där en shotbricka innehåller dubbelt så många shots än i Linköping och en drink kostar 40 kronor. WTF?! Klubbarna är som utomlands med pelare och teman. Är så himla kär.
Fått lite nya bekanta också, så det är ju alltid bra. Vad som är mindre bra är när någon i ens närhet smular sönder ens tillit, stampar på den och ger en fingret. Att den personen man trodde fanns faktiskt egentligen inte finns där. Utan att man bara ger och ger, och personen bara tar och tar tills hela ens bröst slits ut och man tillslut inte känner någonting. Bara en tomhet. Sånt är ju inte så kul.
Men positivt är ju i alla fall att jag har varit tillsammans med Roar i ett år, och att jag har en egen lägenhet numer som jag delar med världens sötaste katt och världens underbaraste människa. Sånt är inte att leka med. Sånt är faktiskt riktigt riktigt bra. Man måste hålla kvar i dem goda sakerna i livet för att inte falla och slå ihjäl sig. Och jag tror faktiskt på något vis att det kommer bli bra för mig igen. I alla fall säger Essa det, och hon är någon jag inte förlorat tilliten för. Så jag litar på henne, och håller hennes hand tills jag klarar av att gå själv på mina egna ben.
Förvirrade och osäkra pussar
[...] I was a dreamer before you went and let me down [...}
Got lost in your eyes and never really had a chance
My mistake, I didn't know that to be inlove
You had to fight to have the upper hand
I had so many dreams for you and me
Happy endings, now I know
I'm not a princess, this ain't a fairytale.
- Taylor Swift
Nollningen har flytit på bra ;) Festat vilt, fått blåmärken på ställen jag inte visste fanns, dansat och upptäckt hur jävla bra festlivet är i Jönköping helt enkelt. Staden med flest nattklubbar i hela Sverige, strippklubb, och där en shotbricka innehåller dubbelt så många shots än i Linköping och en drink kostar 40 kronor. WTF?! Klubbarna är som utomlands med pelare och teman. Är så himla kär.
Fått lite nya bekanta också, så det är ju alltid bra. Vad som är mindre bra är när någon i ens närhet smular sönder ens tillit, stampar på den och ger en fingret. Att den personen man trodde fanns faktiskt egentligen inte finns där. Utan att man bara ger och ger, och personen bara tar och tar tills hela ens bröst slits ut och man tillslut inte känner någonting. Bara en tomhet. Sånt är ju inte så kul.
Men positivt är ju i alla fall att jag har varit tillsammans med Roar i ett år, och att jag har en egen lägenhet numer som jag delar med världens sötaste katt och världens underbaraste människa. Sånt är inte att leka med. Sånt är faktiskt riktigt riktigt bra. Man måste hålla kvar i dem goda sakerna i livet för att inte falla och slå ihjäl sig. Och jag tror faktiskt på något vis att det kommer bli bra för mig igen. I alla fall säger Essa det, och hon är någon jag inte förlorat tilliten för. Så jag litar på henne, och håller hennes hand tills jag klarar av att gå själv på mina egna ben.
Förvirrade och osäkra pussar
