Hemkommen från hjärtintensiven
Ja, ni hörde rätt. Tillbringade hela tisdagen, natten och onsdagen på akuten, hjärtintensiven :(. Låt mig börja från början...
Jag har haft ont i bröstet i flera veckor, men först i tisdags gjorde det så jävla ont att jag började gråta. Därför ringde jag vårdcentralen som inte hade tid att ta emot mig, så då ringde Signe 112. Jag lyckades övertala dem att inte skicka ambulans, så jag och Signe tog bussen ner (bara för man har bröstsmärtor som strålar ut i armen betyder det inte att man inte kan använda sina ben ansåg jag..).
Väl inne på akuten fick jag göra en EKG (de placerar en massa sladdar över hela kroppen som mäter din puls) och ta 4 st blodprover. EKG:n var felfri, men blodproven visade att mitt hjärta läckte tropoiner (protein) vilket den gör när man har kärlkramp och håller på att få en hjärtinfarkt.. Så de satte in en slang i min arm, gav mig smärtstillande och lade in mig på akuten med ständig EKG övervakning.
Bild tagen efter att slangen är uttagen, hemma på rummet
Där fick jag röntgas, ta blodförtunnande spruta, och röntgas igen. Fick även mat - det pinsamma var att min puls gick upp i 100 varje gång de kom in med en tallrik mat som jag fick syn på... Aja, de fick ju ett gott skratt i alla fall ;)
Tillslut, då det inte verkade vara så att jag var dödligt sjuk (mitt hjärta och lungor fungerar som de ska) trots smärtor och läckande tropoiner skickade de hem mig igen. På måndag ska jag till vårdcentralen och prata om min mage istället... tills dess lever jag på mitt utskrivna smärtstillande.
Idag tog jag en lång promenad i vårsolen. Jag har aldrig gillat att promenera, men efter att knappt fått röra ett finger på två dygn så har jag faktiskt tänkt om lite grann :O
Intensiva lättade pussar
Jag har haft ont i bröstet i flera veckor, men först i tisdags gjorde det så jävla ont att jag började gråta. Därför ringde jag vårdcentralen som inte hade tid att ta emot mig, så då ringde Signe 112. Jag lyckades övertala dem att inte skicka ambulans, så jag och Signe tog bussen ner (bara för man har bröstsmärtor som strålar ut i armen betyder det inte att man inte kan använda sina ben ansåg jag..).
Väl inne på akuten fick jag göra en EKG (de placerar en massa sladdar över hela kroppen som mäter din puls) och ta 4 st blodprover. EKG:n var felfri, men blodproven visade att mitt hjärta läckte tropoiner (protein) vilket den gör när man har kärlkramp och håller på att få en hjärtinfarkt.. Så de satte in en slang i min arm, gav mig smärtstillande och lade in mig på akuten med ständig EKG övervakning.
Bild tagen efter att slangen är uttagen, hemma på rummet
Där fick jag röntgas, ta blodförtunnande spruta, och röntgas igen. Fick även mat - det pinsamma var att min puls gick upp i 100 varje gång de kom in med en tallrik mat som jag fick syn på... Aja, de fick ju ett gott skratt i alla fall ;)
Tillslut, då det inte verkade vara så att jag var dödligt sjuk (mitt hjärta och lungor fungerar som de ska) trots smärtor och läckande tropoiner skickade de hem mig igen. På måndag ska jag till vårdcentralen och prata om min mage istället... tills dess lever jag på mitt utskrivna smärtstillande.
Idag tog jag en lång promenad i vårsolen. Jag har aldrig gillat att promenera, men efter att knappt fått röra ett finger på två dygn så har jag faktiskt tänkt om lite grann :O
Intensiva lättade pussar
Dö, p-stav, DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
SKAFFA ALDRIG P-STAV. Seriöst. Om ni inte har lätt för att bli gravida och ingenting annat funkar - bara då ska ni fan skaffa skiten(det är det enda P-medlet som är 100 % säkert - om den sätts in rätt).
Min P-stavs resa började för ett år sedan. Då hade jag mens i 3 månader. TRE JÄVLA MÅNADER!! Fattar ni hur deprimerad jag blev? Järnbrist, huvudvärk, depression och humörsvängningar prydde dessa fantastiska månader.
Efter detta funkade den bra. Man var mensfri i 2-3 månader sedan hade man mens i 2 veckor, och så höll det på så. (Vill dock påpeka att humörsvängningarna och depressionen fanns kvar speciellt under PMS-tiderna).
Nu är vi framme i nutid. Den senaste månaden har min p-stav bestämt sig för att det är dags att ha konstant mens igen. Varit mensfri i fyra dagar. Så nu har jag snart haft mens i en månad. Och då har jag t.o.m glömt att nämna att man börjar äta som en häst, och får lika många finnar som en 14 årig pojke med allvarlig akne-problem. Ska det vara så?
Som fan heller att det ska. DEN SKA FAN I MIG UT.
Pmsande mensande deprimerade hatfulla pussar
Min P-stavs resa började för ett år sedan. Då hade jag mens i 3 månader. TRE JÄVLA MÅNADER!! Fattar ni hur deprimerad jag blev? Järnbrist, huvudvärk, depression och humörsvängningar prydde dessa fantastiska månader.
Efter detta funkade den bra. Man var mensfri i 2-3 månader sedan hade man mens i 2 veckor, och så höll det på så. (Vill dock påpeka att humörsvängningarna och depressionen fanns kvar speciellt under PMS-tiderna).
Nu är vi framme i nutid. Den senaste månaden har min p-stav bestämt sig för att det är dags att ha konstant mens igen. Varit mensfri i fyra dagar. Så nu har jag snart haft mens i en månad. Och då har jag t.o.m glömt att nämna att man börjar äta som en häst, och får lika många finnar som en 14 årig pojke med allvarlig akne-problem. Ska det vara så?
Som fan heller att det ska. DEN SKA FAN I MIG UT.
Pmsande mensande deprimerade hatfulla pussar
Glad alla hjärtans dag, kära läsare!
Min alla hjärtans dag firas först i helgen (skolan och avståndet kommer liksom lite ivägen för mig och Roar :( ), men för er som firar den idag önskar jag ett riktigt underbart dygn, samt önskar er allihopa mycket kärlek! :) ♥
Älskande pussar,
